Jag var 4 år när mamma och pappa separerade. Hade ingen relation till pappa. Han reste i jobbet mån-fre varje vecka och när han var hemma var han inte med oss. Har inget minne av att han någonsin stått i pulkabacken, på badstranden eller liknande. Finns inga bilder heller. Min storebror är 3 år äldre, och han har inte heller några minnen från att pappa var med oss.
När de separerat skulle vi vara hos pappa varannan helg. Ja, juste! Mitt första starka minne är hur pappa trycker upp mamma mot väggen och att jag skriker att han ska släppa henne. När jag pratat med mamma om det tror vi att jag är mellan 2-3 år.
Vi gömde oss under sängen varje gång vi skulle till pappa och pappa skrek på mamma att hon skulle hämta oss. Hon grät hysteriskt samtidigt som hon försökte locka fram oss och försäkrade att vi skulle komma hem igen efter två dagar. Vi fick inte gå hem till mamma när vi var hos pappa trots att de bodde 500 meter ifrån varandra.
Pappa hjälpte inte mamma ekonomiskt och anmälde henne konstant till socialen och lyckades på så sätt få socialen att tycka att en av oss skulle ”provbo” hos pappa. Mamma ville inte separera oss eftersom han som skulle få ”prova” är det barn som pappa varit mest elak mot.
Vi fick aldrig komma tillbaka till mamma efter den här ”provperioden”. Vi var 7,8 och 11 år då. Vi har bott längre med vår pappa, men det är ändå mamma som varit vår trygga punkt. Idag har vi alla kontakt med mamma, men inte med pappa.
Låter som en jobbig uppväxt, minst sagt. Tyvärr tror jag att det går att manipulera Socialen så där som han gjorde, om man är lite psykopatiskt lagd.
GillaGilla