Kristinas berättelse om det ekonomiska eftervåldet

Eftervåldet: jag hade tänkt mig beskriva eftervåldet som uppstår när han förlorar vårdnaden, om tiden med barn som blev tvångsplacerade i jourhem, om hans galna krigsföring mellan interimistiskt beslut och slutlig dom, om polisanmälningar, hot, egenmäktighet och blåmärken.

Men jag mäktar inte med det. Jag har hittills aldrig riktigt bearbetat det halvåret. Jag har bara överlevt det. Jag får inte ihop orden på ett sammanhängande sätt. Det barnen och jag gick igenom under dessa månader är så obeskrivligt, så surrealistiskt, som om det var taget ur en film. När jag var mitt i det gällde det bara att andas, en dag i taget. Så här i efterhand begriper jag inte att jag höll mig på fötter över huvud taget.

 Snart har det gått fem år sedan barnen placerades i jourhem och jag fick det första beslutet om ensam vårdnad. Idag sitter jag och kämpar med det ekonomiska eftervåldet. Jag har tidigare berättat om hur jag gick med på hans idéer om att ta fler och fler lån på huset, till renoveringar och ombyggnationer som aldrig skulle färdigställas, trots att jag visste att vi inte hade råd att betala tillbaka det vi lånade. Jag tänkte att jag tar hellre kampen med Kronofogden än jag säger emot honom.

 När jag lämnade honom hade vi 4,5 miljoner kronor i skulder på ett hus som saknade ytterväggar i den enorma tillbyggnaden vi påbörjat, men som gick i stå när vi hamnade i tvist med byggentreprenören. Ett år senare såldes fastigheten på exekutiv auktion för en spottstyver. Resterna av lånen hamnade på långtidsbevakning hos Intrum Justitia. Idag har räntorna ökat på skulden så den är en bra bit över 5 miljoner. Över fem miljoner kronor i skulder för ett hus som vi en gång köpte för 540 000,- kronor och som vi inte längre äger.

 Parallellt med vår vårdnadstvist hade vi alltså en tvist mot byggentreprenören. Vi satt enade i Tingsrätten, denna tvist var det enda vi var överens om under den här perioden. Vi var gifta när vi gick in i tvisten, vi hade inlett skilsmässa när domen kom, vi var skilda när domen överklagats i alla instanser och vunnit laga kraft. Vi vann ett vite om 500 000,- kr plus räntor räknat från nästan två år före domslut. Idag är vår fordran uppe i nästan 800 000,- kronor med alla räntor.

 För att driva in vitet behöver vi bara skicka in en blankett till Kronofogden. Vi måste båda två skriva under ansökan. Han vägrar. Jag har i fyra års tid försökt få honom att skriva under. Vid flera tillfällen har han sagt att han skall göra det. Vid flera tillfällen har han till och med bett mig skicka blanketten för påskrift. Men inte vid något tillfälle har han skrivit under, inte ens under den tid då han faktiskt skulle få ett par hundratusen in på kontot att spendera precis som han ville. Men icke!

 Jag har i fem års tid kämpat med att sanera så mycket jag kan av mina skulder, de som jag står ensamt betalningsansvarig för. Jag har ordnat med avbetalningsplaner, jag har haft löneutmätning, jag har deklarerat klokt så jag kunnat betala av skulder med hjälp av skatteåterbäring. Jag blev skuldfri hos Kronofogden, betalade av mitt studielån och väntade ut att betalningsanmärkningarna skulle försvinna. Dessutom har jag kämpat direkt med byggentreprenören för att han ska betala vitet direkt till oss, utan att passera Kronofogden. Inte heller det har gett resultat.

 För två år sedan ansökte jag om skuldsanering. På alla punkter uppfyllde jag kraven för att få skuldsanering beviljad och till och med avkortad med ett eller två år. Men jag fick ändå avslag. Eftersom jag har en “tillgång” i vår fordran på byggentreprenören. Trots att jag kunde bevisa all mängd korrespondens jag haft med såväl exmaken som med byggentreprenören, samt alla avslagna ansökningar till Kronofogden. “Vi ser hur hårt du kämpat, men kan ändå inte bevilja skuldsanering.”

 Jag provade då att begära resning i målet. Skrev till högsta domstolen och bad dem öppna upp målet och överväga att formulera om domen så att vitet ska betalas ut 50/50 till oss var för sig. Fick naturligtvis avslag på det också.

 För ungefär en månad sedan damp det ner ett brev från Kronofogden. Ett av de lån som funnits hos Intrum Justitia i alla år har nu lämnats in till Kronofogden. 1,2 miljoner kronor i solidariskt betalningsansvar med en man som varken känner ansvar eller solidaritet. Jag försöker igen att påvisa för Kronofogden att vi har en solidarisk fordran som skulle täcka två tredjedelar av vår skuld, men får bara tillbaka “komplettera med hans underskrift”. Hans syster hör av sig och säger att han vill driva in vår fordran. I samband med att han hämtar barnen för ett helgumgänge lämnar jag över blanketten som saknar hans underskrift. Förklarar att vår kommande löneutmätning kan förkortas med minst tre år om han skriver under. Han tar blanketten och åker iväg. Jag har aldrig fått tillbaka den. Istället fick jag ett meddelande från Kronofogden om att min ansökan om verkställighet har avvisats. Igen.

 Så idag– idag kom brevet som talar om hur mycket Kronofogden tänker mäta ut från min lön varje månad. Utmätningen kommer innebära att jag har minus 1500,- kronor kvar när alla räkningar är betalda och vi har satt undan pengar till mat och busskort och alla andra återkommande utgifter som kommer av att ha ensam vårdnad om fyra barn/ungdomar. Minus 1500,- kronor.

Det blir inga roliga jular, födelsedagar eller semestrar under lång tid framöver.

 Det här är det enda han har kvar som han kan kontrollera mig med. Förutom våra solidariska lån och vår solidariska fordran,  är det “bara” barnen vi har kvar som är gemensamt. Barnen förlorade han vårdnaden om och även om de träffar honom då och då så börjar de mer och mer se igenom honom och tar allt han säger med en allt större nypa salt. Han tror att han har makten över mig för att han kontrollerar om vi driver in vitet eller inte. Han tror att det bara är mig han förstör för.

 Hans löneutmätning är nästan sju gånger så hög som min. Han, om någon, skulle verkligen tjäna på att skriva på så vi kan driva in vår fordran och förkorta vår tid för utmätning.

 …men då tappar han det enda kontrollmedel han har på mig.

Därför låter han bli.

Därför kommer jag aldrig blir riktigt fri från honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s