Detta arbete handlar om hur ”barns bästa” konstrueras av myndighetspersoner som arbetar med barnets bästa i situationer som kräver det. Jag har begränsat mig till barn som har upplevt någon form av våld, där föräldrar är oense om barnet och hamnat i en tvist om umgänge, vårdnad och boende. Syftet är att undersöka hur ”barns bästa” konstrueras av myndighetspersoner som arbetar som beslutsfattare i ärenden som bedömer ”barns bästa”. Det som lyfts fram är hur barns bästa” konstrueras när det har förekommit våld av olika beslutsfattare och tingsrätten. Tidigare forskning visar på problematiken och bristerna som finns vid bedömning av ”barns bästa” när det har förekommit våld.