#vibrytertystnaden

Vi vill med #vibrytertystnaden uppmärksamma omfattningen av kvinnor och barn som utsätts för synligt och osynligt våld. Genom att dela med oss av våra berättelser vill vi sprida kunskap och förhoppningsvis kunna skapa en förändring där vi ges rätten att leva i frihet och säkerhet lång från våra förövare.

Bristfälliga kunskaper och skydd

En kvinna som misshandlas blir ofta inte trodd av sin omgivning eftersom  förövaren ”verkar så trevlig”.  Han har dessutom inte sällan preparerat omgivningen med hintar om att kvinnan har psykiska problem, är hysterisk, paranoid osv. När offer för misshandel söker upp sjukvården visar de ofta andra symptom än en blå ring runt ögat tex: ”utmattning” ”yrsel” ”värk i kroppen” är några typiska symptom för en kvinna som lever i en misshandelsrelation. Med rätt kunskap i sjukvård, på arbetsplatser och psykiatri skulle offer kunna fångas upp och ges hjälp istället för att stanna i rädslan att inte bli trodda.

Brister i juridiken

Har offret mod nog att upprätta en polisanmälan så leder det sällan till åtal, och ännu mer sällan till fällande dom. Om det blir fällande dom så blir den knappt kännbar för förövaren då det på sin höjd blir några månader och kanske inte ens i fängelse utan i trivsam paus i hemmet med fotboja. Offret får däremot leva i rädsla resten av sitt liv för att han ska dyka upp och i värsta fall döda henne.

Det finns skyddade boenden att ta tillflykt till under begränsade perioder men är det verkligen logiskt att det är offret som ska behöva gömma sig?

Att ha barn med en misshandlare

Har man barn med en misshandlare så har man ingen rätt att skydda dem trots att det ofta är just för att skydda barnen som man hittar modet att lämna relationen.

Misshandlande män är sällan särskilt intresserade av sina barn under relationen men när han förlorar makten över sitt offer så använder han alltid barnen som verktyg för att återta kontroll och inte minst för att hämnas för att ha blivit lämnad.

Vid vårdnadstvist får man ofta rådet att vara tyst om pappans våld och övergrepp eftersom risken annars är stor att man förlorar vårdnaden helt. Advokater råder den misshandlade kvinnan att stå framför domaren och säga ”ja självklart vill jag att mina barn ska ha en god relation med sin pappa” när hon i själva verket vill skrika att ”jag vill inte att han ska få sätta sin fot i vår närhet någonsin igen”

Man kan tro att vi lever i ett partiarkalt 1800 tal innan kvinnan fick rösträtt men tyvärr är detta 2018 och ”barnens bästa” har hamnat i skymundan för pappors rättigheter.

Barnets bästa

En man som har misshandlat sin fru och direkt eller indirekt sina barn, bör ha förlorat rätten till sina barn. Kvinnor och barn måste få rätten att leva i frihet och säkerhet. Motargumentet är alltid att en mamma kan ljuga, ja det kan hon men det är naturligtvis inte det normala, de allra flesta mammor vill sina barns bästa annars hade människorasen inte överlevt. Det finns undantag som med allt men man kan inte fokusera på undantagen och låta tusentals barn betala för det.

En kvinnofientlig rörelse har myntat begreppet PAS ”parental alienation syndrom” som används flitigt mot de mammor som vill skydda sina barn tillsammans med argument som att ”hon är överbeskyddande”. Men en mamma som vill skydda sina barn från sin misshandlare är varken överbeskyddande eller skyldig till PAS.

Eftervåldet 

Kvinnor och barn som levt med en man som har utsatt dem för misshandel lider ofta av PTSD /komplext trauma i kombination med olika symtom på utmattning, ångest osv. Men trots att kvinnan har laglig rätt att skilja sig så har varken hon eller barnen rätt att leva ifred och ges inte möjligheten att läka. På laglig väg har misshandlaren däremot rätt att fortsätta misshandeln genom att använda barnen som verktyg. Man kräver av den misshandlade kvinnan att hon ska ”samverka för att barnens ska ha en god relation med den andra föräldern”, hon ska plåstra om barnens ledsamhet och stötta dem i umgänget med sin egen förövare. Det här är ett övergrepp i sig och ett orimligt krav.  Misshandlaren använder även gärna domstolen för att driva processer mot kvinnan utan att domare identifierar deras ofta väldigt likartade och uppenbara uppsåt. Detta kan pågå år efter år utan att förövaren varken stoppas eller får några konsekvenser alltmedan offret traumatiseras ytterligare utan rätt att skydda sig.

Men nu har vi fått nog och bryter tystnaden! Det här måste få ett slut nu och vi kräver rätten till att få leva i frihet och säkerhet! #vibrytertystnaden