Min berättelse: ”Jeanette”

Med ett brinnande intresse för djur åkte jag ganska direkt efter gymnasiet till ett varmare land och sökte jobb inom det. Jag blev helt betagen av en kille som inte bara var det vackraste jag sett utan också otroligt charmig och vältalig. Massor av djur hade han också och jag började jobba redan dagen efter och flyttade in på hans gård för att börja jobbet. Vad jag kände för honom var något jag aldrig tidigare känt för någon. En samhörighet, en gemensam dröm, ett gemensamt mål. Vi var båda unga och jag minns att jag förundrades över att en person så ung kunde ha nått så högt redan i livet.

Redan första kvällen gick vi ut tillsammans och vi hade ett on/off förhållande några månader. Jag minns att han var en tyrann att jobba för. En riktig slavdrivare . Ingen förståelse alls för att jag bara fick göra det jobbiga. Skura väggar med en tandborste som tackades med en kall blick eller ett stort leende, man visste aldrig. Aldrig förstod han begreppet fara i farliga situationer. Alltid skulle man ställa upp och han skulle glassa runt som en kung och inte göra nått. Jag lärde aldrig känna personen bakom masken. Jag såg bara en otroligt charmig, snygg kille som sedan blev en kall känslolös chef om vart annat. Han höll mig delvis på avstånd och minns att han kändes som Dr Jekyl och mr Hyde, två personligheter. Jag fick inte betalt med motiveringen att jag skulle vara glad jag hade någonstans att bo . Tillslut tog pengarna slut och jag tvingades återvända till Sverige.

Jag träffade en kille. Vi flyttade ihop efter 2 år etc men det enda jag tyvärr kunde tänka på i ärlighetens namn var mannen med H jag träffat innan. Jag beslutade att åka tillbaka på vinst eller förlust 2 veckor på semester . Dagen efter ankomst var alla hjärtas dag så han kom med en stor bukett röda rosor och slog mig helt ur balans . Vi höll ihop de två veckorna dygnet runt och passionen och det jag kände var mitt livs kärlek var euforiskt.

Tre veckor senare var han i Sverige för att hjälpa mig med alla resväskor . Jag flyttade in med honom hos sina föräldrar .  Han hade inte kvar samma gård utan hade nu ett nytt ställe . Någon vecka efter jag kommit ner så åkte vi på en semester där han friade . Jag blev väldigt rörd och sa ja till vad jag trodde skulle vara mitt livs bästa beslut. Ack så fel jag hade.

Jag märkte ganska snabbt att han var manipulativ, han styrde hela sin familj, en hel armé av ”flygande apor” som man kallar de betjänter dom skaffar sig. Han mjölkade systematiskt sin mamma på pengar. Han kallade henne hemska saker i ful ton och hon tog allt utan att näbba tillbaka.  Han älskade att få henne att känna sig skyldig till att han inte blivit någon högre uppsatt tjänsteman, advokat, jurist, bankman etc något med status. Resonemangen var utan rim och rason men jag bara nickade instämmande i blandad förvirring/ rädsla att förstöra mellan oss med att ha en åsikt. Något jag snabbt lärde mig att jag inte fick ha.

Hans värld, hans värderingar såg himla annorlundas ut mot för mina. Jag skulle aldrig drömma om att höja rösten, kalla folk för dum, blåst eller knäpp, allra minst mina föräldrar.  Det gick aldrig att resonera för allt vändes till mitt fel. Hur? I efterhand vet jag fortfarande inte . Man tappar tråden, blir förvirrad, tvivlar på sig själv. Ibland lät det till och med logiskt så som han la fram saker. Ett temperament utan dess like. 11:45 kunde han vara den bästa på jorden 11:46 skrika, kalla mig bitch, dum, blåst och ögonen gick i kors, när nått inte passade honom och hans tankesätt. 11:50 var han återigen så mjuk och charmig som att ingenting någonsin hade hänt.  Det var som att kliva på en berg och dal bana. Den värsta man kan hitta. Känslorna for mellan himmel  ömsom helvetet.

När spriten kom in o bilden var det en säker sak. Det skulle sluta himla dåligt (95%) eller himla bra (5%). Paranoida saker, fick han för sig att jag på väg till toan på en nattklubb ”flörtat med alla gifta män på vägen dit” varpå han stormade ut, slog sönder alla växter med sin vispande skinnjacka och kallade mig hora. Själv stod jag som ett frågetecken. Man visste när det skulle komma, man såg det i ögonen, dom blev stirriga och han blev grälsjuk, kontrollerande, inbillningssjuk, våldsam. Det var så klart alltid mitt fel. Jag hade problem med sprit enligt honom. Även dom dagar jag körde bil, jag avstod från att dricka och han spårade ur, så var det mitt fel.

Det var dagliga spydigheter och förolämpningar som gjorde att jag sakta bröts ner psykiskt. Det var fel på allt. Hur jag klädde mig, för uppklätt/ ledigt/ omatchade . Jag var för blyg/ tyst/ osocial. Någon man skämdes över. Jag försökte konstant ändra på mig att passa in. Jag visste aldrig när jag var bra eller dålig för i stunden visade han ingenting konstigt det var långt efter varje event jag fick slag under bältet med hur jag ”då kunde visa mig på mataffären i smutsiga kläder ” hur jag då inte var lika tillmötesgående som hen vi pratade med, ”vad jag skämdes över dig” eller ”hur kunde du välja lågskor på den tillställningen!?”

Mitt första sammanbrott kom efter ca 6 månader när jag skulle välja bröllopsklänning med hans mamma . Jag var då ensam med henne för fösta gången och då jag var en blyg tjej som yngre hade vi inte direkt pratat mer än godmorgon eller godnatt. Jag tänkte att hon måste ju förstå mig? Hon som känner honom. Kanske hon kan hjälpa mig förstå?

Jag minns vi satt i hennes sprillans nya bil på väg till affären som en liten klippdocka dom skulle klä upp. Jag bara bröt ihop . Hon sa att hon visste hur han var att leva med men nekade allt ansvar att han vore skyldig till något fel. Istället skulle hon hjälpa mig att bli den perfekta frun. Hon hade klass och stil, hon skulle hjälpa mig så han inte skulle skämmas över mig för ”kolla hur du är klädd idag tex…”. Jag tog upp att jag inte tyckte det var ok med att bli kallad fula kvinnokränkande ord. Fick bara till svar.” Jag vet ”.

Min mamma och systerdotter kom ner på besök och en kväll gick vi ut och åt. Han svepte många öl och drinkar och jag såg att han blev konstig. Jag var förkyld och körde bil så jag drack inget . På vägen hem började jag blöda näsblod varpå han började fråga mig om ”jag hade tagit kokain!? Eller vad fan försiggick? ”

Vi har aldrig varit i kontakt med droger eller något så jag blev förvånad över vart nu detta kom ifrån? Min systerdotter blev obekväm och på vägen mellan bilen och hem så gick hon 5 meter före oss, hon var då 17 år så hon var inget barn, inte heller bodde vi i ett farligt område men han fick då sitt andra bryt och ryckte tag i armen på henne och skrek att man minsann gick tillsammans. Hon fick ett fult märke och började gråta. Hon ringde hem till min syster och sa att min kille var inte klok och att hon inte vågade vara kvar utan ville åka hem tidigare än planerat .

Ju mer tiden gick, ju svårare var det för honom att hålla masken. Jag blev rädd och undvek att vi skulle gå ut där jag visste att det fanns alkohol som bjöds. Han var en sliskig typ som visste vilka man borde känna och vilka man borde charma för att klättra i kedjan. Vi var ofta bjudna till invigningar, årsmöten, etc fast vi inte hade någon ställning. Allt som personen sysslade med blev hans största intresse för stunden och han bytte skepnad som en kameleont. Olika röster med olika folk, kvinnor charmade han i alla åldrar, män var han vältalig och förtroende ingivande med .

Vi gifte oss , köpte land och byggde hus.

Vissa gånger gick det inte att undvika sprit för honom, en gång sa han åt mig att ”ta bilnycklarna och kör härifrån” jag svarade ”vad ska du göra annars?” Svaret fick mina ådror att frysa till is, han såg mig djupt i ögonen och sa ”jag ska döda dig”. Jag ville inte vänta och se tills våra gäster åkt hem och vi blev själv, så jag vände på klacken, tog min hund och körde vansinnigt fort mitt ut i natten utan att veta vart jag skulle. Jag hade ju ingen? Alla var det ju fel på enligt han så jag var isolerad i ett främmande land, utan en kompis, utan min familj. Han fick mig genom åren att till och med ta avstånd från min egen familj för enligt honom var dom inte kloka. Så den kvällen for jag till hans föräldrar. Dom såg inte förvånad ut när jag kom dit med gråten i halsen och hunden i famnen. ”Vad har han nu gjort?” Sa dem. Jag förklarade. Dom var tysta. Förstod. 10 minuter senare stormade han in. Hans mamma gick emellan oss för att stoppa honom, hon for i väggen som en vante. Sedan kröp hon ihop som ett skamset barn. Han skrek på mig att jag skulle ut ur huset. Då kom hans pappa som är längre och större för att stoppa han som tur var lyckades han. Jag gömde mig på ett rum tills han lugnat ner sig ute i hallen. När han nyktrat till så sa han ”kom så åker vi hem ” och hem for vi. Jag vet inte hur jag resonerande.

En gång skällde min hund frenetiskt, Nu var det hennes tur. Han tog en pinne och skulle slå henne blodig .  Jag gick emellan så som hans mamma en gång gjort , jag for i väggen .

Djur som gått emot honom har fått veta att man inte bråkar med honom. Några nästan strypta med rep, många sönderslagna. Jag försökte många ggr stoppa. Men lärde mig att inte lägga mig i hur mycket det än värkte .

Vi planerade ett barn, jag blev gravid, Det bästa som hänt mig. Mitt ljus i tillvaron. Min glädje . Trotts att han i efterhand bara minns det hela som några minuters påtvingat sex. Han ville inte ha barn, det var ju bara min idé.

Hur man kan vilja ha barn med en sådan ? Jag har inte svaret . När man lever med det ser man inte klartsynt .

En månad innan hen föddes blev han ett monster på heltid. Så klart var allt mitt fel. ”Jävla gravidhormoner”. 4 dagar efter hen föddes hittade jag svaret, hans mobil plingade kl 3 på natten. Han som alltid varit så noga med ljudlös ton, sova med mobilen under huvudkudden sin. Nu låg den öppet i bokhyllan . Jag smög upp. Kollade. ”Jag älskar dig” stod det. Jag kände hur mitt hjärta stannade upp ett tag och allt började snurra. Gifta , barn, stora framtidsplaner. Det var ju oss mot världen? Följande dagar gick åt att snegla över axeln för att luska ut hans pinkod. Sedan en natt kollade jag . Det var kilometer långa konversationer med en mycket äldre kvinna, hur han längtade efter att få träffa henne igen, hur hon längtade efter att få se hans nyfödda barn, hon hade köpt baby parfym, kläder. ”Ta med bäbisen nu och kom!”

En normal person med normala värderingar hade gått i taket. Jag . Jag var så nedbruten så jag tog direkt på mig allt. Säkert var det mitt fel. Frågan som alltid var, hur kan det bli bättre. Jag sa aldrig ett ord. Månaderna gick, han ville en gång ta med vårat barn på weekendresan med kurser. En 2 månaders bäbis? Jag total vägrade. Jag skulle så klart fått stanna hemma ensam. Jag övervakade deras konversationer, visste när han skulle träffa henne. Jag blev deprimerad. Tillslut konfronterade jag honom efter 3 månader. Han blåljög först, sa att jag var inbillnings sjuk, tills jag sa hela meningar dom växlat. Då var hon bara ”en dum grej, en galen kvinna som förföljde henne”

Det blev en till kvinna som henne efter det och efter två år av svek orkade jag inte mer . Jag började planera min utväg . Visste inte hur jag skulle ta mig loss. Barnet var alltid mitt och inte vårat. Jag klev upp nätterna långa, han klev aldrig upp, inte en natt , vaknade inte ens när hen grät. Han skötte hen aldrig. Mat, bad, kläder, inte ett skvatt. Så fort vi gick ut så skulle han vara en hjälte, den bästa fadern . Men allt bara för fasaden . Pga detta knöt hen aldrig an till honom. Hen visste att det var pappa. Men kände ingen tillit. Han tvingade mig att jobba lika mycket som innan, ”men! Sätt h i vagnen!” var alltid lösningen när jag bad om avlastning för att göra sysslor.

Upp till idag vill hon inte ha med honom att göra och han fortsätter att hamna i fullkomlig panik när det är dax för hans tid. Vilket han inte alls tar hänsyn till eller förstår. Jag har gjort allt för att dom ska ha en så pass bra relation som möjligt för att han ska hålla sig lugn men den enda som ger och ger och förutsätter insistera på samtal och dyl. är jag . Nu har jag gett upp och han har inte haft kontakt på ett halvår. Mitt barn har blivit mycket mer harmonisk nu. Tyvärr vet jag att det inte är långvarigt . Snart ska han kräva vad han anser är sina rättigheter igen . Och alla ska bli överkörda för att han ska se bra ut i media och för bekanta . När ska man bli förstådd. Om en människa är kapabel till att bryta ner flera vuxna kvinnor till atomer , hur blir det inte då för ett barn som är 4 år? Som växer, kräver trygghet, rutiner, positivt utveckling ?

Jag kom av en slump över ett medium på internet . Jag som inte var troende direkt men något sa åt mig att prova ! Har inget att förlora. Vi hördes några dagar senare .”Hej! Skulle vilja ha lite sådan där vägledning sa jag skeptiskt” . ”Hej, Du måste lämna honom, han är en psykopat” sa den främmande rösten på andra linjen . Hon började förklara honom in i minsta detalj , jag som inte alls var beredd på något alls personligt bröt ihop totalt . Hur kunde denna veta att han hittat min penga gömma, att han hade haft en älskarinna ? Det hade jag inte sagt till någon? Så tänkte jag då. vad är en psykopat ? Så jag började Googla . Och googla . Läsa . Och läsa mer. NU gick det upp ett ljus för mig NU! Jag kunde sätta ord på vad jag levde med ! Allt stämde, hur var det möjligt ?Det fanns fler som JAG. I samma situation . Den onda man jag sagt ja till var ett monster, en person utan empati , en person som utnyttjade alla i sin omgivning som marionetter, spelpjäser. Den charmiga  snygga, vältaliga, wanna be högt uppsatt tjänsteman, utan någon som helst utbildning, inte ens gick ur grundskolan, men endå glassar i toppen bland eliten . En man som inte ens förtjänar att kallas man ! En man som inte ens förtjänar att ha en kvinna och ännu mindre barn runtomkring sig . En man som trakasserar, nedvärderar, utnyttjar allt och alla .

– Hans första tjej är spårlöst försvunnen, hittades aldrig.  Han är den sista som skulle han sett henne, men enligt honom så kom hon aldrig .

–  Tjejen efter sa att han var våldsam, hon idiotförklarades fort .

– Tjejen efter anmälde honom för misshandel och vann . Även hon idiotförklarades av alla. Tillock med jag trodde på honom .

Jag säger mitt här och har även fått ”sjuk i huvet” stämpeln dock att han aldrig vetat vad jag tycker för jag bara drar mig undan just denna konflikt, den är meningslös då han är ”Mr. Perfect” och allt är alla andras fel .

Hon som kom efter att jag lämnat honom har även hon en bok att skriva om allt han gjort, fått henne att känna sig värdelös , till det att hon valde att försöka ta sitt liv. Sparkad på, knuffad , kallad hora , billig slampa etc . Det har gått veckor sedan hon lämnade honom bara och det slutade med en polisanmälan och en fällande dom på honom. Jag stöttar henne och det gör honom vansinnig .

Hur jag lämnade honom? . Ja det är svårt , man måste vara listig . Jag tog det stegvis och var aldrig ensam med honom . Han grät stora krokodil tårar, kröp på alla fyra , jag vart tvungen att tänka på mig själv, mitt värde , mitt barn . Framförallt mitt barn . Att hen inte blir nerbruten . Hen vill Inte se eller prata med honom vilket är så klart skyllt på mig, inte att han aldrig funnits där i själva verket . Hon blev bara en intressant spelpjäs för att skada mig från och med sekunden jag valde att lämna. Skilsmässan väljer jag inte kalla skilsmässa då jag fick veta att papper aldrig skickades in så det blev aldrig registrerat äktenskap, smart som dom är) så jag fick lämna allt jag byggt upp under åren.

Hon efter mig fick det inte lätt . Deras relation såg utåt sätt perfekt ut, alla såg att han minsann gått vidare direkt så HONOM var det inge fel på . Titta han har ju en ny ! Även hon en svensk tjej, bra mycket yngre. När dom bråkade så var jag hennes tillflykts ort , jag hämtade henne mitt i natten en gång i början av deras förhållande. Han hade börjat tappa masken och hon var livrädd för vad hon såg . Ett litet röstmeddelanden ”kom hem” efter var allt som krävdes för att få hem henne och karusellen fortsatte . Hon skrev ofta att hon levde sitt drömliv och var lyckligare än någonsin  när hon i själva verket mådde så dåligt pga honom så att hon vissa dagar inte ville leva mer. Jag har fått berättat för mig nu när dom gjort slut att han var lika hemsk om inte ännu värre med henne. Jag visste gränsen, jag insåg att om jag inte lägger ner detta argument nu så blir det farligt. Hon hade aldrig den spärren, för hon fattade inte vad hon hade att göra med förens det spårade ur.

Snart är det nästas tur …..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s