”Kristinas” nyårsminnen – vidbrända revbensspjäll och rädsla

Den värsta jag minns var när han blev helt vansinnig för att jag råkade bränna revbensspjällen… de var kvar lite för länge i ugnen eftersom jag passade på att byta blöja på minstingen (något som var långt under hans värdighet att hjälpa till med). Det bråket gjorde att jag tappade aptiten helt och åt ingenting mer på hela kvällen. På natten, när han trodde vi sov, tog han de fina vinglasen vi köpte på bröllopsresan och krossade allihop mot garagegolvet. 

Makten i en utebliven signatur – eftervåldet

Vi har väl alla upplevt det. Makten i form av en utebliven signatur. Jag läser från hur många som helst av mina medsystrar hur deras ex inte skriver på för adressändring eller skolbyte, inte medger till vård, underhåll eller precis vad som helst. Makt och våld är som mest effektivt (och osynligt) när det utövas som en icke-handling. Tystnad. Ignorerande. Förnekelse. Oförståelse. Och så den där underskriften han aldrig kommer ge dig. Vad är det med dessa män och deras separationsångest över sin signatur? Varför är den så himla speciell att de ska vara så snåla med att skriva under papper?

Konstruktion av ”barns bästa” vid våld

Detta arbete handlar om hur ”barns bästa” konstrueras av myndighetspersoner som arbetar med barnets bästa i situationer som kräver det. Jag har begränsat mig till barn som har upplevt någon form av våld, där föräldrar är oense om barnet och hamnat i en tvist om umgänge, vårdnad och boende. Syftet är att undersöka hur ”barns bästa” konstrueras av myndighetspersoner som arbetar som beslutsfattare i ärenden som bedömer ”barns bästa”. Det som lyfts fram är hur barns bästa” konstrueras när det har förekommit våld av olika beslutsfattare och tingsrätten. Tidigare forskning visar på problematiken och bristerna som finns vid bedömning av ”barns bästa” när det har förekommit våld.