För 101 dagar sedan förlorade jag min 7-åriga dotter till mannen som jag flytt ifrån, för att skydda henne…

Sedan den 9 maj är hon boende på heltid hos den man min son anger som förövare av grov våldtäkt mot barn. På 101 dagar har hon inte fått komma hem. På 101 dagar har jag fått träffa henne vid sex tillfällen, tidsbegränsat med restriktioner, förbud och förhållningsregler kring vad jag får säga och inte säga, var vi får vistas, vem som får följa med. På 101 dagar har hon inte tillåtits träffa sina övriga nära anknytningspersoner. Min dotter bor hos en man som aldrig blivit utredd som boendeförälder. En man som flera gånger utretts för grova våldsbrott mot mig och barnen.

Dagen då livet försvann – om våldet och eftervåldet

Först var han den charmigaste och gulligaste killen du kan tänka dig. Komplimanger och presenter regnade! Han vaggade mig in i sin sjuka värld, jag såg till en början inte vad som hände. Han påpekade elakt allt jag gjorde och jag försökte förändra. Han krävde och jag gav! Han manipulerade och jag föll! Han hade … Fortsätt läsa Dagen då livet försvann – om våldet och eftervåldet

Eftervåldet – han kallade mig ”psykiskt sjuk” och begärde ensam vårdnad

Jag levde i en relation präglad av mestadels psykiskt, ekonomiskt, och sexuellt våld, men även fysiskt våld i nära 5 år. Jag fick alltid höra att det jag gjorde inte var tillräckligt, att jag inte var tillräcklig, och min psykiska hälsa försämrades till den grad att jag inte ens ville leva. Trots att jag åkte … Fortsätt läsa Eftervåldet – han kallade mig ”psykiskt sjuk” och begärde ensam vårdnad

Eftervåldet – stalking och terror

Jag förstod att jag måste lämna när jag inte längre kunde ha privat mobilsamtal i vår bostad trots att han inte var hemma. Det var ljudupptagning i husets övre våning, kameror vid dörrarna och så fort jag larmade på villan fick han en notis i sin mobil. Jag var mammaledig med vår nyfödda son men … Fortsätt läsa Eftervåldet – stalking och terror

”Linneas” berättelse om våld i nära relation och samhällets svek

En dag kom det, käftsmällen från helvetet, brevet från en advokat och stämningsansökan var ett faktum! Han stämmer mig på vårdnaden om våran gemensamma son och här börjar en lång rättslig process utan lyckligt slut. Vi utreds av socialen och familjerätten. Jag berättar min historia, öppet och ärligt. Han berättar sin, vilket är en helt annat verklighet än den vi levt i. Familjerättens utlåtande blir, ”att eftersom jag aldrig polisanmält eller kan bevisa något annat än smsen anses det att ord står mot ord och han anses vara oskyldig.”

Kristinas berättelse om det ekonomiska eftervåldet

Eftervåldet: jag hade tänkt mig beskriva eftervåldet som uppstår när han förlorar vårdnaden, om tiden med barn som blev tvångsplacerade i jourhem, om hans galna krigsföring mellan interimistiskt beslut och slutlig dom, om polisanmälningar, hot, egenmäktighet och blåmärken. Men jag mäktar inte med det. Jag har hittills aldrig riktigt bearbetat det halvåret. Jag har bara överlevt … Fortsätt läsa Kristinas berättelse om det ekonomiska eftervåldet