Min berättelse om eftervåldet: Ingrid

Jag är en kvinna i 40 års åldern  och har tre barn med en fd sambo. Jag levde i ett våldsamt förhållande där både fysisk och psykiskt kontrollerande våld förekom. Första flykten var 2007 med mina tre barn. Hade då gemensam vårdnad kring barnen. Jag fick skyddad boende och mitt mående var inte så bra så barnens pappa fick ta över även fast barnet hade talat om för myndigheterna vad som har hänt med honom och hans bröder. Socialen blev inkopplad men lyssnade inte till vad barnet sa. Jag fick skyddad id sekretess och allt men eftersom vi har gemensamma barn blev vi tvungna att bo i samma område. Barnens pappa misshandlade barnen sedan de var små, så idag är det vardagsmat för barnen att leva under hot och kontroll, fysiskt och psykiskt våld . Jag och barnens pappa ligger för tillfället i en vårdnadstvist, även fast barnen är stora är beteendet ostabilt. Barn gör inte som man säger de gör som man gör. Barnen kommer att föra våldet vidare i nästa generation eftersom de lär som de lever. Att bete sig på rätt sätt är svårt för barnen om de inte har fått lära sig att leva med ett sunt beteende ifrån början. Hur ska de veta hur man beter sig på ett sunt sätt om de inte har fått de med sig sedan sin barndom. Att jämt vara rädd, leva under handen som snart slår till.. Och det psykiska våldet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s