Av: Magdalena Rassol Handledare: Kristina Abiala Södertörns högskola intuition för socialt arbete. Kandidatuppsats 15 hp Ämne | Examensarbete ht 2018 Socionomprogrammet

Sammanfattning

Abstract.

Detta arbete handlar om hur ”barns bästa” konstrueras av myndighetspersoner som arbetar med barnets bästa i situationer som kräver det. Jag har begränsat mig till barn som har upplevt någon form av våld, där föräldrar är oense om barnet och hamnat i en tvist om umgänge, vårdnad och boende. Syftet är att undersöka hur ”barns bästa” konstrueras av myndighetspersoner som arbetar som beslutsfattare i ärenden som bedömer ”barns bästa”. Det som lyfts fram är hur barns bästa” konstrueras när det har förekommit våld av olika beslutsfattare och tingsrätten. Tidigare forskning visar på problematiken och bristerna som finns vid bedömning av ”barns bästa” när det har förekommit våld. Den metod som har använd är kvalitativ semistrukturerad intervju. Samt en argumentsanalys på tre domar i vårdnadstvister där våld har förekommit. Teorin som använts är Hörnqvist tolkning av Foucaults maktperspektiv som jag använder mig av när jag analyserar resultatet. Resultatet och analysen visar på det komplexa arbetet i bedömningen av vad ”barns bästa” är när det har förekommit våld. Den visar på svårigheter med att få med barns vilja och domstolens påverkan på beslut på familjerättens beslut om umgänge med en våldsam förälder.

Sökord: Barnets bästa, våldsam förälder, vårdnadsutredningar, umgänge med barn, barnets bästa vårdnadstvister, familjerättssekreterare, barnets rätt att komma till tals.

ARGUMENTSANALYS AV DOMAR

Dom 1: T 2471–11

Dom 2: T 9669–11

Dom 3: T 10921–12

REFERENSLISTA:

(1949:381) FÖRÄLDRABALK

Proposition 2005/06:99 Nya vårdnadsregler.

Inledning

”Jag kan i alla fall se mina barn i ögonen och veta att jag har gjort allt, men att jag förlorade vårdnaden på grund av att samhället inte står på utsatta kvinnors sida.” (Nationellt centrum för kvinnofrid 2017, s. 81).  ”De säger att jag har överfört min rädsla till barnen. Att det är därför de inte vill träffa sin pappa.” (Nationellt centrum för kvinnofrid 2017, s. 42).  Dessa är citat från kvinnofridslinjen där två kvinnor pratar om deras tvist och kontakten de haft med domstol och socialtjänst gällande deras barn. Bakom citaten finns det förmodligen en myndighet eller domstol som har formulerat och konstruerat vad de anser vara ”barns bästa” och som resulterat i två tunga och oroliga samtal till kvinnofridslinjen gjorda av mammor i panik. Där den ena kvinna har förlorat vårdnaden om sina barn och den andra är rädd för att myndigheter tror att hon påverkat barnen till att inte vilja träffa sin pappa.

Ämnet våld efter separation är ett outforskat område och visar på brister i umgänges- och vårdnadstvister (Eriksson 2007, s. 16). Forskare i ämnet våld har i grova drag varit intresserade av att förstå och förklara orsakerna till att mannen slår kvinnan och även konsekvenserna kvinnan får av mannens våldsutövande. Våld forskas om som ett enskilt ämne, som varför någon använder sig av våld, hur offret anpassar sig till våldet men har stora kunskapsluckor inom separation och våld mot kvinnor samt barnens utsatthet och risk för fortsatta övergrepp efter en skilsmässa eller separation(Eriksson 2007, s. 16). Därför är ämnet är viktigt för samhället i sin helhet men främst för socialarbetaren. Som kommer i kontakt med barn i sitt dagliga arbete. Begreppet ”barns bästa” låter enkelt och självklart men när man granskar det så är det betydligt mer komplicerat och nyanserat än så.

Vad som är ”barnets bästa” är inte ett okomplicerat ämne och har varit ett utmanande arbete för att komma att etableras i rättsliga begrepp inom barnrätten. Under 1900-talet framarbetades barnrätten som ett eget rättsområde, barnets egna relationer till samhället stod centralt för rättsliga bedömningar gällande barnen(Schiratzki 2010, s. 9).

FN:s kommitté för barnens rättigheter visade på att tolkningen av ”barnets bästa” kunde tolkas fritt och har för att begränsa den fria tolkningen av ”barnets bästa” haft ett arbete med barnkonventionen. FN:s kommitté för barns rättigheter betonar vikten av att tolka ”barnets bästa” i barnkonventionens anda(Schiratzki 2010, s. 29). Det tydde på att ”barnets bästa” inte hade utarbetats tidigare då man tog för givet vad ”barnets bästa” var och för att ge utrymme att tolka ”barnets bästa” utifrån den egna kulturen i landet(Schiratzki 2010, s. 30).

Barnet står i en extra utsatt position till föräldern då föräldern har makt över barnet. Då kan makten missbrukas och går över till våld mot barnet, står barnet helt maktlös och försvarslös. Här måste rättsväsendet, socialtjänsten, vuxna utanför familjen och den andre föräldern kliva in och hjälpa barnet. Och då förlitar man sig på att ovanstående ska avgöra vad som är barnets bästa i en sådan situation (Ekbom & Landberg 2007, s. 26).

Bakgrund

Barn i Sverige skyddas mot våld och övergrepp med lagar idag men så har det inte alltid sett ut. Våld mot barn har förekommit i många länder, inte minst i Sverige, som under 1900-talet hade en lagstiftning för djurskydd men inte för skydd av barn. Gustafsson berättar att det däremot finns kulturer som av religiösa skäl aldrig brukat våld mot barn, som indianer och eskimåer. Att utöva våld mot barn har alltså inte varit ovanligt då detta ansågs vara för att disciplinera barnen. Gustafsson beskriver att indianerna och eskimåerna inte brukat våld mot barn då dem har föreställningar om att man slår ut själen ur barnet samtidigt som man slår barnet (Gustafsson 2002, s.169).

Sedan år 1966 är det olagligt att bruka våld mot ett barn i Sverige (Gustafsson 2002.s, 169). Sedan år 1979 är det förbjudet att slå sina barn i uppfostringssyfte enligt 6 Kap. 1 § föräldrabalken (FB 1983:47). Denna lag kom till som en normbrytare mot samhällets syn på aga i barnuppfostran (Unicef 2016, s. 9). Trots lagstiftningen om våld mot barn så utsätts barn för våld ännu och de rättsliga åtgärderna är relativt svaga för barnen. Det beror på att våld som är straffbart är i mindre omfattning än det våld som agaförbudet innebär. Då det straffbara våldet innebär att barnet har fått en kroppskada, sjukdom eller smärta. Aga kan innebära mildare form av våld som inte är straffbart i lagen.

Hänsyn tas inte till att barnet befinner sig i en beroendeställning till förövaren och är särskilt utsatt(Unicef 2016, s. 10). Barn är ett område socialarbetaren ofta kommer i kontakt med i det sociala arbetet. Redan under 1800-talet hade vi tvångslagar som gav myndigheter rätten att omhänderta barn när samhället ansåg att det var för ”barnets bästa”. På den tiden kallades dessa barn som omplacerades på tvångsanstalt och fattighus för ”vanartiga” barn(Meeuwisse & Swärd 2013, s. 30).

Anknytningen.

Efter andra världskriget började anknytningsteorin uppmärksammas och John Bowldy beskrev att barnets bästa och viktigaste behov var att ha en varm och oavbruten relation till sin anknytningsperson. John Bowldy beskrev hur den nära anknytningen var avgörande för barnets psykiska välmående och hur en tidig separation ledde till effekter som var negativa för barn.Lindén 2013hänvisade till John Bowldys resultat i denna studie, (Maternal care and mental healthBowldy 1951, refererad iLindén2013, s. 119). Lindén 2013menar att John Bowldy dock saknade en teoretisk förklaring till varför hemlösa barn som fick omvårdnad ändå mådde dåligt. Barnen lyckades få ett hem på ett barnhem och slapp kriget men fick trots det mentala skador för resten av livet. Barnen fick omvårdnaden, inte av sina föräldrar, istället av olika personer.  Barnen fick mat och omvårdnad på barnhemmet, alltså sina grundläggande behov tillfredsställda (Lindén2012, s. 219). Under den tiden trodde man att barnet hade störst behov av det primära behovet, alltså att mamman gav barnet mat. Det känslomässiga behovet ansågs vara sekundärt, John Bowldy höll inte med och sökte vidare efter en bredare förklaring till hans teori om anknytningen (Lindén2013, s. 220). Han intresserade sig för ett en studie som presenterades på 1930-talet av Konrad Lorenz, om ankungar och deras mamma. I resultatet visade Konrad Lorenz hur dessa ankungar tydde sig och präglades av sin mamma, trots att hon inte gav de mat. Ankungarna sökte sig intensivt till sim mamma, oberoende av det primära behov som mat (Lindén2013, s. 220). När föräldern som ska vara den trygga personen utgör ett hot kan det göra att anknytningen tar skada. Barnet får en otrygg och osäker anknytning istället. Barnet söker sig till sin trygga anknytningsperson vid fara men när föräldern är den som utgör faran, finns det ingen trygg person att söka sig till när barnet känner sig hotat. I riskfamiljer har uppemot 80% av de barn som lever i hem där fysiskt eller psykiskt våld förekommer en desorienterad anknytning (Lyons-Ruth & Jacobvitz 2008 refererat i Lindén2013, s.231).Man har även sett att omplacerade barn med LVU (Lagen för Vård av Unga) ofta har anknytningsproblem med sig från den tidiga barndomen (Lindén2013, s. 240).

Barnet i lagen

”Barns bästa” visas med olika tolkningar beroende på vilket rättsområde som är aktuellt för bedömningen. Inom svensk lag har det föreslagits att tolkningen av ”barns bästa” ska göras genom ett objektivt och ett subjektivt perspektiv. Alltså genom det man vet från tidigare forskning och erfarenhet samt genom att bland annat lyssna på barnet och inkludera barnets åsikter i beslutet (Schiratzki 2010, s. 30). För att skydda barn från övergrepp har vi idag lagar mot våld och övergrepp och som förtydligar att ”barnets bästa” ska vara avgörande i alla frågor gällande barnen. ”Barns bästa” har sedan barnkonventionen implementerades införts i lagstiftningar i Föräldrabalken (FB) och Socialtjänstlagen (Sol). Jag har valt ut lagar från barnkonventionen, socialtjänstlagen och föräldrabalken som beskriver hur man arbetar med begreppet ”barns bästa”. Nedanstående lagar är centrala i min undersökning.

Grundläggande artiklar från barnkonventionen som har relevans för arbetet för ”Barns bästa” är:

Artikel 2. Alla barn har samma rättigheter och lika värde.

Artikel 3. Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.

Artikel 6. Alla barn har rätt till liv och utveckling.

Artikel 12. Alla barn har rätt att utrycka sin mening och få den respekterad.

Föräldrabalken (FB) 6kap.

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

2 a § Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa skall beaktas.

Socialtjänstlagen 5 kap §1 §1a lyder:

1 §Socialnämnden ska:

1. verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden.
2. i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga.
3. bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa.

 

9. i sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behovet av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärnade om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts.

1 a §Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs.

Barnet, familjen, socialtjänsten och domstolen vid vårdnadstvist.

De allra flesta fall av skilsmässor och överenskommelser om vårdnad kommer föräldrar själva överens om, när de inte kan göra det så kan socialtjänsten och familjerätten hjälpa föräldrar att komma överens. Det gör man då genom så kallade ”samarbetssamtal”. Sedan går en del upp i tvist i domstol men den andelen utgör endast 10 procent av alla tvister efter separation (Ewerlöf 2004, s. 65 refererat iDahlkild & Öhman 2011, s. 17). Av de umgängestvister som tvistas om i domstol är våld ett vanligt förekommande inslag. Uppemot hälften av alla tvister om vårdnad, boende och umgänge hade det förekommit våld i mot barnets eller barnets mamma i en beräkning 2012 (Barnombudsmannen 2005, s. 10).Socialtjänsten och familjerättssekreterare får i uppgift av domstolen att utreda barnets situation och vad de anser kan vara barnets bästa (Dahlkild & Öhman 2011, s. 17).Familjerätten är en självständig del inom socialtjänsten där uppdragen kommer från domstolen och styrs därför inte av socialnämnden. Familjerättssekreterare har en stor handlingsfrihet i utredningar om vårdnad, boende och umgänge, där de har fått i uppdrag om vad de ska göra men inte hur de ska gå till väga (Dahlkild & Öhman 2011, s. 17).

År 2006 kom den nya vårdnadsreformen där en parlamentskommitté fick i uppdrag att utvärdera den gamla reform från 1998, i frågor om barn som rör boende, umgänge och vårdnad. Den reformen ändrades till följd av propositionen 2005/06:99. I den nya reformen skulle barnperspektivet stärkas. Barns bästa skulle vara utgångspunkten i alla beslut rörande boende, vårdnad och umgänge. Barn skulle komma till tals och socialtjänsten ska tala med barn innan de lämnar snabbupplysningar till domstolen (Holm 2011, s. 3). För att förstärka barnperspektivet och ge barnet en möjlighet att komma till tals i vårdnads och umgängesärenden föreslog regeringen att socialtjänsten skulle medverka och att barnet skulle få komma till tals hos socialtjänsten om det var lämpligt. Sedan skulle socialtjänsten lämna över dessa uppgifter till domstolen i så kallade snabbupplysningar(2005/06:99, s. 1). Rör det sig om våld eller övergrepp så beskrevs det att det var bäst för barnet att den föräldern som gjort sig skyldig för övergrepp mot barnet eller den andra föräldern inte tog del av vårdnaden för barnet (2005/06:99, s. 1).

I den nya vårdnadsreformen som kom ut 2006 i proposition 2005/06:99 betonades vikten av att lyfta fram riskerna av att ett barn kan fara illa i lagen. Vårdnadskommittén såg i sin undersökning att domstolar oftast dömer till gemensam vårdnad mot den ene förälderns vilja trots uppgifter om våld(2005/06:99, s. 41). Utredningen i propositionen visade att domstolar ofta tonade ner bilden av våld när en förälder gjort sig skyldig till övergrepp inom familjen. Instanser som brottsoffermyndigheten, barnombudsmannen, barnens rätt i samhället och familjerättssekreterarna beskrev en oro inför domstolarnas otillräckliga uppmärksamhet för att barn riskerar att fara illa (2005/06:99, s. 41). Det har visat sig i en utredning som socialtjänsten gjorde, om barns umgänge med en våldsam pappa och en kontaktperson närvarande i umgänget. Att det fanns barn som kände sig rädda, oroliga och inte ville ha ett umgänge med föräldern som hade brukat våld. Barnen mer eller mindre tvingades till ett umgänge trots det och det resulterade i att barnen försökte gömma sig, rymma, skrika och gråta för att slippa umgänget med sin förälder (Ekbom & Landberg 2007, s. 37). Vikten av samarbete mellan föräldrarna betonades i föräldrabalken (FB) 6 Kap. 5 §. Domstolarna ska fästa särskild stor vikt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnen. När domstolarna ska göra en bedömning om gemensam eller ensam vårdnad anses vara bäst för barnet. Domstolen kan döma till gemensam vårdnad även om en av föräldrarna motsätter sig det(2005/06:99, s. 7).

Ensam vårdnad är det bästa och ibland enda alternativet om den ena föräldern har utsatt barnet eller den andra föräldern för våld eller övergrepp menar (Barnombudsmannen 2005). Kan föräldrarna inte kan komma överens om hur det ska se ut kan de ta hjälp av domstolen som ger en dom på vårdnad, umgänge och boende (BR 2005:6, s.13).Domstolen ska ta hänsyn till vilka eventuella risker det finns för att barnet kan utsättas för övergrepp. Det kan då räcka med tidigare övergrepp, attityden föräldern har mot våld och psykisk hälsa. Det barnombudsmannen är orolig över, är att domstolar ska fästa avsevärd vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna när det endast ska beaktas att barnet ska skyddas mot våld och övergrepp. Det leder till en tolkning av lagen där barns behov av en nära relation går före barns behov av skydd från en förälder som utsätter barnet eller den andre föräldern för våld (BR 2005:6, ss.13–14).

Fråga barnet om våldet.

Att försöka fånga in barnens upplevelser är inte alltid den enklaste uppgiften och har visat sig vara ett problematiskt område inom forskningen. Forskare ska ha ett tydligt syfte och tydliga frågeställningar och det gör att barnens upplevelser om våld i olika former faller bort om frågeställningarna är fel frågeställning (Överlien 2015, s. 234). Att endast fråga barnet vid den första kontakten, om det har förekommit våld stänger många möjligheter till en nyanserad bild av barnets upplevelser. Barnet kanske inte har varit utsatt för fysiskt våld som frågan lyder utan psykiskt våld eller sexuellt våld som barnet själv kanske inte förstår eller definierar som våld. Trots att det har visat sig att denna typ av våld är minst lika kränkande och skadlig som det fysiska våldet (Överlien 2015, s. 234).

Problemformulering

Ca 50 000 barn upplever varje år att deras föräldrar separerar varje år, där separationer är vanligare bland föräldrar som varit sambo än gifta (CSB 2013). De flesta föräldrar fattar själva beslut om vårdnad, boende och umgänge. I vissa fall där föräldrarna inte lyckas fatta beslutet om barns vårdnad, umgänge och boende själva vänder föräldrarna sig till om hjälp till en familjerätt. Lyckas man inte ta ett beslut där fortsätter tvisten och blir en domstolsprocess(BR 2005:6, s. 5).

Mäns våld mot kvinnor är inget nytt fenomen i samhället. Det som är nytt är att våldet ska uppmärksammas och tas med i beräkningen om vad som är ”barns bästa”. Det ställer krav från socialtjänsten på kunskap om våld, barn och familj och familjerättens utredningar. Trots det är våld i nära relationer och dess konsekvenserna för barn, ett nytt kunskapsområde inom professionen familjerättssekreterare. Däremot finns det andra professioner som har expertkunskap inom området såsom psykologer, poliser, kvinnojourer och barnvårdsutredare (Dahlkild & Öhman 2011, s.30).

Det har visat sig att barn, efter kontakt med socialtjänsten i samband med utredningar om ”barnets bästa”, inte riktigt förstår utredningen och har kvar funderingar som: ”Trodde man inte på min berättelse? ”Varför måste jag träffa min pappa? ”Vem var den där vuxna som ställde alla frågor? ”Varför blev det ingen skillnad efter att jag berättade?” (Unicef 2016, s.14).

När man arbetar med barn och ”barns bästa” ska två perspektiv förenas. Det första är ett intresseorienterat perspektiv. Barnet har intressen och behov som ska skyddas. Då barnet inte kan försvara dessa själv ligger ansvaret på föräldrarna och alla som kommer i kontakt med barnet. Detta kan knytas an till barnkonventionens tredje artikel om att barns bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barnet (Singer 2017, s. 28).

Det andra är viljeteoretiskt perspektiv där barnet ska få rätt till självbestämmande utifrån mognad. Små barn kan inte det och då är de minsta barnen beroende av att andra vuxna gör det åt ska föra deras talan om barnets vilja. Detta perspektiv kan knytas an till barnkonventionens 12 artikel om att alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad(Singer 2017, s. 29).

Det har visat sig att viljeteoretiska och intresseorienterade inte alltid går att förena, då barns bästa inte går att uppnå i alla fall, där man respekterar barnens vilja. I sitt betänkande i vårdnadsutredningen ville man slå ihop barns bästa och barns vilja. En motivering på varför gavs inte, förslaget avvisades av lagrådet (Singer 2017, s. 30). Lagrådet motiverade avslaget med att barns vilja var underordnad barn bästa. Barns vilja ska gälla de äldre barnen utifrån mognad. Domstolen kan alltså gå emot barns vilja om det finns starka skäl till att det inte är för barns bästa. Barns vilja kunde alltså ses separat från barns bästa enligt lagrådet. Barns vilja och barns bästa förenades däremot igen i samma lagrum vid en påföljande reform av vårdnadsreglerna. Det gavs inte några tydliga direktiv om hur man ska avgränsa barns vilja och barns bästa i rättsliga processer eller hur avvägningen ska se ut mellan barns vilja och barns bästa. Det har lett till att det inte finns några klara riktlinjer om hur man ska se på barn i rättsliga processer och vilken betydelse deras vilja ska ges, det får vuxna beslutsfattare bestämma, om viljan är av betydelse eller inte(Singer 2017, s. 30).

Då vuxna beslutsfattare fattar beslutet om barns vilja är det av betydelse att ta med vad det innebär det att det viljeteoretiska perspektivet ligger i andra hand i bedömningen, alltså barnets vilja och rätten till självbestämmande. I första hand ligger barnets intresseteoretiska perspektiv. Där vuxna bedömer om barnets vilja stämmer överens om det de anser är för barns bästa. Risken blir då att barnets rätt att utrycka sig blir mer av ett pedagogiskt inslag i beslutsprocessen, om beslutsfattarna inte låter barns vilja vara av stor betydelse vid bedömningen. Det innebär att två grundläggande principer i bedömningen om barns bästa inte kan förenas och ställs emot varandra(Singer 2017, s. 30).

Frågor som leder mig vidare i mitt arbete är, hur myndighetspersoner arbetar med begreppet ”barnets bästa” när det har förekommit våld och hur ”barns bästa” konstrueras ” i utredningar? Då beslutsfattare och domstolar tar de slutgiltiga beslut i frågor som rör barn kommer jag att använda mig av ett maktperspektiv i mitt arbete.

Syfte och frågeställning

Mitt syfte med denna studie är att undersöka hur ”barnets bästa” konstrueras av myndigheter och domstolar som är beslutsfattare i vårdnads-, umgänges- och boendefrågor när det har förekommit våld inom familjen

Det är en känslig fråga i de fall där våld har förekommit och lagen kan många gånger gå emot sig själv. Vad har då företräde, en god och nära relation till bägge föräldrar eller behovet av skydd?

Frågeställningar:

Hur resonerar beslutsfattare som arbetar med frågor och utredningar om barn kring begreppet ”barnets bästa”`

Hur konstrueras barns bästa av beslutsfattare inom socialtjänsten och domstolar när det har förekommit våld?

Hur kommer barn till tals vad gäller deras önskemål och situation?

Avgränsningar

Jag har begränsat mig till vårdnadstvister där föräldern som använt våld är en man, vilket i denna uppsats inte ger oss en bild av våld utövat av båda könen, då våld av kvinnor också förekommer. Jag har enbart avgränsat mig till att undersöka hur beslutsfattare inom myndigheter bedömer ”barns bästa”. Jag har inte intervjuat barn eller föräldrar. Jag har begränsat mig till att intervjua myndighetspersoner som arbetar i Stockholm, det kan finnas skillnader i arbetet i olika städer som jag inte kunnat ta del av.

Tidigare forskning

Barns vilja.

Vårdnadskommitténs utredning SOU 2005:43 utredde hur barns rätt att komma till tals såg ut. I den nya reformen som trädde i kraft år 2006 betonades ”barns bästa” som centralt i alla beslut och rätten för barn att komma till tals (Röbäck 2011, s. 6). Innan tingsrätten verkställer ett beslut om vårdnaden av ett barn, boende och umgänge så ska rätten beakta barnets vilja i frågan och risken för att ett barn kan fara illa ska vara centralt. Innan 2006 fanns en åldersgräns på 12 år och mognad hos barnet för att barnet skulle få komma till tals i tingsrättens om sin vilja i vårdnadsfrågor gällande barnet. Den åldersgränsen är nu borttagen (Röbäck 2011, s. 6).

En forskare vid namn Karin Röbäck granskade 46 domar från år 2001 och 31 domar från år 2007 för att se om det fanns en skillnad i om barn får komma till tals och om det påverkar beslutet som tingsrätten dömer till. Av samtliga 46 domar från år 2001 hänvisade inga domar i sitt beslut till barnets vilja. Två utav domarna hänvisade till risken för barnet att fara illa. Av samtliga 31 domar från år 2007 hänvisade tingsrätten i sex domar till barns vilja och fem utav domarna hänvisade till risken att barnet far illa (Röbäck 2011, s. 8). Barns delaktighet och vilja framställs i mindre än hälften av alla domar. Det behöver inte betyda att barnen inte har kommit till tals. Däremot skrivs det inte i domarna om varför barns vilja, som ska vara central, inte redovisas i domen innan den verkställs (Röbäck 2011, s. 12).

Röbäck tar upp ett exempel där en flicka som var 3,5 år, som sa via sin mammas ombud att hon inte ville träffa sin pappa. Tingsrätten skrev att det inte har framkommit något som skulle vara oförenligt med ”barnets bästa” genom att verkställa ett umgänge. Flickans vilja ledde inte till en diskussion i domen, eller något som var av betydelse för ett umgänge. Forskaren Karin Röbäck drog slutsatsen att rätten kan ha formulerat så att flickans vilja inte var tillräcklig för att inte verkställa ett umgänge (Röbäck 2011, s. 12).

Ett exempel där barns vilja har fått betydelse, har den kombinerats med andra omständigheter som gör ett umgänge olämpligt. En flicka på 4,5 år hade sagt att hon inte ville träffa sin pappa. Hon hade sagt att hennes pappa slår henne och flera polisanmälningar hade också inkommit. Psykologer och förskola hade gett utlåtanden om våldtäkt och sexuellt utnyttjande av pappan mot flickan. Det ledde till att tingsrätten bedömde att ett umgänge inte var förenligt med barnets bästa (Röbäck 2011, s. 16).

När barns vilja inte redovisas i tingsrättens beslut så redovisas det inte heller varför man väljer att inte ta med barnens vilja i besluten. När barn vill umgås med sin förälder skrivs det inte med heller, det får Röbäck att ifrågasätta om det är underförstått at ett barns vilja att umgås med en förälder inte skrivs med. Då det anses vara en självklarhet för barnets bästa att ha ett umgänge. Så självklart att det inte ens tas med i bedömningen om barnets vilja (Röbäck 2011, s.18).

Barnets mående när föräldrarna befinner sig i en vårdnadstvist

I en studie där man undersökte barns mående när föräldrar befann sig i en vårdnadstvist fann man ett mönster på barns ohälsa och sambandet mellan föräldrar som hade långvariga tvister om vårdnad, boende och umgänge. Resultatet tydde på att långvariga konflikter hade stor påverkan på barnens mående (Bergman & Rejmer 2017, s. 444).

Det fanns ett samband mellan ett barns ohälsa och en förälder som blivit ifrågasatt om sin föräldraroll av den andre föräldern. Många av dessa barn hade levt med våld där barnet själv eller den ene föräldern hade utsatts för våld (Bergman & Rejmer 2017, s. 444).

Ohälsan hos barnen visade sig genom utåtagerande problem eller somatiska symptom som magont och oro. Resultatet tydde på att barn som uppvisar ohälsa i stor sannolikhet lever med sina föräldrars långvariga konflikt, eller har utsatts för omsorgsbrist eller våld (Bergman & Rejmer 2017, s. 445).

Föräldraansvaret om barnets trygghet.

”Barns bästa” är det begreppet som tydligt framgår i föräldrabalken 6kap. 2a§ när ett beslut ska tas om barns umgänge, vårdnad och boende. Men vad som är barns bästa är ett brett och öppet begrepp som lämnar utrymme för egna tolkningar (Eriksson 2007, s. 81). Eriksson 2007 hänvisar till förarbetena i lagen och drar slutsatsen att man i den offentliga politiken har kunnat dra en slutsats, att barn bästa är att föräldrar delar den juridiska vårdnaden och att barn träffar den andre föräldern som vill ha ett umgänge, i fysisk person och obevakat (Eriksson 2007, s. 81). Vårdnadsutredningen nämner kortfattat att gemensam vårdnad inte alltid är barnets bästa men för ingen diskussion om hur pappas våld kan och ska hanteras för att säkerställa att ett barn är tryggt. Det framgår att våld kan vara ett motstånd mot en gemensam vårdnad men det står även att övergrepp och våld inte ska utesluta gemensam vårdnad (Eriksson 2007, s. 80).

Mammor som levt i en våldsam relation berättar i en studie hur deras tillvaro styrdes av att försöka skydda sina barn för att utsättas för våld och övergrepp av den andre föräldern de separerat ifrån. Samt hur de försökte få myndigheter att se deras barns utsatthet (Eriksson 2007, s. 122). Eriksson hittade ett samband i sin studie med att modern ska ha det övergripande ansvaret om barnens trygghet och välbefinnande, som fadern inte behöver ha, därför förvinner fokus på faderns omsorgsförmåga enligt Eriksson. En bra mamma skulle se till barnets behov i första hand och inte sina. Hon ska inte låta sina känslor som rädsla, kränkthet och oro stå i vägen för barnets kontakt med sin pappa och samtidigt skydda barnet om det behövs, mot övergrepp (Eriksson 2007, s. 273).

Pappor däremot, som brukat våld, kunde ses som bra pappor i vissa fall ändå. Där familjerättssekreterare utryckte sig med att pappan kunde vara jättebra och göra roliga saker med barnen och det är ju trots allt barnens pappa (Eriksson 2007, s. 274).

Barns delaktighet.

Näsman och Eriksson betonar vikten av att barns delaktighet har en stor betydelse för barn som utsatts för våld då delaktigheten kan bidra till att våldet synliggörs och det hjälper barnet i sin läkningsprocess (Näsman & Eriksson 2009, s. 22).

I ett forskningsprojekt om utsatta barn som pågick mellan 2005–2007 intervjuande Näsman och Eriksson 17 barn som varit med i en utredningsprocess och samtalat med socialtjänsten om sin våldsamma pappa (Näsman & Eriksson 2009, s. 23).

En pojke gav exempel som kan tyda på hur våldet inte fick vara centralt i utredningen, utredaren ifrågasatte pojken om hur mycket han egentligen kom ihåg från våldet. Sedan beskrev pojken att utredaren pratade om skolan och om gymnastik, han förstod inte varför utredaren pratade om sådant istället för våldet. Pojken berättade hur utredningen ledde till att pojken skulle börja träffa sin våldsamma pappa som han var rädd för. Pojken berättade hur nervös han var, han kräktes och hade ont i magen men att det inte spelade någon roll. Han skulle träffa sin pappa i vilket fall, enligt dom, sa pojken (Näsman & Eriksson 2009, s. 32).

En pojke i projektet berättade att han anförtrodde sig för familjerättssekreteraren som han litade på, att pappa hade slagit honom och att mamma inte slåss. Han talade om att han mest tyckte om sin mamma för att hon inte slogs. Sedan berättade pojken att hans pappa sedan hade fått se vad pojken hade sagt till familjerättssekreteraren, blev arg och slog honom igen (Näsman & Eriksson 2009, ss. 32–33).

En annan pojke berättar att han inte längre får träffa sin pappa lika mycket som han vill och är missnöjd med det. Han har inte fått tillräcklig information om varför han inte längre får träffa sin pappa lika mycket. Det har inte pratats om våldet med pojken på ett sätt som gör att han kan känna sig delaktig i besluten kring honom(Näsman & Eriksson 2009, s. 31).I detta falla hade andra, omkring pojken, uppmärksammat pappans våld och denna gång mot pappans nya sambo och inte mot pojkens mamma. Man har velat skydda pojken från våldet men inte berättat för pojken varför detta beslut har tagits. Pojken gjorde då en egen tolkning om att det har att göra med våldet (Näsman & Eriksson 2009, s. 31).

Föräldrarna i vårdnadsutredningar.

När det brister i omsorgen av ett barn ställs modern inför ansvaret och granskas i barnavårdsutredningar (Bangura & Arvidsson 2003, s. 47). Fadern granskas inte lika djupgående i utredningar och synliggörs inte på samma sätt. När en fader utgör fara för barnet, ställs ofta modern som ansvarig för att skydda barnet från faderns beteende. Se till att hålla honom borta, istället för att fadern ska ansvara för sitt beteende och att barnen inte ska fara illa, när modern inte gör det står hon ansvarig för att inte lyckats skydda sina barn från faderns skadliga beteende (Bangura & Arvidsson 2003, s.47).

Våldsamma pappors och föräldraskap.

Det finns väldigt lite forskning om barn till våldsamma pappor och hur barnen relaterar till sin pappa (Peled 2000, s.26).

Våldsamma pappor ofta fokuserade sig deras rättighet, alltså rätten till barnet och inte barnets rättighet till sin pappa. Dessa pappor använde sig ofta av barnet för att fortsätta kontrollera kvinnan och för att försöka förstöra hennes och barnets nya liv (Peled 2000, s. 29). Det finns tidigare forskning som tyder på att våldsamma pappors fokus oftare låg på kontroll och inte omhändertagande av barnet (Arendell 1992; McMahon, Pence 1995, refererad i Peled 2000, s. 29). Det var i större utsträckning dessa pappor som gick upp i vårdnadstvister om barnen och vägrade att betala underhållsstöd för barnen till mamman (Peled 2000, s.29).

Ekonomi och vårdnadstvist.

Ett ganska outforskat område inom våld och barn är den ekonomiska maktutövningen (Bruno 2016.s, 34). Det visade sig finnas ett samband mellan fysiskt våld och maktutövning efter en separation från en våldsam man (Bruno 2016, s.34).

När man frågade om hur många kvinnor som varit utsatta för fysiskt våld, visade det sig att 64 procent av kvinnorna som befunnet sig i en familjerättslig process med barnets pappa hade vart utsatta för fysiskt våld. Vilket visat att våld är av överrepresenterat i familjerättsliga tvister. Det kan vara ett sätt för våldsamma pappor att få sin vilja igenom (Bruno 2016, s. 35). Däremot var det väldigt få män som uppgav att de var utsatta för fysiskt våld, de uppgav istället att de var utsatta för psykiskt våld som ”falska anklagelser” mot dom (Bruno 2016, s. 35).

I en studie som Näsman och Fernqvist gjorde 2015 kunde man se att pappor efter en separation använder sig av rättssystemet för att dränera mamman på ekonomiska resurser. Det påverkar ekonomin negativt för barnet och mamman (Elisabet Näsman och Stina Fernqvist 2015, refererad i Bruno 2016, s.35). Privilegierade pappor med en hög ekonomi eller kriminellt belastade pappor med skyhöga skulder, som gör att de inte bryr sig om de samlar på sig mer skulder. Drar ofta igång en rättsprocess mot mamman i form av en utdragen process mot mamman i form av vårdnad, umgänge, boende och underhåll i en rättsprocess. Procenten är ofta lång utdragen och kostsam, vilket dränerar mammans ekonomi (Bruno 2016, s. 35).

Barn i våldsforskningen.

Barn har alltid varit ett intressant ämne generellt inom forskningen, detta har vanligtvis studerats tidigare genom att forska om barn som subjekt. Genom observationer av barn har det framkommit universella teorier om de och deras utveckling. Idag har forskningen även börjat ta med barn som informanter. Inom våldsforskningen om barn har man börjat vända sig till de om deras egna upplevelser. FN:s barnkonvention om barns rättigheter har haft en stark bidragande faktor till detta med sitt krav på att barn ska få göra sin röst hörd i frågor som angår dom (Överlien 2015, s.232).

Att forska om barn och våld är inte helt oproblematiskt och forskningsvärlden står inför en del utmaningar inom fältet. Utmaningarna kan bestå i val av begrepp och begreppets betydelse för forskningsresultatet. Det är även beroende på om det som ska fångas in, gör det. Val av frågor och tveksamhet kring om våldet och upplevelsen fångas in eller inte (Överlien 2015, s. 233). Forskning ska alltid ha ett tydligt syfte och frågeställningar vilket innebär att man behöver använda sig utav frågor med relevanta begrepp. Att fråga barn om deras upplevelser av våld vid första mötet är däremot problematiskt. Det gör att många barn faller bort då dom svarar nej på frågan. Barn kanske inte har varit utsatta för fysiskt våld och uppfattar frågan som enbart fysiskt våld, de kanske har varit utsatta för sexuellt eller psykiskt våld. Det är inte säkert att barnet förstår eller upplever annat än fysiskt våld som våld. Psykiskt och sexuellt våld är ett ännu mindre utforskat område när det gäller barn (Överlien 2015, s. 234).

När forskare försökte fånga in våldet i studier om mödrarnas upplevelser med deras barn, valdes ofta teman som våld och övergrepp, det forskaren tänker om begreppet kan forskaren aldrig vara säker på. Forskaren bör i dessa fall ge konkreta exempel som definierar handlingar som forskaren vill ha information om, som exempelvis: ”Har någon sparkat eller slagit ditt barn?” (Överlien 2015, s. 236).

I en kvalitativ intervjustudie så intervjuades en 12-årig flicka som under en lång tid har levt med en far som utövat våld mot hennes mor. I slutet av intervjun så frågade forskaren flickan om det fanns något mer hon ville prata om. Flickan svarade att hon trodde att forskaren skulle fråga henne om vad hon anser är våld. Hon beskrev våld på följande sätt:”våld är när våldsamma saker händer som man inte har någon kontroll över och ingen bryr sig om hur jag upplever det.” (Överlien 2015, s. 237).

Samhällets bild av familjen.

Inom politiken stävar man efter att få en mer jämn fördelning av föräldraskapet bland föräldrar. Där strävan är att inkludera pappa och mamma jämt. Det är en bild som kan stå i vägen för hur det verkligen ser ut när det har förekommit våld. Idealbilden gör det svårt att skydda barnet från en våldsam pappa. (Ekbom & Landberg2007, s. 26).

Även fast stävan anser att fördela föräldraskapet jämt är synen på kraven på föräldrarna olika. Bilden hos socialtjänsten går ut på att ett litet barn behöver sin mamma och pappa med stigande ålder. Den bilden suddar ut den verkliga bilden av vad just det barnet behöver och hur föräldrarnas förmågor ser ut (Ekbom & Landberg 2007, s. 26).

 

Teoretiska utgångspunkter.

Det finns en mängd vetenskapliga studier och forskning med Foucaults perspektiv, speciellt inom studier med governmentalitystudiersom många använt sig av i studier om identitet, diskurs ock konstruktioner. Då Foucaults maktperspektiv bidragit med mycket till dessa studier har och är Foucaults maktperspektiv än idag aktuellt inom Universitet och studier om makt (Hörnqvist 2012, s. 8). Foucaults maktperspektiv och teori har samtidigt kritiserats för att den är svårfattlig och inte tillfredställande då den lämnar öppna dörrar för egna tolkningar. Hörnqvist beskriver att det har i sin tur lett till att empiriska studier ofta stannar vid Foucault egna tolkningar och bidrar inte till några nya insikter. Då maktperspektivet inte vidareutvecklats och har inget tillfredställande utryck i begreppsligt sammanhang. (Hörnqvist 2012, s. 8). Trots det är det vanligt att använda sig av Foucaults maktperspektiv när man ska undersöka makten, myndighetsutövning och domstolar. För att underlätta och förtydliga hur Foucaults maktperspektiv ska tolkas har ex Lelia Brännström som är Juridiska fakulteten på Lunds universitet skrivit en artikel (2010). För att tydliggöra hur man kunde studera rätten genom Foucaults analyser av maktförhållanden(Brännström 2010, s. 15). Foucaults maktperspektiv är centralt i denna studie då studien syftar till att analysera maktförhållanden samt studera hur den konstitueras hos beslutsfattare.

Då Foucaults maktperspektiv lämnar många dörrar öppna och är svårfattlig utgår denna studie från Magnus Hörnqvist tolkning av Foucault maktperspektiv. Han vidareutvecklar där perspektivet och lyckas slipa på grundläggande insikter hos originalförfattaren som annars hade gått förlorande enligt Hörnqvist. Dessa finslipningar ger ett bättre redskap för analytisk skärpa i vetenskapliga studier (Hörnqvist 2012, s. 7).

Foucaults maktperspektiv

”Ingen som vill förstå det sociala livet kan låta bli att analysera makten” (Hörnqvist 2012, s. 7). Maktbegreppet är centralt i vårt samhälle för den som vill förstå hur vårt samhälle består, varför och hur saker sker. Vårt samhälle är inte jämlikt och det leder till konflikter. Dessa konflikter beror på den ojämna maktbalansen. Maktbegreppet i sig är alltså centralt även om ordet maktbegrepp inte används i sin rena form. Maktbegreppet finns och har alltid funnits med men har kallats för ett antal olika begrepp inom samhällsvetenskapen. Begrepp som ”dominans”, ”social kontroll” och ”styrning” (Hörnqvist, 2012, s. 10).

Foucaults maktanalys utgår från att makten har en dubbelhet, som kan beskrivas genom att makten är en aktivitet som ”utövas” och samtidigt makten inom relationen mellan människor. Makten finns överallt i hela vårt samhälle och når alla vrån. Makten inom relationen når alla relationer på alla plan, då alla mänskliga relationer även är maktrelationer, mannen och kvinnan, familjemedlemmarna och relationen mellan klient och socialsektorer osv. (Hörnqvist 2012, s. 10).

Foucault beskriver makt som en relation, i form av en styrkerelation mellan en människa och en grupp och mellan två människor. Vidare definierar han inte hur relationen eller gruppen ska se ut. Han lämnar dörrarna öppna för att ge maktbegreppet ett större spelrum och definiera maktbegreppet på alla plan. Det öppnar upp och ger oss möjlighet att sätta maktbegreppet och styrkerelationen från en individ till en annan, en grupp mot en annan, man mot kvinna och i organiserade fenomen. Här blir det viktigt att beskriva vem som har övertaget i styrkeförhållandet och hur det ser ut, överordnad och underordnad i relationen (Hörnqvist, 1996, s. 29).

I Foucaults teori finns tre kännetecken i alla styrkeförhållanden, alltså maktrelationer. Dessa är ojämlika, omstridda och instabila. Eftersom en i styrkeförhållandet är underordnad och den andre är överordnad, så är maktrelationer där ojämlika. En person har mer inflytande då den kan påverka den enes agerande, den underordnade kan inte påverka i samma utsträckning. Ojämlikheten i förhållandet kan röra allt som påverkar en persons agerande av en annan, det kan vara hierarki, ekonomi, social status, styrka osv (Hörnqvist 2012.s, 20).

Maktrelationer är omstridda pga. den ojämlika fördelningen i förhållandet. Det uppstår genom en konflikt mellan parterna som skapas genom en kamp. Där ojämlikheterna i förhållandena är upphovet till denna kamp från början och vidhållet kampen vid liv mellan parterna.  Det kan röra sig om allt från värderingar till materiella ting som gör att styrkeförhållandet är i ständig kamp. Kampen är på en individuell nivå och en samhällsnivå där utomstående orosmoments kan leda till konflikt. Konflikten i sig handlar om att kasta omkull och om att omförhandla styrkeförhållandet där den underordnade vill bli överordnad (Hörnqvist 2012, s. 21).

Makten i styrkeförhållandet är instabil, den underordnade i förhållandet kan använda sig av en annan taktik och handla annorlunda och med sin taktik kan maktbalansen förvandlas om den underordnade gör ett aktivt motstånd. Men maktbalansen kan även förvandlas av andra aktörer om konflikten är pågående (Hörnqvist 2012, s. 21).

Foucault menar att makten finns överallt och kan inte beskrivas på ett och samma sätt då den inte ser likadan ut överallt. Det beror på hur styrkeförhållandet ser ut och är uppbyggt, alla maktrelationer besitter en egen unik utformning. Makten är aktiv och aldrig passiv eller latent, makten utövas genom ord, agerande och andra aktiva handlingar (Hörnqvist 2012, ss. 13–14). Han beskriver att alla som har den överordnade positionen i ett styrkeförhållande utövar makt mot den underordnade, det är allt ifrån domare, lärare och föräldrar (Hörnqvist 1996, s. 115). Foucault beskriver den lagstiftande makten på den ena sidan och den andra sidan som lydiga objekt istället för människor. Hörnqvists tolkning av detta är att ordet subjekt har två betydelser i detta förhållande. Där det innebär att ”vara” och ”underkasta sig” landets styrelse (Hörnqvist 1996.s, 121). Foucault beskriver makten som outforskad och visar på att anledningen kan vara att vissa händelser är väldigt märkbara men samtidigt väldigt svåra att greppa tag i och förstå. Han beskriver det med: ”makten i väst” säger han, ”är det som ger sig till känna mest och följaktligen gömmer sig bäst” (Hörnqvist 2012, s. 30).

Hörnqvist tolkning av Foucaults repressiva maktbegrepp.

Här beskrivs makt som en aktivitet som utövas och kan delas in i fyra antaganden. Den första är att dirigera lagar och dra gränser på så sätt om vad som får och inte får överskridas. Här talar man om maktutövning i sin renaste form. Detta börjar redan i sättet som en lag utformas och i dess talhandling ” Du skall icke!” (Hörnqvist 2012, s. 33).

Lagarna delas in i två kategorier som meddelar vad som är tillåtet och inte tillåtet. Efterföljs inte detta innebär det en konsekvens för individen. Foucault betonar att även om lagar är maktutövning i sin renaste form behöver maktutövningen inte enbart innebära en lagstiftning. Det kan även vara en förälder mot sitt barn som sätter en gräns för vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. Beteenden inom vården där psykiatriker definierar vad som är normalt och onormalt. Det handlar om maktutövning där gränser dras och skillnader separeras (Hörnqvist 2012, s. 33).

Maktutövningen präglas av medvetna beslut där lagarna stiftas med en medvetenhet och beslutet resulterar i att lagen ska följas och underordnas. Beslutfattarna stiftar en lag eller regel som har en gällande rätt. Den underordnade som utsätts för denna maktutövning har i sin tur fått tydlig information om vad som är accepterat och inte accepterat och på så sätt kunnat bestämma om den vill reagera och agera på maktutövningen. Väljer någon ett aktivt val att göra motstånd och inte underkasta sig lagen så sorteras den in i facket där människan får stämpeln olydig i sitt beteende (Hörnqvist 2012, s. 34).

Makten i negativa termer innebär att maktutövningen är en form av gränsdragning för vad som är accepterat. Med denna gränsdragning säger makten och maktutövarna nej till allt annat. Maktutövarna utövar sin form av makt genom att begränsa, vägra, förhindra och undertrycka den som makten utövas mot. Här finns det två typer av makt som är repression och ideologi. Inom ideologen kan det innebära att man censurerar och förbjuder texter och verkligheten förvrängs. I repressionen innebär det att maktutlåtanden inte ska överskridas. Där lagöverträdare straffas och motståndare utesluts och krossas. Maktutövningen är i båda fallen destruktiv (Hörnqvist 2012, s. 34).

Maktutövningen leder till lydnad eller olydnad, maktutövningen stävar efter en underkastelse som leder till lydnad, vilket alla maktutövande vill nå. Lydnaden blir en passiv lydnad där gränser inte överskrids och handlingsutrymmet är begränsat (Hörnqvist 2012, s. 35).

Hörnqvists tolkning av Foucaults maktbegrepp – produktiv makt.

Här beskrivs makten som en relation mellan den som är underordnad och överordnad i styrkeförhållandet och handlingarna och konflikterna i denna relation som kan delas in i fyra begrepp som redovisas nedanför.

Makt organiserad kring normer och påverkar målgruppen som organisationen berör och deras handlingar. Den produktiva makten mäter skillnader till förhållande till en norm och på så sätt blir det synligt hur en maktrelation konstrueras i en grupp. Skillnaderna ses i den överordnades privilegium och position denne har i hierarkin. Här finns det ingen direkt regel som gäller för alla utan skapas i samband med normer. Det som är accepterat i en grupp kan bli angripet i en annan grupp, det kan vara attityder, klädstil och kroppsspråk (Hörnqvist 2012, ss. 60–61).

Effekterna uppnås, oberoende av samtycke, av de som utövar makten. Makten utövas inte på så sätt som den gör inom den repressiva makten som beskrev ovan, där det finns en möjlighet att ta medvetna beslut. Det handlar mer om en inlärning där den upprepas gång på gång tills den inte längre avviker från normen. Beteendet som normen förväntar sig ska produceras, krävs omedelbart och den straffade behöver inte ångra sig eller samtycka, inte heller de som belönas. Här handlar det om individens motivation som den produktiva makten skapar och individen handlar efter (Hörnqvist 2012, s.61).

Makten bemäktigar på samma gång som den underkuvar, makten ligger nära de individer den berör bygger då på normer som kan urskiljas i den egna gruppen. Det är alltså ingen makt som kommer utifrån, som lagar. Den produktiva makten har sitt fokus på konflikten mellan att individer underkuvas och stärks på samma gång. När individer underkuvar sig normen och beter sig som gruppen förväntar sig, då erbjuds individen en gemenskap och kompetenshöjning av andra i gruppen. Individerna blir kollektivt underordnade men höjda i sina individuella prestationer som på så sätt stärker individen som underkuvat sig och beter sig som normen eller gruppen vill att denne ska bete sig (Hörnqvist 2012, s.62).

Makten är produktiv då den framkallar beteenden hos individen, medan den repressiva makten med lagar sänker motivationen så höjer den produktiva makten motivationen.  I den produktiva makten får individer en möjlighet att handla då den ger ett handlingsutrymme (Hörnqvist 2012, s. 64).

Metod.

Valet av tidigare forskning hjälpte mig vidare i mitt arbete. Tematiseringen av forskningen hjälpte mig att plocka ut det väsentliga för mitt arbete då det gav mig en möjlighet att fånga in det centrala i texten (Fejes & Thornberg 2016, s.29). Tematiseringen av forskningen hjälpte mig att strukturera mina undersökningar. Jag valde en teori som jag ansåg passade in på mitt område. Jag ville ha en teori som hjälpte mig att analysera makten i helhet, på organisationsnivå bland beslutsfattare och domstolar. En teori som inte enbart beskrev en individnivå då jag ville granska arbetet i ett större perspektiv. Alltså hur myndigheter och domstolar arbetar med barns bästa. Jag ville ha en teori som inriktade sig på att studera makten och gav mig ett hjälpmedel att undersöka hur ”barns bästa” konstrueras.

Empiri.

Jag tydliggjorde vad jag ville studera och mitt syfte med uppsatsen. Jag granskade vad som hade gjorts innan och hur beslutsfattare arbetade med begreppet ”barns bästa”. På så sätt kom jag vidare i min undersökning om vad jag behövde samla in för data för att kunna genomföra min studie (Fejes & Thornberg 2016, s.29).Mycket av min tidigare forskning berörde domstolar och deras beslutsfattande samt att Brännström (2010) skrev en artikel om hur man kan använda Foucaults maktperspektiv i arbetet med domar. Jag bestämde mig för att jag behövde domar för att kunna undersöka hur domstolar arbetade med ”barns bästa”. Jag sökte efter vårdnadstvister där det har förekommit våld. Jag vände mig till Södertörns tingsrätt och bad om att få ut 9 stycken domar inom vårdnadstvister och där våld hade förekommit. Tingsrätten sorterade inte in domar där det framkom i vilka vårdnadstvister det hade förekommit våld i. Jag fick 9 stycken domar inom vårdnadstvister och fick därefter söka själv i domarna efter våld. Det var tidskrävande och svårt att se om det hade förekommit våld. Domarna innehöll oftast ett beslut utan någon bakgrundsinformation. Jag sökte efter fler domar hos Högsta Domstolen och Hovrätten, i dom domarna kunde jag hitta mer bakgrundsinformation. Det gjorde det lättare att se i vilka ärenden det hade förekommit våld. Jag valde ut tre domar som handlade om vårdnadstvister och där jag såg att det hade förekommit våld. Två av domarna är en tvist om samma barn men i två olika domstolar, tingsrätten och sedan hovrätten, alltså en överklagad dom. Den tredje domen är en dom från en domstol, alltså det första domstolsbeslutet om vårdnaden.

Argumentsanalys.

För att undersöka vad som påstås i texten och vilka argument som ledde till beslut. Jag bestämde mig för att använda mig av en argumentstanalys i arbetet. Jag började med att hitta en tes, en fråga om vad som påstods i alla domar (Boreus 2012, s. 136). Jag ville se hur det argumenterades, för och emot tesen i texten. Jag valde att ställa alla argument staplade i för och motargument för att få en blick om hur det argumenteras i domarna (Boreus 2012, s. 136). Jag valde ut argument i domarna i för och emot spalterna som verkade ligga i samma område. Jag valde att ställa argumenten i ordning och sortera dom efter föräldrarnas, socialtjänstens, tingsrättens och barnens argument, alla för och motargument som alla involverande lyfte fram. Jag granskade sedan vilka argument som ledde till beslut, alltså vilka argument som var de viktigaste och gav mig en värdering av argumentation (Boreus 2012, s. 137).

Snöbollsurval.

Jag ville jag få en överblick om hur myndighetspersoner på barnenheten och familjerätten arbetade med begreppet barns bästa. Jag ville få en överblick om hur man arbetar med begreppet ”barns bästa” inom olika aktörer men visste inte riktigt var jag skulle börja. Jag valde att använda mig av snöbollsurvalet. Inom snöbollsurvalet följer man aktörernas kopplingar i ett nätverk. Man böjar med en intervjuperson som leder en in till nästa person inom ämnen eller nätverk man vill komma åt (Zetterqvist & Ahrne 2012, s. 43).

Kvalitativ metod.

Jag valde att arbeta med en kvalitativ metod i min studie när jag har intervjuat och analyserat mitt material då jag har använt mig av semistrukturerade intervjuer(Ahrne & Svensson 2012, s. 12). Jag har intervjuat fem personer som arbetar med barnärenden och ”barns bästa”. Jag ville studera hur fenomenet maktutövning såg ut och utspelade sig i barnärnaden med begreppet ”barns bästa”. Hur beslutsfattare konstruerar ”barns bästa” i sina utredningar och tänker kring det. Det kan vara väldigt svårt att uppfatta genom att enbart granska domar eller andra skrivna handlingar. Jag behövde studera hur beslutsfattare resonera kring sitt beslut med tankar, upplevelser och känslor. Det är svårt att fånga in i skrivna beslut, då tankar, känslor och upplevelser hos beslutsfattare då det inte kan ses nerskrivet. Jag kan däremot fånga in det genom att höra dom tala om det. Därför lämpande sig kvalitativ metod i min studie bra (Ahrne &Svensson 2012, s. 12).

Intervjupersonerna.

Jag har en vän som arbetar på barnenheten i en kommun i Stockholm. Jag ringde hen och frågade om det fanns en möjlighet för mig att intervjua två av hennes kollegor till mitt arbete. Hen frågade sina kollegor och två av dom tackade ja. De två intervjupersonerna kallas för intervjuperson 1 och intervjuperson 2 i detta arbete. Under intervjuerna berättade intervjuperson 2 om familjerätten som arbetar med umgänge och vårdnad. Jag insåg då att jag behövde få en inblick i deras arbete på familjerätten. Hur de arbetar med begreppet ”barns bästa” där. Jag ringde till 8 enheter på familjerätten inom Stockholm och frågade om det fanns en möjlighet att få intervjuer med deras personal. Två av enheterna ringde tillbaka och vi bokade in intervjuerna. Dessa intervjuer kallas för intervjuperson 3 och intervjuperson 4 i detta arbete. Jag fick tips av en vän om att prata med en jurist om begreppet också, då jurister arbetar med vårdnadstvister i domstolar och kunde ge mig användbar information. Hen hade en vän som arbetar som jurist och kunde hjälpa mig att få till en intervju. Juristen är intervjuperson 5 i detta arbete. Jag har valt att inte skriva om det är en man eller en kvinna, eller andra uppgifter som kan leda till att personen spåras och anonymiteten röjs(Staffström 2017, s. 41).

Intervjufrågorna.

Jag använde mig av kvalitativ metod i mina interjuver, där jag genomförde semistrukturerade interjuver. Jag skrev ner centrala frågor inom mitt område och valde att ställa följdfrågor på de intervjuerna under deras gång(Zetterqvist & Ahrne 2012, s. 40).

Jag valde att skriva frågorna på så sätt att mina första frågor handlade lite mer allmänt om vilka lagar man arbetar under och hur man arbetar med barns bästa generellt för att få en liten inblick i arbetet som helhet. Sedan valde jag att inrikta mig på mer specifika frågor om våld i barnärenden för att nå min sista frågeställning.

Transkriberingen.

När jag var färdig med alla interjuver började jag transkribera dom. Jag transkriberade varje intervju för sig ordagrant och döpte intervjuerna till nummer för att hålla koll på vilken intervju som var vilken. Det blev väldigt mycket text och det var även väldigt tidskrävande att transkribera allt, då talspråket ser annorlunda ut än vårt skrivspråk (Fejes & Thornberg 2016, s. 152).

När jag hade transkriberat färdigt mina interjuver började jag läsa igenom dom för att få en djupare förståelse för vad som sas, på så sätt fick jag fler tankar och reflektioner om texten och började anteckna idéer jag fick under tiden jag läste (Fejes & Thornberg 2016, s. 153).

Tematisering.

Jag började med att göra teman av texten, jag beskrev med enkla svenska ord vad jag tyckte texten handlade om. Jag valde ut små stycken och skrev ett ord på sidan, som exempel kunde det vara ”uppmärksamma”, ”samarbetssvårigheter” osv (Fejes & Thornberg 2016, s. 154). När jag hade gjort teman skrev jag ner alla på ett papper och försökte hitta de jag hade flest likadana ord av. Jag identifierade olika teman som var genomgående i texten. När jag hade gjort det började jag hitta tematiseringar, alltså kluster av mina teman som var överordnade och vanligast i texten. Av dom gjorde jag meningar som blev mina teman i analysen (Fejes & Thornberg 2016, s. 154).

Genomförandet av intervjuerna.

Min bedömning av mitt insamlade datamaterial är att jag endast använder mig av tre domar och får därför inte en överblick över hur domstolarna brukar döma i vårdnadstvister när det har förekommit våld. Datamaterialet av domarna jag granskat är för få för att göra en generell bedömning. Däremot har jag fått material till min studie och en liten inblick i hur barns bästa konstrueras i länsrätten.  Varje intervju varande i ca 40 minuter till 1,5 timme, Jag valde att intervjua personerna när de hade tid att träffa mig för att vara så flexibel så möjligt då jag var väldigt tacksam över att få uppta deras tid. Två av intervjupersonerna träffade jag på ett café. De andra tre träffade jag på deras arbetsplatser. Jag märkte att arbetsplatserna var en bättre miljö för interjuver då det var tyst och ostört, vi kunde prata i lugn och ro. Intervjuerna på de allmänna platserna blev också bra, den största skillnaden jag märkte av var att intervjuerna på arbetsplatserna varade längre och fick ett större djup i samtalen där jag fick information.

Metoddiskussion.

Foucaults maktteori svår att använda om man vill få några nya insikter, då den är svårbegriplig och ofta stannar vid hans egna insikter (Hörnqvist 2013, s. 8). Jag valde att använda mig av Magnus Hörnqvist tolkning av Foucaults maktperspektiv, det perspektivet gav en mer slipad skärpa i att analysera mitt resultat med (Hörnqvist 2012, s. 7).

Jag märkte att det blev en stor skillnad i de längre intervjuerna. Då intervjupersonerna hade mer tid över att reflektera och gav mig mer perspektiv i sina svar på mina frågor Jag märkte att mina frågor jag använt mig av (Bilaga1) inte var tillräckligt välgrundade och kortfattade för att få fram ett djup i intervjuerna. Frågorna var väldigt långa i vissa fall och vissa beslutsfattare bad mig repetera frågan. Jag inser att jag borde ha haft kortare frågor då det hade gett mig större möjlighet att få djupare intervjuer.

Jag märkte att jag började tycka att det var jobbigt att lämna ut mina intervjupersoner i mitt arbete om saker dom sa, trots att jag varit tydlig om vad jag ska skriva om. Jag märkte att begreppet ”barns bästa” användes på olika sätt och att inte våldet alltid uppmärksammades. Vilket jag har insett att dessa myndigheter blivit kritiserade för tidigare i min forskning. Jag kände denna konflikt inom mig då jag var väldigt tacksam för tiden mina intervjupersoner gett mig. Jag ville inte på något sätt använda deras interjuver på ett sätt där deras arbete granskades eller ifrågasatte, vilket jag gör med min undersökning. Jag granskar hur man arbetar med begreppet ”barns bästa” och uppmärksammar våldet.  Jag trodde jag var väl förberedd med mina frågor som jag noggrant valt ut i syfte att fånga in mina frågeställningar, jag märkte dock under intervjuns gång att mina frågor var väldigt breda och kunde smalnas av och specificeras mer. Det var svårt att hålla i intervjuerna och jag kände att jag hade behövt mer lärdom inom det fältet innan jag påbörjade min undersökning. Jag känner trots det att jag fick ut väldigt bra information i intervjuerna och har kunnat använda mig av informationen jag fått.

Etiska ställningstaganden

Jag är engagerad i ämnet och i frågorna och det kunde försvåra det för mig i min undersökning att vara helt öppen och förutsättningslös i min undersökning. Jag var väl medveten om det och försökte under hela arbetets gång att påminna mig om det. Jag ville att mitt arbete skulle fördjupa mig i ämnet och ge mig ny kunskap. Min vilja att lära mig mer hjälte mig och blev min drivkraft framåt (Helgesson 2015, s. 60). Då jag var så pass medveten om det och ständigt påminde mig om att gå in med ett så blankt sinne jag kunde tycker jag att jag lyckades med att vara öppen i jakt på ny kunskap.

Intervjupersonerna är helt anonyma och nämns enbart via sin tjänsteposition. Jag har genomfört intervjuerna på socialtjänste-kontor i olika kommuner och enbart uppgett att de arbetar i Stockholm. När jag hade dokumenterat och samlat in min källdata har jag inte sparat något som skulle kunna vara integritetskänsligt eller leda till identifikation av en person. Jag har inte frågat om personuppgifter, namn eller nämnt kommunen personerna jobbar i, i min källdata. (Staffström 2017, s. 42).

Jag inhämtade samtycke av alla mina intervjupersoner innan jag påbörjade mina interjuver. Jag samlade in samtycke enligt rutinen Oup in, som innebär att man inhämtar samtycke av intervjupersonen genom att den tydligt utrycker sin vilja att vara med i intervjun (Helgesson 2015, s.102). Jag skrev inte samtyckesblanketter i dom första tre intervjuerna utan talade om vad jag skulle använda informationen till. Vad jag skulle undersöka och att alla personer skulle behållas anonyma. Jag frågade sedan om samtycke muntligt och fick detta. Jag blev osäker under tidens gång på om jag behövde samtyckesblanketter eller inte så jag tog kontakt med min kursansvarige, han beskrev att jag inte fick spara information som kunde identifiera mina intervjupersoner. Jag bestämde mig för att skriva samtyckesblanketter till resterande intervjupersoner (Bilaga 2), trots att jag inte behandlar uppgifter som kan spåras till dem. Jag berätta vad min studie skulle användas till, jag redovisade utgångspunkten för min studie som är att undersöka hur myndigheter arbetar med begreppet ”barns bästa” och hur det konstrueras när det har förekommit våld (Staffström 2017, s.8).

Resultat.

Här kommer jag att redovisa min data från mina semistrukturerade intervjuare, sedan kommer jag att redovisa min data ur argumentsanalysen från domarna nedanför.

”Barnets bästa” – bedömningar utifrån vilken lag?

Intervjuperson 1 beskrev att man inte jobbade allmänt utifrån barns bästa utan det var individuella bedömningar som alltid utgick från socialtjänstlagen, där en trygg och bra miljö med sina föräldrar var centralt i deras bedömningar. De träffar barnet och föräldrarna och vet hur barnet har det och utifrån det fattar ett beslut som hen påverkat.

”Socialtjänstlagen är som en andra förälder till alla barn efter mamma och pappa, som är en kontrollmyndighet för alla invånare.”

”Jag träffar barnet och personerna och vet hur dom har det och det är jag som påverkar beslutet som jag fattar. Chefen tar beslutet utifrån min bedömning, jag gör en bedömning av situationen. Vi har mycket handlingsutrymme.”

”Man jobbar inte allmänt efter ”barns bästa”, det är individuellt, det måste vara utifrån socialtjänstlagen som jag sa från början, det är socialtjänstlagen som är våran grund för bedömning och där står det att alla barn ska ha en trygg och bra miljö med sina föräldrar, det är det som är grunden.”

Intervjuperson 2 sa att hen jobbade med alla lagar som berörde barns bästa men främst socialtjänstlagen. Deras arbete utgick alltid från vad barnet hade berättat. Hen berättade att grunden i ”barns bästa” var aspekter som hälsa, utveckling och föräldraansvar. Utifrån det gjordes en individuell bedömning om just det barnet och dennes bästa. För att kunna göra denna bedömning använde dom ett utredningsmaterial som heter BBIC som bröt ner alla ”barns bästa” i små delar. Hen arbetade alltid från vad ett barn hade berättat och utgick från det som en central del i sina utredningar. BBIC är ett utredningsmaterial som är en förkortning på barns behov i centrum som barnutredare använder sig av i barnutredningar.

”Alltså vi jobbar utifrån alla lagar som berör barn bästa men främst socialtjänstlagen och ”barns bästa” där.”

”Det finns en grundtanke om ”barns bästa” och barns bästa utifrån socialtjänstlagen och de definitioner som finns där om hälsa, utveckling och föräldraansvar. Förutom den grundtanken så är det BBIC som bryter ner grundtanken så att säga i små delar så man försöker se hela barnets miljö.”

”Vi utgår alltid från det barn säger och tolkar barns berättelser som sanning. Vi utgår inte bara ifrån att det är sanning utan vi utgår från att om det är ett barn som faktiskt säger att det blir slaget så antar vi att det är någonting som inte riktigt står rätt till och med att barnet säger det även fast det inte har hänt, så är det någonting som vi behöver jobba med”:

Intervjuperson 3 var i början lite osäker på vilja lagar som var de lagar enheten använde sig mest av i barns bästa bedömningar, men sa att grundtanken om barns bästa finns i barnkonventionen. Sedan var det föräldrabalken och socialtjänstlagen, hen sa att lagarna inte motsäger sig men den lagen som främst beskrev ”barns bästa” var barnkonventionen. Sedan använde dom sig mest av föräldrabalken i sitt arbete.

”Ehh……ehhhh…vet du vad? Jag är en sån där person som borde kunna lagar som jag inte kan…med det är ju barnkonventionen. Det är ända där grundtanken finns liksom…. i vårt arbete… Om man tänker, liksom…barns rätt och till att komma till tals och så.”

”Det finns ju flera, ja föräldrabalken är ju också viktigt!”

På min följdfråga om något är mer prioriterat blev svaret:

”Nej, men jag tänker att de inte motsäger varann, men jag tänker att barnkonventionen är ju den som beskriver…den är mer generell. Det är ju den som verkligen pratar om barnets bästa. Men föräldrabalken är ju den vi kanske tillämpar mer i våra utredningar.”

Intervjuperson 3 beskrev att ”barns bästa” var något generellt och att arbetsgruppen tänkte lika om det begreppet. Det problematiska i den bedömningen om vad som är barns bästa, sa hen att det handlade om att göra en prognos framåt om vad dom tror blir barnets bästa, och då kunde det ibland finnas flera olika förslag och ibland inget alls utan istället en konsekvensbeskrivning om vad dom trodde att det kunde bli för konsekvenser för barnet om domstolen dömer på ett eller annat sätt.

”Barns bästa är ju något generellt…det tänker jag att vi tänker lika om…Det handlar ju om att göra en prognos framåt…vad vi tror blir bäst på sikt och det är ju ingen som kan veta…och där kan man ju…. vad ska jag säga?… det kan ju finnas mer än ett förslag som är bra….. och ibland lämnar vi inget förslag utan gör en konsekvensbeskrivning. Att vi visar med ett sånt här förslag från domstolen ser vi att konsekvensen skulle kunna bli så här och med ett sånt här förslag ser vi att konsekvensen skulle kunna bli så här och så här…. så tar vi ingen ställning.”

Intervjuperson 5 sa att hen jobbade väldigt mycket med barnkonventionen och föräldrabalken. Hen ansåg att ”barns bästa” är att barnen får göra sig hörda, för barn vet vad som är deras bästa. Däremot var hen lite kritisk till små barns önskan då dom inte riktigt förstår ännu vad som är deras bästa. Hen ansåg att individuella bedömningar alltid var det bästa, det gick inte att göra några generella bedömningar.

”För mig som jurist har vi grundlagar att utgå från och sen har vi föräldrabalken, men för mig som jurist jobbar jag mycket med barnkonventionen och europakonventionen också där rätten till familj, familjerätten som håller ihop en familj, alltså jag använder mig jättemycket av dom två konventionerna.”

”Om jag har uppfattat frågan korrekt…den var lite svår…. Det som är ”barns bästa” är när man pratat med barnet då barnet vet vad som är bäst för den som det har barnkonventionen hela tiden sagt. Men å andra sidan måste man vara kritisk för att en treåring kanske inte vet vad som är bäst för den.”

”Barns bästa” ser alltid olika ut…man kan inte göra så många generella bedömningar.”

Intervjuperson 4 sa att barns bästa generellt var att ha en nära kontakt till båda sina föräldrar men att skyddsbehovet kan komma före behovet av barnets behov av en nära kontakt med föräldrarna.

” Om man tänker… alltså i föräldrabalken, pratar man exempel om att barns bästa är… eller att det är viktigt för barn att ha tillgång till båda föräldrarna, som något som är bra för barn generellt, å andra sidan kommer skyddet av barn före det, före tillgången till båda föräldrarna.”

”Barns bästa” är ju ett väldigt centralt begrepp och det är inte alltid lätt att bedöma. Det är från fall till fall men det ska vara fokus på att det ska bli det bästa för barnet. Det är ganska känsligt eftersom att föräldrarna är i en tvist och mycket fokus är på att de svartmålar varandra, liksom, försöker få den andra föräldern att se dålig ut for att vinna det här i rätten.”

”Föräldrar har svårt att se barns bästa i såna situationer, man är i kris, man har gått igenom en separation, det händer mycket i den vuxnas värld.”

Våld är vanligt förekommande i vårdnadsärenden och barnutredningar.

Intervjuperson 4 berättade att våld var vanligt förekommande i deras ärenden, det var vanligt att det förekom våld mellan föräldrarna och att det fanns misstanke om att barnet utsattes för våld. Hen berättade att våldet ofta upphörde i samband med separationen men det psykiska våldet fortsatte. Där försökte dom göra en bedömning av om våldet skulle fortsätta och vad konsekvenserna skulle bli av det för barnet.

Våld är vanligt förekommande i utredningar som rör barn och vårdnadsutredningar, det visade det tidigare forskningen på i ovanstående del under tidigare forskning. Det är en inslag familjerättssekreterare och barnutredare ofta arbetar med i barnärnaden som rör ”barns bästa”.

”I vår kommun är våld vanligt förekommande, det är iallafall inte ovanligt att det förekommer någon typ av våld. I många ärenden är det någon typ av våld som förekommit mellan föräldrarna och det kan finnas misstankar om att någon förälder utsatt barnet för våld.”

”Då ska man göra en sorts bedömning, där risken av fortsatt våld, om det fortsätter att förekomma, vad blir konsekvenserna för barnet? Man lyfter upp scenarion för att tydliggöra konsekvenserna för barnet och vad som förekommit och hur familjen tänker kring våldet och vad socialsekreteraren tror. Finns risken att barnet ska utsattas framöver?”

” Ofta kan det ha varit våld mellan föräldrarna men sen har de separerat och då har det upphört men däremot kan det psykiska våldet fortsätta, att man trakasserar och så, beroende på vad föräldrarna har berättat får man försöka analysera kring hur man tänker medkonsekvenser, så det är ju svårt också att göra en framtida bedömning men man får försöka göra det utifrån informationen.”

Intervjuperson 3 berättade att det inte ska vara något umgänge om de fortsätter utsätta barnen för våld, däremot kan man använda umgängesstöd om det har förekommit våld och man vill bygga upp en tillit och minska den andra förälderns oro.

”Man tänker att om det finns en risk för att det har barnet fortsätter utsättas för våld, då ska man inte fortsätta använda umgängesstöd, då ska man inte ha ett umgänge tänker jag men om det mer handlar om att det har förekommit våld och att bygga upp en tillit till att det kan fungera, så ska man använda umgängesstöd. Det är ju liksom mer en osäkerhet hos den andra föräldern om det här är bra men det finns inga uppgifter som talar för att umgängesföräldern skulle göra illa barnet, då kan det vara ett sätt att bygga upp trygghet.”

Intervjuperson 2 berättade att det inte var ovanligt att föräldrar nekande att det hade förekommit våld trots att socialtjänsten hade fått in uppgifter om våld och startade en utredning pga. våldet.

”När det gäller våld har vi ofta nekande föräldrar.När barnen är placerade med tvångslagar vet föräldrarna att konsekvenserna av att inte samarbeta är förödande för dem, så dessa föräldrar tackar ofta ja till insatserna, som är frivilliga. ”

Intervjuperson 2 berättade att barnens berättelse blev deras utgångspunkt när de arbetade med våld. Hen betonade vikten att låta barnet komma till tals när det hade varit utsatt för våld.

”Steg ett är att vi alltid utgår från att det barnet säger blir vår utgångspunkt”.

”Vi lyfter också hur viktigt det är att barn får prata när det har förekommit våld…att ge barnen en möjlighet att prata.”

Parallella utredningar men hur ser det ut med samarbetet?

Intervjuperson 3 berättade att samarbetet med domstolen ibland inte gick att genomföra, då domarna var avslutade och ärandet blev kvar lite hängandes utan någonstans att rapportera tillbaka.

”Sen får vi också domar som är avslutade då finns det ingenstans att rapportera tillbaka, det finns inga konsekvenser att man avbryter utan det blir hängande i luften eftersom domstolen kan ha beslutat om umgängesstöd i ett år…. sen ingenting.”

Intervjuperson 4 beskrev problematiken i socialtjänsten när alla jobbar med sin del och det var svårt då de gjorde olika saker. Hen var kritisk till att socialtjänsten skyddade kvinnor och barn under en lång tid utan att försöka jobba tillbaka kontakten mellan pappa och barn. Hen såg det som att de inte jobbade långsiktigt och behövde tänka lite större. Hen beskrev att detta ledde till att barnen levde med rädslan och fick en negativ bild av pappan. Det var ett tydligt exempel på att samarbetet inom socialtjänsten inte alltid fungerar och hur olika det bedöms om vad som anses vara ”barns bästa”.

”När det gäller våld så är det ju ofta mammor som är placerade på skyddat boende och då måste vi ta hänsyn till i vissa fall så har pappan slagit mamman och då ska mamman och barnet skyddas men barnet har ju ändå rätt till kontakt med sin pappa. Sen har barnet bevittnat våld och behöver bearbeta det.

”Det är bra att dom är skyddade, det är ett första steg, man ska skydda dom som är utsatta för våld. Men det jag har sett när jag har jobbar dom här tre åren så är det ganska lätt för socialtjänsten att placera på skyddat boende för att skydda dom men sen kan det gå ganska lång tid. Man jobbar inte långsiktigt för att få ihop barnet med den andra föräldern. Så klart ska barnet skyddas men då kan man se till om det finns möjligheter att umgänge sker i skyddade former.”

”Ibland kan barnen vara rädda, det blir ju också normaliserat det här, utifrån att man lever i rädslan och barnen får med sig det här…och ofta blir pappan demoniserad och barnen får en bild av pappa. Visst har han bettet sig illa men det är ju ändå barnens pappa och då kanske han vänder sig till domstolen och vill ha umgänge. Så blir det en process som startar men det blir ett långt glapp när barnen lever skyddade. Man behöver tänka lite större.”

Intervjuperson 2 berättade att dom alltid jobbade med barnets berättelse som utgångspunkt när det gällde våld och vikten av att barnet fick höras och få möjlighet att prata ut om våldet.

”Steg ett är att vi alltid utgår från att det barnet säger blir vår utgångspunkt, vi kommer att skydda barnet ifall vi anser att det behövs.”

”Vi lyfter också hur viktigt det är att barnet får prata när det har förekommit våld.”

Intervjuperson 2 berättade att det var vanligt med parallella utredningar hos olika enheter för barn.

”Av 20 utredningar har jag kanske fyra stycken som driver en parallell process i tingsrätten. Vi på barnenheten utreder barns behov och säkerhetsbehov, tingsrätten driver frågor om vårdnad och umgänge… Det gör inte vi… Familjerätten samma där, vårdnad och umgänge. Det är inget vi arbetar med däremot kan vi överlämna information.”

En familjerättssekreterare berättade hur det låg på varje enskild handläggare att ta kontakt med andra handläggare som utreder samma barn inom andra enheter…det var något dom kunde bli bättre på.

”Det är upp till varje handläggare att ta kontakt med andra handläggare men det är något vi kan bli bättre på.”

Barns rätt till att få utrycka sig.

Barns bästa är att få utrycka sig och berätta vad dom vill, säger intervjuperson 4, och dom samtalen ska utredaren hålla i, vill domstolen. Det gör dom men beskriver problematiken kring det då barn ofta befinner sig i en lojalitetskonflikt. Då barnen känner att dom inte vill eller vågar berätta hur dom vill ha det eller varit med om för att inte såra den andre föräldern. Ibland har barnen även varit med saker som gör att det inte är lämpligt att prata med barnet, berättar utredaren.

” Vi brukar prata om att ”barns bästa” är att de ska vara delaktiga. Tingsrätten vill såklart att vi ska träffa barnen och prata med dom. Vi som jobbar med de har ärendena träffar barnet ofta flera gånger, vid hembesök och så. Barnen har alltid rätt till information och vara delaktiga men ofta är de i en lojalitetskonflikt. De vill inte såra någon förälder eller så är de så påverkade att de inte vågar säga vad de tycker när vi ställer frågor, vad de tänker kring sin sits och vad de vill förändra, så vi ställer frågorna men alla barn vågar inte svara.”

”Jag hade en familj, där barnet hade flera möten i veckan. Det blev mycket påfrestningar för barnet, som kanske inte förstod sammanhanget. Barnet hade berättat samma sak, så där försökte vi omorganisera och hitta ett samarbete, så barnet slapp berätta samma sak till flera personer. Barn är delaktiga när vi bedömer att det är för barnets bästa men ibland kan vi göra den bedömningen att det inte är det.”

Intervjuperson 2 berättade att de är måna om att få med barnets talan i utredningen men berättade att det inte alltid var så lätt.

” Ja, vi månar verkligen om att barnen ska få möjligheten att prata om vad de själva vill. Problemet är att i de fall jag har varit med, så är det jättesvårt att få barn att berätta om önskemål kring hur det ska vara hemma utifrån den har lojaliteten de har för sina föräldrar. Möjligheten till att de ska ge uttryck finns, vi använder oss av olika metoder till exempel tre hus, där man får berätta om det som är positivt hemma, negativt hemma och det man önskar sig.”

Intervjuperson 3 beskrev problematiken med att få en sann bild av vad barnet verkligen vill och känner då barnet känner lojalitet mot föräldern. Att avgöra vad som är barns bästa utifrån barnets vilja var en komplicerad del i arbetet.

” Det kan vara svårt med vetskapen om att de flesta barnen känner lojalitet till sina föräldrar och det kan vara svart utifrån det att avgöra och få en sann bild av barnets vilja och önskan. Sa bara for att barnet far komma till tals betyder det inte att barnet säger till oss hur det innerst inne vill ha det, sa det kan vara svart att avgöra barnets bästa utifrån barnets vilja.”

Intervjuperson 5 sa att barn aldrig närvarar under vårdnadstvisten eller i möten. Barnet fick utrycka sig hos familjerätten istället.

”Barn ska inte närvara i domstolen, de är ingen bra miljö för dom. Dom blir stressade.”

”I vårdnadstvister pratar man inte med barnen, det är familjerätten som ansvarar där.”

Intervjuperson 2 berättade att det barn själva tyckte inte alltid var barns bästa, då barn befann sig i en lojalitetskonflikt. Barnen kände en lojalitet till sina föräldrar trots att dom ibland utsatts för grovt våld. Det var barnens trygghet och dom visste inget annat. Sen blev det svårt då dessa föräldrar kanske inte alltid var skrämmande och därmed kunde pendla mellan kärlek och våld.

”Det är också viktigt att betona att det barn tycker inte alltid är det bästa då det alltid finns en lojalitetskonflikt när det gäller föräldrar, och även om barn har varit utsatta för grova våldsbrott från föräldrarna så är det så att barn tyr sig till dom oavsett vad. För det är deras enda trygghet.”

 ”Har man levt med sina föräldrar så är det ju ofta så att föräldrar kanske inte beter sig illa hela tiden utan de kan göra olagliga saker mot barnet men samtidigt kan visa kärlek och närhet som gör att barnet känner att allt annat blir främmande och otäckt för barnet.”

Barns behov av skydd.

Intervjuperson 2 sa att de arbetade med att barnet skulle vara skyddad från våldet på olika sätt och beskrev att skyddsbehovet barnet hade först och främst låg på föräldrarna.

”Vi tänker så här att finns det en förälder som inte utövar våld och dom lever tillsammans så lägger vi ett väldigt stort ansvar på den föräldern som inte utövar våld att skydda barnet från våld från den föräldern som faktiskt gör det. Det kan vara att vi begär att barnet inte ska bo tillsammans med den föräldern och att den föräldern får ta ett steg bak…kanske bo med sin mamma eller pappa under en tid tills vi har kommit en bit i utredningen och kunnat konstatera att det är okej.”

”Kan den föräldern inte nå upp till dom kraven ser vi att barnet är skyddslöst och då måste vi skydda barnet.”

Den andra föräldern anses vara skyldig att skydda sina barn från våldet och kan hen inte det anses barnet vara skyddslöst. Hen beskrev att det innebär även att gå emot domstolsbeslut om umgänge om det är det som krävs för att skydda barnet. Hen beskrev att det ansvaret lägger de helt på den föräldern och att det var problematiskt då det var två lagar som inte gick ihop.

”Det är jättesvårt men såna fall finns, där mamma håller kvar barnet och pappa har stämt mamma för umgänge och då har vi lagt ansvaret på mamman…. fortsätter du låta barnen träffa pappa trots att det pågår våldsamheter gång på gång så kan vi inte lita på att du kan skydda dina barn och då måste vi göra det. Det är jättesvårt det är två lagar som inte går ihop och det har varit supersvårt att förhålla mig till det…. Det är SUPERSVÅRT.”

Intervjuperson 3 beskrev samma fenomen där hen berättade att inte bara dom inom socialtjänsten utan även samhället la ett väldigt stort ansvar på att den föräldern som inte använde sig av våld skulle skydda sina barn från den föräldern som använder våldet. Den föräldern var ansvarig för att skydda barnet från att utsättas från våldet. Hen berättade att det var i avvaktan på en dom, men egentligen var det en avvägning som den föräldern skulle fortsätta göra resten av barnets uppväxt.

”Jag tänker att vi lägger ett stort ansvar i vårt samhälle på den andra föräldern som inte som är eller har varit utsatt, eller den som bedöms som lämplig eller vad man ska säga…. den som inte har använt våld…så på nått sätt är det den föräldern som ytterst ska få ihop dom här sakerna. Alltså vi kan komma med förslag men en dom i domstolen är ju inte någonting som är garanterat att vara för evigt. Utan det är den andre föräldern som ska göra den här avvägningen för resten av livet…. eller uppväxten i varje fall.”

Hen berättade att dessa familjer lämnades väldigt ensamma utan stöd i sina avvägningar, medan jourfamiljer som arbetade med biologiska familjer fick utbildning och stöd i sin process.

”Jag brukar jämföra med hur vi arbetar med familjehem, dom får ju ett helt annat stöd i att hantera den här balansen när dom ska arbeta med umgänge med sitt biologiska ursprung…men liksom biologiska föräldrar, dom lämnar vi på nått sätt.”

”Dom får en dom från domstolen sen ska dom klara det här. Du ska å ena sidan…. blir du rädd att barnet blir utsatt ska du skydda den samtidigt som du är skyldig att ge barnet tillgång till den andra föräldern. Det är en jätteuppgift som jag tror många skulle behöva mycket mer stöd i tänker jag.”

Beslutsfattarnas handlingsutrymme.

Intervjuperson 5 beskrev att barns bästa inte styrdes av deras handlingsutrymme utan det styrande var föräldrarnas handlingsutrymme, familjens sociala och ekonomiska.

”Det beror på barnet och familjens handlingsutrymme och styrs av den faktorn. Jag ska inte blanda in mig själv utan det är vad barnet har upplevt och hur ser föräldrarnas ekonomiska och sociala faktorer ut…. det är inte handlingsutrymmet för mig utan deras handlingsutrymme.”

Intervjuperson 1 berättade att vissa familjer slog sina barn i uppfostringssyfte och inte visste bättre och då behövde föräldern kunskap av dom hur de kunde agera istället. Då kunde socialtjänsten under utredningen be föräldern hålla sig borta under tiden och det kunde de sätta det som ett krav på föräldrarna.

”Det finns vissa som utövar våld mot sina barn men dom tycker det är en bra sak. Såna här föräldrar behöver ha kunskap om att det inte är bra…det är inte alla som slår sina barn för att dom hatar dom. Det är vissa som vet inte att det är olagligt att slå sina barn. Då måste man utreda och se om barnen är skyddade, i de flesta fall brukar vi säga att dom ska hålla sig borta från barnen tills vi har utrett färdigt. Då måste dom göra det, vi bestämmer, vi har ju makten.”

Intervjuperson 2 sa att dom var bundna till lagen och gjorde sina bedömningar utifrån främst socialtjänstlagen, men att handlingsutrymmet för den egna tolkningen var väldigt stort där för hens egna tolkningar.

”Jag tycker jag har ett ganska stort handlingsutrymme men så klart inom ramen av för den lagstiftningen som vi jobbar inom.”

-Hur menar du med ett ganska stort handlingsutrymme?

”Alltså utifrån den lag som vi har… alltså det är supermycket egna tolkningar och egna bedömningar….och jag skulle väl säga att avgöra hur ett barn har det och graden av tillförlitlighet i barns berättelse…det är väldigt mycket socialsekreterarens bedömning.”

Intervjuperson 4 berättade att hens handlingsutrymme var väldigt stort, det var det för dom som jobbade inom socialtjänsten. Det innebar att hen kunde välja hur hen lyfte upp vissa saker i utredningen som då fick tyngdpunkt.

”Generellt så vi som jobbar inom i socialtjänsten, så har vi ett ganska stort handlingsutrymme på så sätt att…..självklart är vi bundna till lagen och ska följa vissa saker…men samtidigt så när man skriver en utredning så kan man välja hur man lyfter upp vissa saker när man skriver en utredning. Då kan man välja hur man lyfter upp vissa saker.”

Intervjuperson 3 beskrev att det inte gick att vara helt objektiv och att det man personligen trodde på förmodligen påverkade sättet man presenterade sin information på i sin utredning. Men ärandet drogs med andra för att förhindra att det var någons enskilda perspektiv som styrde beslutet och för att det skulle vara någorlunda lika bedömningar.

”Vi måste motivera varför vi gör bedömningen som vi gör och skulle vi börja ha helt andra principer. Det tänker jag inte domstolen skulle lyssna på. Sen är det klart att vi,. jag tror inte man kan vara helt objektiv, ….det man tror på gör att man kan presentera information på olika sätt naturligtvis.”

”Vi är alltid två i våra utredningar så man inte kör sitt eget race…sen drar man det med en gruppledare och med gruppen för att få lite andra perspektiv på sättet att resonera. Så det ska inte vara mitt handlingsutrymme som avgör utan det ska vara en rättssäkerhet i det vi gör. Det vill säga någorlunda lika bedömningar.”

Umgänge med en våldsam förälder.

Intervjuperson 4 berättade att ett en pappa inte ska uteslutas för att han är olämplig. Utan ett umgänge ska ske på något sätt och man ska alltid väga in risken om en kontakt bryts helt. Hen förklarade att en förälder oavsett problematik och missbruk kanske inte är en dålig förälder pga. av ett dåligt skadligt beteende föräldern hade.

”Inom familjerätten…. barns bästa…jag tror att det handlar mycket om att barn har rätt till god uppfostran och utveckling och också om att barn har rätt att inte bli utsatta för våld…barn ska skyddas från det…men också att barn har rätt till en nära och god kontakt till den andre föräldern oavsett vilken problematik den har, för även om man har ett missbruk så kanske man inte är en dålig förälder…så att man inte utesluter kontakt.”

Intervjuperson 2 berättade att man hade en säkerhetsplanering när det hade förekommit våld där man arbetade med att sänka oron kring barnen så dom kunde få komma hem, för det visste dom var för barnets bästa.

”På en sån här procedur brukar vi ha ett ganska stort möte som kallas säkerhetsplanering och det brukar man göra för att säkerställa dels att sekretessen får brytas och att man kan prata med alla i nätverket…och att alla är med och arbetar med att sänka oron kring barnen och att dom ska få komma hem. För vi vet att det är bäst för barnen vi vet att det inte är bra att barn är jourhemsplacerade.”

Intervjuperson 3 beskrev att det ska mycket till om det inte ska ske något umgänge och det krävs väldigt starka argument för det. Det präglade självklart deras sätt att arbeta och bedöma.

”Vi förstår ju någonstans att det krävs väldigt tunga argument för att säga inget umgänge alls.”

”Det ska ganska mycket till för att domstolen ska ge en dom att det inte ska vara något umgänge alls, utan man försöker på nått sätt gång efter gång man ser många såna här ärenden…här tänker jag att det också påverkar oss som arbetar med utredningar.”

När barn blir lidande.

Intervjuperson 3 berättade att det tyvärr fanns ärenden där barnen blev lite av ”försökskaniner” där man gång på gång provade och det resulterade i att det aldrig riktigt blev lugn och ro för dessa familjer.

”Vi ska göra en prognos framåt, dels så vet man inte allt som har hänt, alltså man kan titta på om det finns domar och såna saker men det vet vi också det säger inte allt om vad som har hänt heller. Så dels vet vi inte allt men framför allt vet vi inte alltid vad som blir framåt utifrån nya omständigheter…det är ju svårt så klart. Det finns ju exempel tyvärr i ärnade där barn blir lite av försökskaniner. Man provar en och så provar man en till och så blir det aldrig lugn och ro på nått sätt.”

På frågan om barn alltid ville träffa den andra föräldern sa familjerätten att barnen inte alltid ville det och att familjerättssekreterare tyvärr hade en tendens att ifrågasätta uppgifterna mer om barnet sa att den inte ville träffa sin förälder, än om den sa att den ville träffa sin förälder.

”Nej! Nej! Det är ju väldigt svårt men om du menar att barn har sagt att dom inte vill träffa den andra föräldern? Alltså det är ju inte alltid att barn säger att dom inte vill träffa den andre föräldern eller säger barnet att den inte vill….. Så har jag uppmärksammat att eller det är någon annan som har uppmärksammat det här…jag vet inte vem. Men vi har en tendens att ifrågasätta uppgifter mer om ett barn säger att dom inte vill umgås med den andre föräldern…då säger man att barnet kanske inte förstår konsekvenserna men säger ett barn att den vill umgås så ifrågasätter vi nästan aldrig det.”

Intervjuperson 5 berättade att det fanns fall där den ena föräldern inte ville ha umgängesrätt och då blir det inte för barnets bästa att ha ett umgänge med en förälder som inte vill. Det är aldrig bra att tvinga en förälder till umgänge.

”Men lagen säger att man ska ha två vårdnadshavare och då blir det konstigt när den ena säger men jag vill inte ha umgänge…. och vill inte umgås med barnet och då blir det plötsligt att man inte kan tvinga föräldern till ett umgänge.”

Domstolens plats i ärenden som rör barn med en våldsam förälder.

Intervjuperson 2 berättade att de ibland går emot domstolsbesluten och uppmanar den andre föräldern att inte lämna ifrån sig barnet till den våldsamma föräldern trots dom på umgänge.

”Betyder det att barnet inte kan gå till sin pappa den veckan eller helgen då är så det får vara och då får han driva en rättslig process utifrån att han inte får umgänge med barnet…. trots att han har lagen på sin sida så att säga. Men du måste fortfarande ta den risken för att skydda dina barn och det har man överseende med i tingsrätten och familjerätten om barnet exempelvis blivit slaget av sin pappa.”

”Det är det enda rätta att göra i dom här fallen, att skydda sina barn och det måste man också få göra från en vårdnadshavare.”

Intervjuperson 3 berättade att dom inte alltid tycker som domstolen och tänker att nått annat skulle bli bättre för barnet men kan inte avbryta för då får dom kritik från domstolen. Ibland inhämtar domstolen enbart hämtat ett yttrande om vad kommunen kan bidra med för insatser och fattat ett beslut på det.

”Nej vi är inte alltid överens med domstolen men vi kan ju inte avbryta för tidigt för då kommer vi att få kritik om vi gör det för tidigt.”

”Tingsrätten inhämtar ett yttrande innan dom beslutar om umgängesstöd men ibland är ju bara ett yttrande om vad vi som kommun kan erbjuda i form av umgängesstöd, inte precis för det här barnet…vad som skulle bli bra för det här barnet.”

”Vårt uppdrag är inte att ifrågasätta en dom utan att vi verkligen måste visa att det här blir inte bra och det kan vi inte göra med en bedömning utan bedömningen måste grunda sig i att vi har försökt och så här ledset blev barnet och det är fel sätt.”

Intervjuperson 3 talade om att dom ibland enbart får en dom från domstolen som dom ska verkställa och som dom inte har hunnit yttra sig om och det är något JO har kritiserat.

”Då får vi ju ett beslut från domstolen som vi ska verkställa där har vi väldigt begränsat handlingsutrymme, där finns det mycket kritik från JO när vi har på olika sätt problematiserat dom här domarna som har kommit liksom. Som att det är ju inte att bara verkställa hur som helst med barn och så…men där är vi ålagda att göra så. Då är vi bara den förlängda armen i det läget, en instans som ska verkställa.”

Argumentsanalys av domar

Jag har analyserat tre domar, två från länsrätten och en från förvaltningsrätten. En av domarna är en överklagar dom. Det gäller alltså samma barn och vårdnadstvist som överklagats. Det redovisas i dom 2 och 3, där dom 2 är en argumentsanalys av tingsrättens domstolsbeslut. Dom tre är en argumentsanalys av den överklagande domen hos hovrätten. Jag har använt mig utav en argumentsanalys som metod och haft en tes i analysen som är ”Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.”. Domarna presenteras var för sig och är uppdelade i olika tabeller, där argumenten redovisar i följande ordning, föräldrarnas argument, socialtjänstens argument, tingsrättens argument och barnens argument. Jag har valt ut argument som jag tycker hör ihop med varandra i för och emot argument.  Sedan plockar jag ut argument från alla dessa argument som domstolen använder sig av i slutet av vårdnadstvisten och motiveras sitt beslut med.

Dom 1: T 2471–11

Mamma har ansökt om stämning och lämnat in ett yrkande om att hon vill ha enskild vårdnad i första hand i andra hand har hon yrkat att barnen ska bo hos henne stadigvarande. Pappa har motstridigt yrkandet och vill i första hand att den gemensamma vårdnaden ska bestå, i andra hand att han ska få enskild vårdnad. Han har i första hand yrkat att barnen ska bo växelvist hos parterna och i andra hand att barnen ska bo stadigvarande hos honom. I domen framkommer de att det finns misstankar om att pappa har haft ett sexuellt överskidande beteende mot barnen och socialtjänsten har varit inkopplade ett flertal gånger för att skydda barnen. Det finns uppgifter från mamma om att pappa har utsatt henne för grov kvinnofridskränkning och anmälan är gjord. Argumenten föräldrarna, socialtjänsten, barnen och tingsrätten använder för och emot redovisas nedanför i två spalter. Där den fösta är för barnens bästa och andra emot. Det avslutas med argument som leder till beslut.

Föräldrarnas argument för barns bästa i dom 1	Föräldrarnas argument emot barns bästa i dom 1
Pappa har motstridigt och vill i första hand ha kvar den gemensamma vårdnaden, för barnens bästa.	Mamma har väckt en talan om ensam vårdnad för barnens bästa, då föräldern har djupa samarbetssvårigheter och för pappans sexuella riskbeteende mot barnen.
Pappa har smort in flickornas underliv för att lindra rodnad. Pappa är yrkesfotograf och fotograferat barnens underliv för att dokumentera skada mamma vållat genom att använda tvål vid intimvård.	Barnen utrycker att pappa tagit barnen på ”kissemurren” och att det gjort ont, enligt mamma. Pappa smörjer in fotar, pussar och luktar på barnens underliv. Mamma har skuldbelagt barnen och sagt att de luktar illa när de har varit hos pappa, enligt pappa.
Pappa har pussat mellan navel och venusberg på flickorna och luktat på barnens underliv, för att mamma skuldbelagt dom för att dom luktat illa, pappa har gjort det för att visa att dom inte gör det.	Anmälan gjordes mot pappa om grov kvinnofridskränkning. Pappa polisanmälde mamma för att utföra deras intimvård fel med tvål så barnen får irritation i underliv. Pappa är rädd att mamma återvänder till sitt hemland med barnen om hon får ensam vårdnad.

 

Socialtjänsten argument för barns bästa i dom 1	Socialtjänstens argument mot barns bästa i dom 1
Barns bästa är att pappa följer vårdplanering.  Barns bästa är att begränsa barnens umgänge med pappa till enbart med närvaro av kontaktperson och tar till sig instanserna.	Socialtjänsten gjorde en polisanmälan mot fadern om sexuellt överskridande beteende mot barnen. Socialtjänsten omhändertog barnen för att skydda dom från att fara illa. Pappa har inte insett att han behöver ändra sitt förhållningssätt mot barnen.
Socialnämnden gjorde en vårdnadsutredning och föreslog med argument för barnens bästa att modern ska ha ensam vårdnad.	Mamma och barnen placerades i ett jourhem efter bråk mellan föräldrarna.

 

Tingsrättens argument för barns bästa i dom 1	Tingsrättens argument emot barns bästa i dom 1
Åtalet om sexuella övergrepp ogillades genom dom. Det föreligger inte risk för framtiden.	Barns bästa är att det inte uppstår ständiga konflikter som påverkar barnen.
Det finns inte tillräckligt med skäl att begränsa pappas rätt att träffa barnen.	Åklagarmyndigheten inledde en förundersökning mot pappa om sexuellt överskridande beteende.
Parterna har accepterat överenskommelsen om växelvis bonde från 2008–2011. Samarbetet fungerande mellan parterna mellan 2008–2011	Samarbetssvårigheter av sån art att gemensam vårdnad inte är barns bästa. Risk att barnen far illa. Gemensamma vårdnaden upplöses för barns bästa pga. av samarbetssvårigheter.
Anmälan om grovkvinnofridskränkning ledde inte till åtal. Bägge är lämpliga vårdnadshavare Mamma har ingen avsikt att lämna landet med barnen	Mamma har haft ett riskhänseende tveksamt förhållningssätt när hon tvättat barnen med tvål i intimvård.
Barns bästa är att skyddas mot övergrepp Barns bästa är att ha en nära och god relation med bägge föräldrarna. Barns bästa är att ta hänsyn till deras vilja. Barns bästa är att ha rätt till kontinuerligt umgänge.

                                   

Barnens argument för barns bästa i dom 1	Barnens argument emot barns bästa i dom 1
Framkommer inte	Framkommer inte

Argument som leder till beslut i dom 1 är:

Barns bästa är enskild vårdnad pga. samarbetssvårigheter och pappas sexuellt riskfyllda beteende.	Barns bästa är att begränsa barnets umgänge med pappa till enbart med närvaro av kontaktperson och tar till sig av instanserna.	Åtalet om sexuella övergrepp ogillades genom dom. Det föreligger inte risk för framtiden	Barns bästa är att det inte uppstår ständiga konflikter som påverkar barnen	Samarbetssvårigheter av sådan art att gemensam vårdnad inte är barns bästa. Risk att barnen far illa. Gemensamma vårdnaden upplöses för barns bästa pga. av samarbetssvårigheter
Gemensam vårdnad för barns bästa en nära och god relation till bägge föräldrarna	Socialnämnden gjorde en vårdnadsutredning och föreslog med argument för barns bästa att modern ska ha ensam vårdnad	Det finns inte tillräckligt med skäl att begränsa pappas rätt att träffa barnen.	Barns bästa är att ha rätt till kontinuerligt umgänge.	Barn har rätt till umgänge till den föräldern de inte bor med. Barnen ska ha umgänge med sin pappa har umgänge med barnen varan vecka från torsdag till söndag och under vissa lov.

 

Dom 2: T 9669–11

Mamma har i första hand yrkat om ensam vårdnad och i andra hand yrkat om att barnen ska ha sitt stadigvarande boende hos henne. Pappa har i första hand yrkat att vårdnaden ska vara gemensam med växelvist boende. I andra hand har pappa yrkat att barnen ska ha sitt stadigvarande boende hos honom och i tredje hand att han ska få ensam vårdnad om barnen. I domen framkommer det uppgifter om både psykiskt och fysiskt våld och anmälan är gjord mot pappa om grov kvinnofridskränkning. Det har inkommit flera orosanmälningar om barnen. Argumenten föräldrarna, socialtjänsten, barnen och tingsrätten använder för och emot redovisas nedanför i två spalter. Där den fösta är för barnens bästa och andra emot. Det avslutas med argument som leder till beslut

Föräldrarnas argument för barnets bästa i dom 2.

Föräldrarnas argument emot barns bästa i dom 2.

Pappa säger att det är bäst för barnen att dom träffar båda föräldrarna lika mycket och därför är gemensam vårdnad och växelvist boende bäst för barnen. Pappa säger att han i andra hand vill ha enskild vårdnad som är bäst för barnen. Då han är lämpligast och den som bäst kan tillgodose barnens behov av båda föräldrarna. Mamma säger att enskild vårdnad för barnens bästa då föräldrarna har samarbetssvårigheter, samt att pappa lider av psykisk ohälsa och har utsatt mamma för psykiskt och fysiskt våld.

Pappa säger att mamma inte bryr sig om att barnen ska ha meningsfull relation till pappa. Mamma säger att pappa bosatt sig långt bort och det är inte bäst för barnen att de pendlar långt och är så långt borta från sina skola och aktiviteter och vänner. Vilket de skulle vara om det blev växelvist bonde. Pappa säger att han inte lider av psykisk ohälsa men varit sängliggande förut men har varit hos en psykolog. Pappa säger att det dåliga måendet beroende på parets problem och hans livssituation då.

 

Socialtjänstens argument för barns bästa i dom 2	Socialtjänstens argument emot barns bästa i dom 2.
Socialtjänstens vårdnadsutredning Vårdnadsutredningen kan inte konstanter att barnen har påverkats av våldet.	Behandlare på våldcenter berättar att mamma inte mådde bra i början pga. pappas misshandel och har varit orolig kring barnen. Behandlaren gjorde en orosanmälan om barnen.
vårdnadsutredningen riskbedömning visar på att ingen är olämplig som vårdnadshavare.	Vårdnadsutredningen har inte tagit del av orosanmälningarna om barnen. Man har inte kontaktat någon för att konstatera pappas psykiska ohälsa i vårdnadsutredningen.
vårdnadsutredningen föreslår att vårdnaden är gemensam och ett växelvist boende är för barnens bästa. Vårdnadsutredningens bedömning: konflikten är inte djup och den bristande samarbetsförmågan har inte påverkat barnen negativt.

 

Tingsrättens argument för barns bästa i dom 2	Tingsrättens argument emot barns bästa i dom 2.
Parterna har en förmåga att sätta sig över sina konflikter och fatta gemensamma beslut för barnens bästa, vårdnaden kan vara gemensam. Parterna har frivilligt ordnat umgänge.	Det pågår en förundersökning mot pappa om misshandel på mamma. Fyra orosanmälningar har inkommit mot pappa.
Mamma får ensam vårdnad då hon anses vara mer lämplig som vårdnadshavare och enskild vårdnad anses vara för barnens bästa.	Pappa anses mindre lämplig som vårdnadshavare.
Barnets behov av en nära och god relation till bägge föräldrarna. Barnets vilja Risk och skyddsaspekter	Med bakgrund till våldet som pappa utsatt mammaför visar på att konflikten är djup och samarbetet om barnen gemensamt inte kan utföras.
Barnen vill umgås med sin pappa och det anses som barnens bästa med umgänge.	Växelvis boende är inte barnens bästa då samarbetet inte fungerar.

 

Barnens argument för barns bästa i dom 2.	Barnens argument emot barns bästa i dom 2.
Barnen vill träffa båda föräldrarna enligt barnutredningen.	.

Argument som leder till beslut i dom 2 är:  

Pappa vill ha enskild vårdnad då det är bäst för barnen då han är lämpligast och den som bäst kan tillgodose barnens behov av båda föräldrarna.	Barnen vill träffa båda sina föräldrar och blir ledsna när dom bråkar.	Pappa mindre lämplig vårdnadshavare.	Växelvis boende är inte barnens bästa då samarbetet inte fungerar.	Med bakgrund till våldet pappa utsatt mamma för visar på att konflikten är djup och samarbetet om barnen gemensamt inte kan utföras.
Mamma vill ha enskild vårdnad för barnens bästa då föräldrarna har samarbetssvårigheter, samt att pappa lider av psykisk ohälsa och har utsatt mamma för psykiskt och fysiskt våld.	Det pågår en förundersökning mot pappa om misshandel på mamma. Fyra orosanmälningar har inkommit mot pappa.	Barnets behov av en nära och god relation till bägge förrädarna. Barnets vilja. Risk och skyddsaspekter.	Barnen vill umgås med sin pappa och det anses som barnens bästa med umgänge. Barnen får ett umgänge med pappa.	Mamma får ensam vårdnad då hon anses vara mer lämplig som vårdnadshavare och enskild vårdnad anses vara barnens bästa.

Dom 3: T 10921–12

Pappa överklagar dom 2 och yrkar i första hand att vårdnaden ska vara gemensam och att barnen ska bo växelvist hos föräldrarna. I andra hand yrkar han att han ska anförtros ensam vårdnad och i tredje hand yrkar han om umgänge. Mamma har motsatt sig att tingsrättens dom, alltså dom 2.Argumenten föräldrarna, socialtjänsten, barnen och tingsrätten använder för och emot redovisas nedanför i två spalter. Där den fösta är för barnens bästa och andra emot. Det avslutas med argument som leder till beslut

Föräldrarnas argument för barns bästa i dom 3.	Föräldrarnas argument Emot barns bästa i dom 3.
Pappa säger att barnen vill bo växelvist och att de har nått en ålder där deras vilja ska tas i hänsyn.	Mamma säger att barnen inte kan delta i aktiviteter eller träffa vänner när de är hos pappa pga. avståndet. Enligt mamman har pappan utsatt mamman för fysiskt och psykiskt våld. Pappa lider av psykisk ohälsa.
Pappa berättar att det är 3 mil till och från hans bostad till barnens skola, barnen har vänner där.	Pappa har uttalat hot mot mamman efter separationen, om att skaffa vapen.

 

Socialtjänstens argument för barns bästa i dom 3	Socialtjänstens argument emot barns bästa i dom 3
Växelvist boende och gemensam vårdnad	Risken med att en förälder får ensam vårdnad är att barnen inte får en nära och god relation till bägge föräldrarna
Inhämtade referenser från barnens skola visar att barnen är välfungerande och det finns ingen oro.
Konflikten mellan föräldrarna är inte så djup och allvarlig att det inte är för barns bästa med gemensam vårdnad.
Barnen utrycker en vilja att bo växelvis, i utredningen.

             

Hovrättens argument för barns bästa i dom 3	Hovrättens argument emot barns bästa i dom 3
Samarbetet kan bli bättre när bodelningen är över och parterna kan fortsätta sina liv på separata håll.	Konflikt och brist för förtroende för den andre föräldern.
Barns bästa ska vara avgörande. Att barnen eller någon annan i familjen riskerar att utsättas för övergrepp Barns behov av en god relation till bägge föräldrarna Barnets vilja	Uttalanden som pappa gjort om hot är olämpliga enligt hovrätten. Enbart kommunikation genom sms och e-post.
En konflikt mellan föräldrarna utesluter inte gemensam vårdnad om den är av övergående natur och samarbetet om barnet kan fungera på sikt. Konflikterna parterna har haft handlar inte om barnen utan är kopplade till obearbetade konflikter från när parterna levde ihop.	Växelvist boende kan innebära vissa nackdelar pga. avståndet. Endast umgänge med pappa ger inte barnen en naturlig vardagskontakt.
Pappa är inte olämplig eller är psykiskt sjuk enligt hovrätten. Åtalet för misshandel ogillades. Bägge är lämpliga vårdnadshavare enligt hovrätten. Båda föräldrarna kan ge barnen en god miljö att växa upp i.
Hämtningar och lämningar har fungerat bra, inga frågor har lyfts upp som de inte har kunnat samsas om. Växelvis boende överväger de negativa aspekterna.
Går inte att dra slutsatsen att parterna skulle ha mindre konflikter om vårdnaden inte var gemensam. Gemensam vårdnad ger bägge föräldrarna möjlighet att ha en egen kontakt med skolan. Pappa säger att han kan ordna så barnen kan få skjuts till skolan, avståndet ses inte som ett hinder.

.

Barnets argument för barns bästa i dom 3	Barnens argument emot barnets bästa i dom 3.
Barnen utrycker att de vill ha växelvist boende
Barnen utrycker att alla vänner har det
Barnen vill träffa pappa på vardagar
Barnen vill träffa farmor och farfar mer

Argument som leder till beslut i dom 3 är:

Pappa säger att barnen vill bo växelvist och har nått en ålder där deras vilja ska tas i hänsyn.	Pappa är inte olämplig eller är psykiskt sjuk enligt hovrätten. Åtalet för misshandel ogillades	Inhämtade referenser från barnen skola visar att barnen är välfungerande och det finns ingen oro	Konflikterna parterna har haft handlar inte om barnen utan är kopplade till obearbetade konflikter från när parterna levde ihop	Barnen utrycker en vilja att bo växelvist. Barnen vill träffa pappa på vardagarna.
Mamma säger att barnen inte kan delta i aktiviteter eller träffa vänner när de är hos pappa pga. Avståndet. Enligt mamman har pappan utsatt mamman för fysiskt och psykiskt våld. Pappa lider av psykisk ohälsa.	Bägge är lämpliga vårdnadshavare enligt hovrätten Båda föräldrarna kan ge barnen en god miljö att växa upp i	En konflikt mellan föräldrarna ska inte utesluta gemensam vårdnad. Samarbetet kan bli bättre när bodelningen är över och parterna kan fortsätta sina liv på separata håll	Risken med att en förälder får ensam vårdnad är att barnen inte får en nära och god relation till bägge föräldrarna	Gemensam vårdnad ger bägge föräldrarna möjlighet att ha en egen kontakt med skolan.   Går inte dra slutsatsen att parterna skulle ha mindre konflikter om vårdnaden inte var gemensam. Barnen ska ha växelvist boende och vårdnaden ska vara gemensam för barns bästa.

Analys av resultatet.

De som är längst ner i hierarkin i denna maktkamp är barnet som alla vårdnadstvister och vårdnadstvister handlar om. Effekterna om hur barnet ska leva sitt liv uppnås ofta helt utan samtycke från barnet och barnet kan inte ta medvetna beslut (Hörnqvist 2012, s. 10). Barnet är ofta i en lojalitetskonflikt och får inte sin röst hörd av människor som vet hur man samtalar med ett barn i en lojalitetskonflikt. I vissa fall redovisas inte ens barnets röst och vilja. Det domstolen och socialtjänsten fattar som beslut ska barnet leva efter. Alltså skapas det en maktutövning mot barnet i sin renaste form som barnet ska underkuva sig. Foucault beskriver att ingen som vill förstå det sociala livet kan låta bli att analysera makten (Hörnqvist 2012, s. 7). På samma sätt tänker jag att vi behöver analysera hur det sociala livet inom familjen uttrycker sig i ett maktperspektiv och hur samhället, myndigheter och tingsrätten har makt över att definiera hur en familj ska se ut. Foucaults maktanalys utgår från att makten har en dubbelhet, genom att makten är en aktivitet som kan utövas och makten inom relation mellan människor (Hörnqvist 2012, s. 10).

Makten inom relationen är en form av styrkerelation som jag tycker att vi kan se mellan föräldrar som tvistar om sina barn. Föräldrar för en styrkekamp mellan varandra där det råder en konflikt mellan underordnad och överordnad. Makten är omstridd pga. den ojämna fördelningen i relationen, detta leder till konflikt. Det kan vi se i fördelningen av rätten till barnen efter en separation. Vem som ska ha barnen mest och var dom ska bo. För att komma till en ”lösning” i denna konflikt söker sig familjerna till de som utövar makten, socialtjänsten och tingsrätten. Dessa myndigheter skulle kunna beskrivas som de som har formuleringsrätten och rätten att utöva makten i samhället som Foucault beskriver.

Den produktiva makten utövas utan samtyckte, effekterna uppnås oberoende av samtycke, av dom som utövar makten. På samma sätt får tvistande föräldrar en dom från domstolen som de inte behöver samtycka till utan den ska bara efterföljas. Socialtjänsten beskriver i vissa fall hur de också är underordnade domstolen och inte alltid håller med domstolen i sina beslut, utan skulle bara verkställa det domstolen gav en dom på. Familjerättssekreterare berättar att dom inte alltid höll med domstolen men att dom inte kunde vägra att verkställa en dom. Foucault beskriver att maktutövningen är en form av gränsdragning, maktutövningen utövar sin makt genom att begränsa, vägra, förhindra och undertrycka den som makten utövas på. En familjerättssekreterare beskrev att vissa barn tyvärr blev lite av försökskaniner där och det blev aldrig någon form av lugn och ro för dessa familjer. En barnutredare berättade att dom uppmanade familjer att gå emot domstolsbeslut i vissa fall för att skydda sina barn från våld. I den första domen kan man utläsa hur styrkerelationen förs i en konflikt mellan föräldrarna. Där mamma anser att barnen är i behov av skydd, vilket socialtjänsten höll med om och begränsade pappas umgänge. Pappa blev då underordnad och förde vidare en kamp till domstolen som sedan beslutade om en dom, som det slutgiltiga. Domstolen beskrev att det inte fanns tillräckligt med skäl för att begränsa pappas umgänge med barnen. Mammas argument var pappas sexuellt överskridande beteende gentemot barnen. Domstolen beskrev istället det som att föräldrarna hade samarbetssvårigheter, som ledde till enskild vårdnad för mamma och umgänge för pappa. Man kunde utläsa delar i domen som visade på våld mot mamma, men det framtonades inte i beslutet. Barnen som är centrala i ärendet hölls i bakgrunden och ingenstans kunde man utläsa barnens vilja.

I den andra domen framhölls våldet som ett argument till enskild vårdnad för mamma, barnens vilja kom fram i detta fall där barnen ville träffa sin pappa. I detta fall var inte socialtjänsten och domstolen eniga om vad som skulle vara barns bästa, då socialtjänsten utryckte gemensam vårdad och växelvist boende som barns bästa. I detta fall berodde misshandeln pappa utsatt mamma för som en stor utgångspunkt till varför det rådde en konflikt mellan dem. Foucault beskriver att om en individ väljer ett aktivt val att göra motstånd mot eller inte underkasta sig lagen sorteras in som olydnad. Det kan man utläsa i domen att pappas handlingar mot mamma. I form av misshandel resulterade i att han ansågs som mindre lämplig till vårdnad av barnen. Däremot kan man inte se att socialtjänsten gjort samma bedömning, utan beskrev det som att konflikten inte var så djup att de inte kunde samarbeta kring barnen. Man hade olika syn på vad som ansågs vara barns bästa i fallet i de beslutande myndigheterna. Det skulle vi kunna se i intervjuerna där en familjerättssekreterare beskriver att en förälder inte ska ses som olämplig oavsett problematiken den har.

I dom tre kan vi utläsa domstolens argument om ”barns bästa” med att risken för ensam vårdnad är att barnen inte får en nära och god relation till bägge föräldrarna. I den domen beskriver domstolen argument som att pappa inte lider av psykisk ohälsa och att åtalet om misshandel ogillades. Här talas våldet om i termer av samarbetssvårigheter mellan parterna som anses bli bättre med tiden. Hörnqvist beskriver makten som organiserad kring normer och påverkar målgruppen. Här kan man tolka in normen om att ett barn ska ha en nära och god relation till bägge föräldern, som är samhällsnormen i samhället. I detta fall lägger man ansvaret för våldet till att det var en konflikt mellan föräldern. Därav kan man se att våldet tas upp i ett sammanhang men tonas ner i form av domstolens yttrande och definition om att det är en konflikt. Det kan man se i en av familjerättens intervjuer där hen beskriver att pappa kan ha gjort vissa dåliga saker men det är ändå barnens pappa. Barnens yttrande vägde in tungt i domen med där barnen beskrev att dom ville träffa pappa mer. Uppgifterna ifrågasattes inte vilket vi kan se från en av intervjupersonerna som berättade att uppgifter om barn lämnar om att de vill träffa sin pappa ofta inte ifrågasätts medan uppgifter om att barn inte vill, ifrågasätts mycket.

Diskussion

När jag började mitt arbete kände jag att begreppet ”barns bästa” definierades så tydligt i de lagar som rörde barn. Det var så självklart att alla ärenden som rörde barn skulle utgå från att det blev för ”barnets bästa”. När jag arbetade vidare med begreppet insåg jag under arbetets gång hur otydligt begreppet egentligen var och vilka utrymmen det fanns för myndigheter att använda begreppet ”barns bästa” som ett argument för att ge det slutgiltiga ordet i ett ärende eller i en dom. I dom två och tre använder jag mig av ett och samma ärende som tvistas om i Länsrätten och sedan Hovrätten. Där argumenten för vad barns bästa är, argumenteras på två olika sätt, och ger även två olika domar. I ena fallet uppmärksammas och övervägs våldet medan i det andra fallet så tonas det ner och osynliggörs. Jag ser att målsättningen är att låta alla barn höras men i den första domen hörs inte barnen, åtminstone inte synligt, men målet är alltså att barnen ska höras och kunna säga vad deras vilja är i sitt ärende.

Jag märker hur våldet ofta beskrivs av myndighetspersoner som något som inte ska stå i vägen för ett umgänge speciellt om det ligger i det förflutna. Men när är det förflutna? Det finns inget tidsspann på när våldet är aktuellt eller inte längre aktuellt att lyfta. Hur vet man att våldet kan upphöra om det inte finns någon som tar ansvar för det och visar på en förändring? Våldet lyfts upp som samarbetssvårigheter och ett sätt att svartmåla den andre föräldern med. Samtidigt framgår det att det psykiska våldet kan fortsätta efter separation. Fysiskt och psykiskt våld skadar barnen och dess anknytning. Det tycker jag inte att jag har kunnat utläsa någonstans i mitt arbete medan betoningen ligger på barns bästa och deras behov av en nära och god kontakt till bägge föräldrarna.

Vad som är barns bästa är enkelt att utläsa, punkt för punkt, men det blir genast svårare att utläsa när punkterna inte går ihop och rent av går emot varandra. Är det ett barns bästa att ha en nära och god relation eller skyddas från den som har utsatt barnet för våld?

Rent generellt tycker jag att alla utredarna utgick från barnkonventions grundprinciper men jag såg hur problematiskt det var att arbeta med dom av olika skäl. Problematiska med barns talan i praktiken, som är en av grundprinciperna i barnkonventionen. Socialsekreterare var måna om att låta barn komma till tals, speciellt barnutredare märkte jag i mina interjuver. Det framkom däremot inte lika tydligt i domarna, då barns talan inte fanns med någonstans i dom ett. Det kan man knyta an till att domen talade för att man hade tagit beslut utifrån intresseorienterade perspektivet, där barnets intressen och behov ska skyddas (Singer 2017, s. 28).

Frågan är om det verkligen var barnens intressen som skyddades då det inte framkom vad deras intressen var. Det framkom att mamma och socialtjänsten såg ett behov att barnen skulle skyddas från pappas sexuellt överskridande beteende. Samtidigt som domstolen såg barnens behov av att ha en nära och god relation till den andra föräldern behövde skyddas. Då barnens vilja inte framkom kan jag tolka det som att det var den ena förälderns behov som skyddades och inte barnens. Det kan jag koppla till tidigare forskning som visar på en förälders rätt till barnet och inte barnets till föräldern (Peled 2010). Mamma ensam vårdnad då konflikten mellan föräldrarna ansågs vara hög, ”konfliktnivån” diskuterade i alla domarna. Det framkom tydligt i domarna och familjerättssekreterarna att ett umgänge var väldigt svårt att dra in eller neka trots våld. Det får mig att fundera på om det verkligen alltid blir ett ”barnets bästa” bedömning när alla bedömningarna såg väldigt lika ut.

Ett umgänge var i princip alltid ”barnets bästa”. Domstolarna hade redan satt ribban för att det ska vara ett umgänge i de allra flesta fall. Familjerättssekreterare beskrev hur de var påverkade av det i sina beslut. Det tyder på att man lyfter upp det argumentet man vill ha tyngd på med barnets bästa i en del och tonar ner det andra, ex barns behov av skydd och gör en ”barnets bästa” bedömning. Enbart med en del av lagen som beskriver barnets bästa medan den andra tonas ner. Alla intervjupersoner beskrev ett stort handlingsutrymme, men familjerättssekreterare beskrev hur de domstolen alltid hade det slutgiltiga ordet och hur de inte alltid höll med alla domar. Familjerättssekreteraren beskrev hur domstolen ibland fattade beslut om umgängesstöd i ett år sedan blir de ärendena hängandes i luften. Vad händer med de barnen kan man fråga sig? Blev det bra för de och vart kan de vända sig om umgänget inte fungerar?

Samarbetet mellan föräldern är en betydande del i Föräldrabalken (FB) läggs en stor tyngd på och kan leda till att den ena föräldern förlorar vårdnaden. Samtidigt som våldet ofta benämndes som konflikt. Våldet och dess påverkan på barnen kunde jag däremot utläsa väldigt lite om. När en av föräldern har brukat våld är maktbalansen, icke jämställd och ett samarbete är svårt att uppnå när den ena har makten över den andra och kanske barnen pga. av sina handlingar. Jag har svårt att se att det handlar om samarbetssvårigheter då, utan snarare en ojämn maktbalans och rädsla.  När barn lever i våld som utförs av en förälder brister dom i sin omsorgsförmåga och i den nya vårdnadsreformen 2005/06:99 betonades vikten av att lyfta upp våld. Där oro framställdes pga.  att domstolar inte uppmärksammade våldet tillräckligt och barn riskerade att fara illa.

Benämner man våld som utförts av en person som konflikt anser jag att våldet suddas ut och skulden hamnar inte där den hör hemma. Hos den föräldern som faktiskt använt sig av våld. För att barn ska kunna få läka i sin process när de har varit utsatta för våld behöver dom få prata ut om och få känna delaktighet. Här kan jag undra om barnen verkligen fick det och vad man grundar sin ”barnets bästa” beslut på när barnen blir osynliga i det barnen har varit med om.

Barnutredarna och familjerättssekreterarna var måna om att få barnet att tala i utredningarna. Vilket är en av grundprinciperna i ”barnets bästa” i barnkonventionen. När jag tittade närmare på samtalen framkom det från 3 av mina intervjupersoner att det inte alltid var så lätt med barnsamtal. En av intervjupersonerna utryckte att det inte alltid var lämpligt att prata med barn om saker de varit med om. Hur ska man kunna ta in barnets vilja och talan om det inte ens får göra sig hörd. Många av barnen befann sig i en lojalitetskonflikt och ibland inte alls ville eller vågade berätta vad dom ville. Barn står i en extra utsatt position när den ena föräldern missbrukar sin makt, vilket en våldsam förälder gör. Det ställer höga krav på socialarbetaren om att ha kunskap om våld och hur man samtalar med bar, vilket är ett relativt nytt kunskapsområde för familjerättssocionomerna (Dahlkild & Öhman 2011). Tidigare forskning visar också på problematiken med att fånga in barns upplevelse. Barnen hörs men inte om det väsentliga, eller det dom behöver få prata ut om. Om barnet inte får höras om det som är väsentligt och kunskapen i hur man pratar med barn brister, ser jag det som väldigt svårt att utrycka att det är för ”barnets bästa”.

Vikten av ett umgänge var tydligt vid alla mina intervjuer samt domstolens påverkan på att det ska vara ett umgänge, ibland kändes det som det var till vilket pris som helst. En familjerättssekreterare beskrev hur barn som levde på skyddade boenden ändå hade rätt till kontakt till sin pappa. Hur det leder till en process när barnet lever skyddad och det blir ett glapp i umgänget. Det är föräldern som driver processen till tingsrätten, alltså den våldsamma pappan. Hen beskrev att barnet hade bevittnat våld och behövde bearbeta det samtidigt som betoningen låg på en kontakt och umgänge. Samtidigt som en annan del av socialtjänsten placerat barnet i skydd. Vilket får mig att fundera över samarbetet mellan de olika enheterna. Då en av intervjupersonerna utryckte att det ansvaret låg på enskild handläggare, vilket de kunde bli bättre på. Det framkom även i dom 2 där det hade förekommit fyra orosanmälningar som vårdnadsutredaren inte tagit del av och kunde därför inte göra en bedömning av dom i sin utredning. Jag undrar om det går att bearbeta trauman samtidigt som man umgås med den som utsatt en för traumat. Kan det vara så att det är en förälders rätt till ett barn och inte ett barns rätt till en förälder egentligen, som den tidigare forskningen visar på? Där våldsamma pappor ofta ser barnen som en rättighet och inte barnets rättighet till sin pappa. Dessa pappor var överrepresenterade i vårdnadstvister. Vilket vi kan utläsa i familjerättssekreterans intervju, där hen förklarade att våld var ett vanligt inslag i deras ärenden. Foucaults maktanalys utgår från att makten har en dubbelhet, som kan beskrivas genom att makten är en aktivitet som ”utövas” och samtidigt makten inom relationen mellan människor. Här skulle det kunna vara så att dessa pappor fortsätter att ”utöva” makten, men på barnet och inte på barnets mamma. Barnet är i en underordnad position när pappan utövar maken på barnet genom synen att barnet är en rättighet till pappa och inte tvärtom.

I dom och två och tre använder jag mig av ett och samma ärnade som tvistas om i länsrätten sedan hovrätten. Där argumenten för vad barns bästa är argumenteras för på två olika sätt och ger två olika domar. I ena fallet uppmärksammas våldet och övervägs i det andra tonas det ner och osynliggörs. Jag ser att målsättningen är att låta alla barn höras men jag ser att barnen inte hörs. I den första domen om att barnen har hört eller vad deras vilja är i sitt ärende.

En familjerättssekreterare utryckte i klartext att det inte alltid blev för barnens bästa utan att vissa barn blev lite av ”försökskaniner”. Hen beskrev hur de inte kunde ifrågasätta en dom fast de ibland visste att det inte var för barnets bästa.

Vi har sett i den tidigare forskningen hur barn tvingas till umgängen de inte vill, och är rädda och oroliga för. Men det anses vara för barns bästa att tvingas träffa en förälder som de är rädda för. När en förälder inte vill träffa sitt barn beskrev juristen att det aldrig är bra att tvinga en förälder till ett umgänge, det var då inte för barnets bästa. Hur kommer det sig att det är för barnets bästa att tvingas till ett umgänge men inte för barnets bästa att tvinga en förälder till ett umgänge. Samtidigt såg vi tydligt i intervjuerna att barns behov av skydd förväntades ligga på den som inte använde sig av våld, den föräldern skulle skydda barnet från att utsättas från våld samtidigt som den skulle tillgodose ”barnets” behov av ett umgänge.

Vems ansvar blir då våldet? Den tidigare forskningen visade på att moderskapet ifrågasätts mer än faderskapet när fadern utövar våld inom familjen, och mammas förmåga att skydda barnet blev centralt, vilket intervjupersonerna berättade om. Att det ställs väldigt höga krav på en mamma att skydda sitt barn från våld men samtidigt se till så barnet får ett tryggt umgänge med en våldsam pappa. Men hur ska barnet få läka i sin process och vad behöver barnet för att det ska bli för barnets bästa, när det aldrig definieras från barnets upplevelser och tankar kring sig själv? Det är svårt att utläsa vad barnet vill utifrån egna ord utan det är föräldrarnas och myndigheters ord om vad som anses vara barnets bästa.

Kan det vara så att vi helt enkelt missat barnet i sin egen utredning, att vi utformat lagar som ska skydda barnet. Fast vi inte riktigt alltid lägger in dem på rätt sätt för att det verkligen ska bli för barnets bästa utifrån det enskilda barnets behov och vilja? Kan det vara så att vi är så präglande av våra samhällsideal av hur det ska vara? Alla barn ska ha rätt till bägge föräldrarna men finns det inga föräldrar som kanske inte är det oskyddade barnets bästa? Det framkom att familjehem fick utbildning i hur dem skulle hantera barn som utsatts för våld. Däremot fick inte den biologiska föräldern utbildning när den hade varit utsatt för våld samt ska skydda barnet från våldet och samtidigt uppmana och se till att barnet får ett umgänge. Det får mig att fundera över vem som bär ansvaret för våldets handlingar. För det framkommer att barnet och den föräldern, som inte använt sig av våld har det största ansvaret i dessa ärenden, helt utan stöd av samhället. Det är enorma krav att leva upp till utan stöd och vägledning.

Förslag till ny forskning är att forska om hur man arbetar med barns delaktighet i utredningar som rör barn. Hur barn kommer till tals i utredningar och vilka metoder som används för att nå barnet om våldet. Hur lojalitetskonflikter påverkar barnets möjlighet att få tala om hur barnet verkligen vill ha det och våga prata om våldet. Jag såg även brister i kunskapen om våldets påverkan på barn efter en separation och forskningen visade på stora kunskapsluckor inom det området. Det är ett ämne som jag tror det hela sociala arbetet och barnet i utredningen skulle gynnas av om det framkom mer kunskap om det i forskningen. Vi behöver mer kunskap om våldet påverkan på barnen efter separationen och hur e våldsam förälder beter sig mot barnet efter en separation. Bara för att mamma och pappa har separerat betyder det inte att pappa inte har kvar sina våldsamma beteenden. Att barnet inte blir fortsatt utsatt för våld av pappa. Vi behöver mer forskning om våldet efter separationen.

Relevans för det sociala arbetet

Barn är något alla kan relatera till, alla har vi varit barn. Alla känner ett barn, vissa kanske har barn. Barn är beroende av vuxna för att få rätten till en trygg och utvecklade uppväxt. Alla kan inte ge detta till sina barn, vissa barn växer inte upp i trygga förhållanden. Dessa barn behöver skydd av socialtjänsten och samhället. För att ge barnen denna trygghet och skydda de från att utsättas för övergrepp och otrygga förhållanden behöver vi först bolla med begreppet ”barns bästa”. Vi behöver förstå att saker inte alltid är så enkla som dom verkar vara och hur vi behöver kunskap i flera kunskapsområden för att kunna arbeta med barn. Vad är ett barns bästa och hur ska vi jobba med begreppet? Arbetet ger en inblick i hur stort och komplicerat det verkligen är och hur pass svårt det är att jobba med. Vi kanske behöver utveckla nya metoder för att införa barnsamtal med barn om våldet, vi kanske behöver mer utbildning i hur man talar med barn och våld mot barn. Vi har sett hur våldet ger skador för resten av livet. Vi såg i början av arbetet att det fanns samband mellan LVU placerade barn och desorienterad anknytning. Vi vet vad konsekvenserna är men vi har inte hittar rätt metoder och arbetssätt för att motverka dom. Vi såg hur domstolen hade det slutgiltiga ordet och hur familjerättssekreterare inte alltid trodde att det blev för barns bästa. Vi behöver införa ett bättre sätt att arbeta med barn så det på sikt kan väga upp kan bli en barnutredning med ”barns bästa” som något vi tror på och håller med om.  Arbetet ger os olika infallsvinklar om problematiken inom det och det är något vi som socionomer behöver bära med oss i vårt arbete med barn, för att försöka se till att vi ger barnen en möjlighet att få det som dom förtjänar, barnens bästa.

Referenslista:

Ahrne, Göran, Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber

Ahrne, Göran, Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2015). Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl., Stockholm: Liber

Bergman, Ann-sofie, Rejmer, Annika (2017)”Det är klart att barnen blir lidande”: om barns mående när föräldrar är i vårdnadstvist.Socialmedicinsk tidskrift 94 (4):237–247.

Barnombudsmannen (2005). Barnets bästa barnombudsmannens synpunkter på frågan om vårdnad, boende och umgänge. BR 2005: 06

Brännström, Leila (2010) Rättens återgång och återkomst? En kritisk analys av Michel Foucaults tes om rättens minskade betydelse för den offentligt sanktionerade maktutövningen.Jurist- og Økonomforbundets Forlag 33 (4/131): 15-40.

Bangura Arvidsson, Maria (2003) Ifrågasatta fäder. Olika bilder av fäder till socialt utsatta barn. Diss., Lund universitet., 2003.

Dahlkild-Öhman, Gunilla. (2011). Att börja tala med barn om pappas våld mot mamma. Radikalt lärande i arbetet med vårdnad, boende och umgänge.Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2011 Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-159298

Eriksson, Maria (2007) I skuggan av pappa, familjerätten och hanteringen av fäders våld. Förlags AB Gondolin. Tillgänglig på Internet: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:163945/FULLTEXT01.pdf

Ekbom, I. & Landberg, Å. (2007). Inners inne var man rädd, barns och föräldrars röster om att ha umgänge tillsammans med en kontaktperson. Socialstyrelsen.

Fejes, A. & Thornberg, R. (red) (2009). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.

Gustafsson, H, Lars. (2002). Leva med barn. 9. uppl., Stockholm: Gothia.

Helgesson, Gert (2015). Forskningsetik. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur

Hörnqvist, Magnus (2012). En annan Foucault: maktens problematik. Stockholm: Carlsson

Hörnqvist, Magnus (1996). Foucaults maktanalys. Stockholm: Carlsson

Lindén, Gunilla (2013). Anknytningsteoretiska perspektiv på Sociala problem. I Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red). Perspektiv på sociala problem.Stockholm: Natur och kultur, ss. 219–231.

Meeuwisse, Anna., Swärd, Hans (Red). (2013). Perspektiv på sociala problem. 2. uppl., Stockholm: Natur& kultur.

Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK (2017). Åttiosex röster ett dygn på kvinnofridslinjen. Uppsala: Uppsala universitet Akademiska sjukhuset.

Peled, Einat. (2000). Parenting by men who abuse women: Issues and dilemmas.Israel: British journal os social work.

Staffström, Sven. (2017) God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Schiratzki, Johanna. (2010). Barnrättens grunder. 4.uppl.,Lund: Studentlitteratur  

Singer, Anna. (2017). Barns rätt. Uppsala: Iustus.

Statiska Centralbyrån (2013) 50 000 barn är med om en separation varje år(1).

Socialstyrelsen (2011) Familjerätten och barnet i vårdnadstvister Uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete. Stockholm: Socialstyrelsen.

Röbäck, Karin. (2011). Bedömningar om barn i umgängestvister – förändrad argumentation om tid, omsorg och delaktighet.Socialvetenskapligtidsskrift 18 (1).

Överlien, Carolina. (2015). Våldsforskning om och med barn och ungdom – metodiska och empiriska utmaningar. Socialvetenskaplig tidskrift 22 (3–4): 231–234.

Lagar och författningar

Barnkonventionen. FN:s konvention om barns rättigheter (2009) Stockholm: UNICEF Sverige

(1949:381) Föräldrabalk

(2001:453) Socialtjänstlagen

Proposition 2005/06:99 Nya vårdnadsregler.

Rättsfall.

T 2471–11

T 9669–11

T 10921–12

Bilaga 1

Intervjufrågor

vilken grundtanke, lag osv tar ni stöd från för att bedöma ett barns bästa?

I vilket mån har du ett eget handlingsutrymme för att avgöra vad som är barns bästa?

Vilka omständigheter eller situationer gör att bedömningen skiljer sig?

Är det alltid en individuell bedömning om vad som är ett barns bästa utifrån barnet och dennes förutsättningar eller ses barns bästa på ett ganska likt sätt?

Får barnet själv utrycka sig om vad barnet vill och önskar sig i sin situation?

Händer det att ni i arbetsgruppen har skilda åsikter om vad som är ett barns bästa när det har förekommit våld? Hur hanterar ni det i arbetsgruppen?

På vilket sätt arbetar ni med barns bästa när det har förekommit våld i familjen?

Hur många av era utredningar går vidare till tingsrätten?

Hur tänker ni kring barns bästa i dom ärendena där det har förekommit våld av en förälder utifrån FB att barn i ena sidan har rätt till en nära kontakt till bägge förädlarna å andra sidan behovet av skydd från våld?

Ser det annorlunda ut i ärenden där barnet bor kvar med båda föräldrar och när barnet har flyttat ifrån en av föräldrarna som har brukat våld mot barnet eller föräldern för våld vill ha ett umgänge eller vara boenden förälder?

 

Bilaga 2.

Informationsbrev och förfrågan om att medverka i en intervjustudie om hur barns bästa konstrueras.

 

Jag heter Magdalena Rassol och går på socionomprogrammet med inriktning storstadsprofil på Södertörns högskola. I utbildningen ingår att genomföra en egen studie (C-uppsats) som presenteras i skriftlig rapport vid högskolan

Studiens syfte är att belysa hur barns bästa konstrueras av myndigheter och länsrätten vid vårdnadstvister och umgängesfrågor när det har förekommit våld.

Deltagandet i intervjun kommer att genomföras på den plats som passar intervjupersonen bäst. Jag beräknar att intervjun kommer att ta omkring 30–40 minuter. Hela intervjun kommer att spelas in. Hela intervjun kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att intervjun kommer att avidentifieras och behandlas i enlighet med sekretesslagen. Din medverkan är frivillig och kan avbrytas när som helst.

 

Underskrift

 

Magdalena Rassol                                                              Handledare: Kristina Abiala

magdalenarassol@hotmail.com                                         Telefon: XXX

Telefon: XXX