Stockholms stad hur tänkte ni här?
Försöker ni könsneutralisera mäns våld mot kvinnor?
Det våld som dödar en kvinna varannan vecka i vårt ”jämställda” land? Det är isåfall både osmakligt och respektlöst mot alla våldsutsatta kvinnor.
Att låta en man fronta en kampanj om våld i nära relationer känns lika märkligt som att låta en kvinna fronta en kampanj om gängkriminalitet.
Vi delade kampanjinlägget i en grupp för våldsutsatta kvinnor för att se om deras intryck var annorlunda, detta var de första reaktionerna som ramlade in: ”Jag fattar faktiskt inte vitsen” ”Förstår inte vad det är de vill uppnå med denna kampanj. Dessutom triggar den där blicken massor i mig..” ” den där blicken är hemsk” ” blev tvungen att googla på det, för fattade inte ens texten heller. Verkar finnas fler videor på samma tema och texten under ögat verkar syfta till att offret ursäktar beteendet? ” ”Men herregud. Vad är detta?!” ”Jag tror dom vill visa /sätta ett ansikte så att andra kan förstå, se den mannen i ögonen och kanske se det vidriga...” ”Trodde också vid första anblick han utmålas som offer. Sen sjukt läskig blick - förvirrande. Varför ens ha en man?!" ”Usch! Jag får nästan rysningar. Hans ögon påminner om mitt ex:s”
Att välja att skriva ”personer” istället för kvinnor, våld i nära relationer istället för mäns våld mot kvinnor och förmedla att man ska kontakta socialjouren som saknar kunskap om våld istället för att skriva att man ska ringa kvinnojouren som är en specialiserad enhet för just det här, visar tydligt att man vill framställa våldet som jämställt, vilket det inte är.
Om Stockholms stad har använt de pengar som regeringen delat ut för att motverka mäns våld mot kvinnor så borde regeringen begära pengarna tillbaka.
Som vi har påpekat tidigare så är dessa stora satsningar bortkastade pengar om man inte låter personer med kunskap använda dem. Det här ger bara en klump i magen och förvirring. Vilket nederlag för kampen mot mäns våld mot kvinnor som redan hunnit döda flera kvinnor 2020 trots att året knappt har börjat.
Att könsneutralisera våld är fegt och smaklöst och det löser ingenting.
#vibrytertystnaden om #mänsvåldmotkvinnor #våldinärarelationer
"Det var många år av psykisk misshandel där skulden och skammen låg på mig men jag gjorde allt för att motverka att barnen tog skada. Det kunde jag leva med men att mitt barn nu tar skada på grund av eftervåldet det går inte att leva med!
Efter två års tingsrättsprocess startade växelvis boende när barnen var 9 och 12 år. Barnen hade då aldrig tillbringat en vardag med pappan själva. Domstolen skriver att barnens mående ska följas upp, det görs inte – istället säger familjerätten att det inte finns något de kan hjälpa oss med, vår ”konflikt” är så stor. Att säga konflikt är att sparka på den som ligger. Det är omöjligt att samarbeta, att samarbeta är att följa hans vilja.
10 månader senare insjuknar dottern i svår anorexi. Hon önskar bara få flytta hem igen men pappan vägrar och socialtjänsten utreder saken. De kommer till ett beslut om placering i familjehem eftersom de menar att mamman (jag) som förtvivlat försöker föra barnets talan har påverkat barnet. Barnet säger att hon ska börja äta om hon får bo hos sin mamma, hon beskriver även sin otrygghet hos pappan, att hon inte kan läsa av honom, hon vet inte vad som triggar hans ilska och det ökar på hennes ångest. Jag säger till socialtjänsten att: ”det är värre än att leva med en alkoholiserad förälder” och får till svar att: ”ja så kan det vara”. Socialtjänsten planerar ett hembesök, dottern säger: ”Han kommer ju inte bli arg när ni är där.” Herregud säger det inte allt?
Ett psykologutlåtande som styrker dotterns upplevelse förbises totalt av socialtjänsten, de står fast vid att mamman (jag) har påverkat barnet. Jag som mamma är förstås förkrossad över min sjuka flicka och går även jag hos psykolog, hens utlåtande är att jag utsatts för allvarlig psykisk misshandel under flera år samt hot och trakasserier. Detta utlåtande är till min nackdel och används mot mig av socialtjänsten. Enligt dem bekräftar utlåtandet mitt dåliga mående och trauman från pappan som påverkar dottern, trots att psykologen skriver att mamman är klok och målinriktad och kämpar för att barnens mående kommer i främsta rummet. Hur vill samhället att vi utsatta förtvivlade mammor ska agera?” Läs hela texten på www.vibrytertystnaden.com
Barnkonventionen blev lag idag.
Vi har frekvent haft optimistiska kommentarer under våra inlägg med: ”snart blir barnkonventionen lag, då kommer de bli tvungna att lyssna på barnen”
Vi delar dock inte den entusiasmen då vi tydligt ser att problemet inte har varit lagen i sig, när det kommer till att respektera barnens vilja, den säger redan att man ska ta hänsyn till barnens vilja i Föräldrabalkens sjätte kapitel.
Problemet ligger hos individerna som tolkar lagen och det kommer det fortsätta vara tills man byter ut dem eller radikalt ökar deras kunskap.
En enkät som BRIS gjort visade att landets kommuner stod väldigt olika rustade inför att leva upp till bankonventionen som lag och att det fanns stora regionala skillnader i landet.
Det stämmer med vår uppfattning, det är väldigt olika hur våldsutsatta kvinnor och barn bemöts i landet men det är övervägande med stor okunskap och bristande kompetens inom både socialtjänst och domstol.
Vi står fast vid att det behövs stora förändringar hur man hanterar barnen och vårdnadstvister när det förekommer våld. Man behöver införa specialutbildade vårdnadsutredare och specialiserade domare för den här typen av ärenden för att säkerställa att det verkligen utgår från och förstår vad som är barnens bästa. Utan de förändringarna kommer inte barnkonventionen som lag göra någon skillnad.
Här behöver vi även beröra, som en del av okunskapen, att PAS teorin som numera ofta kallad ”föräldraalienering” fått ett starkt fäste inom socialtjänsten och domstolarna. Det resulterar i att man väljer att inte ta hänsyn till barnens vilja med förevändningen att barnen kan vara påverkade av den favoriserade föräldern.
Det är i de flesta fall naturligtvis så att barnen väljer den trygga kärleksfulla föräldern och väljer bort den som inte är det. De kan i kortare perioder manipuleras av förövaren men vad vi ser bland hundratals vittnesmål är att det generellt är snabbt övergående. Därför är det viktigt med kompetens hos utredare för att se igenom eventuell manipulation samt uppföljning för att säkerställa att beslutet var riktigt.
Läs gärna @unicefsverige @bris116111 och @unizonjourer reflektioner om detta idag👍🏼
