Det värsta julminnet för mina tre barn hände för 8 år sedan. Det var annandag jul och barnen skulle åka till sin mormor. Att barnen åkte iväg var för att barnens pappa ville ha egentid med mig. Vilket jag alltid fick höra att han fick för lite av. Även barnens moster skulle vara med barnen. Mina barn älskade att träffa sin mormor och moster. Hos mormor kunde de vara sig själva och slippa vara rädda för sin pappas utbrott på mig och dem. Så var det annandag morgon jag hade hjälp barnen att packa. De väntade på att mormor och moster skulle komma med bilen. Äntligen kom de och barnen skulle få åka iväg för två mysiga dygn hos mormor.
Men när barnen skulle säga hejdå till mig och sin pappa ansåg pappan att äldsta dottern inte sa hej då ordentligt. Han blev tokarg och det hela slutade med att mina tre barn inte fick åka iväg. Det blev den värsta julen hittills. Min syster, barnen moster har berättat nu efteråt att de var bland det värsta hon upplevt. Hon grät så mycket när de var tvinga att lämna tre ledsna och besvikna barn kvar hos en arg pappa och en kuvad mamma. Jag vågade inte säga ifrån.
Det här julminnet skär i mitt mammahjärta. Att jag inte kunde stå upp för mina barn.
