Julafton 2002
Läget var extremt spänt. Jag hade i hemlighet varit och tittat på flera lägenheter i december månad. Allt jag ville var att komma därifrån, men hans hot om att ta barnen ifrån mig och att skinna mig på pengar skrämde mig extremt mycket, så jag hade inte vågat ta steget. Han upprepade dagligen att jag aldrig skulle klara mig på egen hand.
På julafton vägrade min syster och hennes familj samt min mamma att komma till oss på grund av situationen hos oss. Min pappa kom. Tack pappa, tack att du kom. Och min övriga familj – hur kunde ni??
Julafton var en skräckens dag. Han köpte ändlöst mycket mat som hans mamma tillredde ihop med mig. Ingen åt av maten. Barnen var ledsna och spända, de hade levt i detta alltför länge. Bara 2 och 4 år var de, och det var inte mer än en månad sedan de hade bevittnat en grov misshandel mot mig med stryptag och slag i flera omgångar. Han låtsades som att det aldrig hänt. Han ville att jag bara skulle försvinna och han skulle bo kvar i orubbat bo med barn och allt.
Hans bästa vän som arbetade som polis var tomte hos oss den eftermiddagen. Så skenheligt! En polis som visste allt men inget gjorde!! HAN hade köpt precis alla de där sakerna till barnen som han visste att jag ville undvika. Tv-spel med 18-års åldersgräns, leksaker med ljud som skrek ut oljud till förbannelse… En leksaksrobot som stegade runt i huset i allt kaoset…leksaksvapen i mängder.
Mitt i detta försvann han plötsligt. Vi andades ut en kort stund och lyckades få hans mamma att åka sin väg. Det var bara vi och pappa. Vi var så rädda – var fanns han? Vad hade han fått för sig nu?? Pappa stannade tills han kom hem många, många timmar senare. Jag låtsades sova och pappa åkte hem, han förstod inte bättre och det gjorde inte jag heller.
Annandagen 2002.
HAN tog barnen och åkte hem till sin mamma. Jag gick en långpromenad med en vän och berättade om situationen och om den hemska julaftonen. Jag väntade på att de skulle komma hem hela dagen, men när bilen väl rullade in på gården så var det bara HAN som satt där. Jag undrade förstås var barnen var. Då svarade han att han bara var hemma för att packa deras väskor – för de och HAN och hans barn hade nu flyttat till sin mamma – tills jag hade flyttat ut ur huset.
Jag blev hysterisk. Försökte ta bilen och åka iväg, men han slet nycklarna ur händerna på mig – så att jag inte ens kunde låsa upp min cykel. I flera dagar fick jag leva där som en fånge med honom som väktare. Jag kunde inte åka till mina små barn, varav den yngste fortfarande villa amma på nätterna. Jag fick inte prata med dem och de fick inte kontakta mig. Det var mitt livs värsta dagar hittills.
Julafton 2003
Vi var skilda. Barnen bodde vid det här laget växelvis hos oss, en vecka i taget, men med en dag i HANS vecka hos mig och vice versa. Barnen var alltså hos mig alla onsdagar och hos honom alla torsdagar. Julafton inföll det här året en onsdag i hans vecka. Jag hämtade alltid barnen kl. 13.30 på onsdagarna. Det kunde givetvis inte bli tal om den här dagen enligt HONOM. Det var 16.30 som gällde, trots att barnen var hos honom både dagen före julafton, hela julaftons fm, juldagen och annandagen. De tre extra timmarna utöver avtalet som jag ville ha (alltså att jag skulle få ha barnen mellan 13.30 på julafton till 8.00 på juldagen) var det största skämt han hört. Han tyckte jag skulle avstå julafton helt och hållet, men det gjorde jag inte.
Jag hade träffat en ny man. Vi tillbringade julafton hos hans gamla moster. Det var för mig ett rent lidande och det enda jag tänkte på var mina små pojkar. När jag kl. 16.30 ringde på dörren för att hämta dem så kom 5-åringen ut direkt…som om han hade väntat och längtat. Men 3-åringen kom inte, för jultomten var där precis då!!! (Tänk att han hade tänkt ut det så att tomten skulle komma samtidigt som jag!). HAN sa att jag inte fick hämta 3-åringen, att han inte ville komma, att tomten var där. Jag stod på mig och sa att om du inte hämtar honom så går jag in själv. Då hämtade han honom, räckte över honom utan ytterkläder och gapade och skrek könsord och jätteotäcka tillmälen som han alltid gjorde.
Till sist kom vi ut till bilen. Vi hade inte lämnat gatan förrän båda barnen sov. De var helt förbi efter jul hos honom. Trots allt blev det en mysig kväll hemma hos mina föräldrar.
Dessa jular var början till en serie år när jag bestämde mig för att avstå julen för att slippa utsätta mig själv och barnen mer. Vi firade julafton den dag som passade, men julafton krigade jag aldrig mer om. Krig mot psykopater vinner man ändå inte.
