Utdrag ur: ”Kärlek-Rädsla 1-0” av Johanna Hildebrand

Disk

Hur han skrattar åt mina diskhögar.

Hur han ryter.

”De stora faten längst ned, sedan de mindre.”

”Inga höga torn.”

”Alla diskar efter sig.”

Om livet, drömmar, var vi ska bo och vad barnens alla framtida syskon ska heta.

Om det vill jag prata.

Sitta nära, planera.

Men allt vi pratar om är disken.

”Kom hit så ska jag lära dig!”

 

Lära mig

Det är så mycket jag behöver lära mig.

Stapla disk, hacka lök, skära jämna tomatklyftor, städa upp efter mig, dammsuga listerna.

Tålmodigt försöker han lära mig.

Upprepar tills jag har förstått vilket som är det rätta sättet.

Suckar åt mig när jag gör fel.

Eller skrattar.

 

Om bara

Om bara …

vi bodde någon annanstans

vi hade en bättre bil

han fick arbeta ostört

han fick sova ut på morgonen

alla diskade efter sig

det inte var så stökigt i lägenheten

jag plockade upp efter mig

vi inte hade så mycket saker

han hade en bättre cykel

vi bodde i ett stort hus vid havet.

Hans sätt

Han kokar ägg på sitt sätt.

Han delar tomater på sitt sätt.

Han skapar konst på sitt sätt.

Han uppfostrar barn på sitt sätt.

Han utövar makt på sitt sätt.

Han hotar på sitt sätt.

Han kväver på sitt sätt.

Han lurar oss med sitt sätt.

Han sätter oss på plats.

Han sätter sig vid sin dator.

 

Jag försöker

Jag blir arg.

Är mild.

Argumenterar.

Gråter.

Skäller.

Skriker.

Kastar grejer hej vilt.

Tystnar.

Lyder.

Anpassar mig.

Sväljer gråten.

Avskyr.

Kapitulerar.

Alla dessa strategier provar jag.

Men jag når inte fram.

 

Störd

Jag letar efter något från barnens rum.

Frågar honom till slut.

Han har slängt det i soporna.

Det störde visst honom på något sätt.

Min ilska tycks inte störa.

 

Vill inte komma hem

Jag dröjer mig kvar på jobbet längre än nödvändigt.

Trotsig.

Vill inte hem.

Hur blir det idag?

Vilket humör kommer han att vara på?

Välkommen eller avvisad?

Efterlängtad eller avskydd?

Beredd.

Ständigt.

Ovissheten är det enda jag vet.

 

Och nu?

Är det i denna tomhet jag ska starta om?

Hur ska jag ta mig vidare när ingen riktning finns?

Hur ska jag ta mig framåt när energin är helt slut?

Är allt bra nu?

Är jag framme?

Har resan börjat?

Jag har lämnat honom.

Och nu?

 

Hjälp

Ny kunskap.

Nya ord.

Nya möten.

Nya människor i mitt liv.

Vidgar mitt perspektiv.

Kryper längre in.

Trotsar min rädsla och ber om hjälp.

Nya ord

Jag är inte ensam om detta.

Jag är inte knäpp.

Jag är inte konstig eller fel.

Det finns ord.

Begrepp.

Det finns.

Jag har inte känt fel när jag känt att något är fel.

Det finns ord som beskriver personlighetstyper.

Det finns fler som han.

Det har ett namn.

Jag läser och lär.

Vår relation blir begriplig.

Mina reaktioner, mitt agerande, mitt icke-agerande.

Mönster träder fram, det finns förklaringar.

Det är inte jag.

Inte bara jag som har det så här.

Det finns.

Det går att ta på.

Jag är inte knäpp.

 

Andas

Sätt dig ner på en stubbe i skogen.

Slå dig ner på en sten vid havet.

Titta på platsen, beskåda naturen.

Andas.

Vad bär du inom dig?

Vilka tankar, känslor och fysiska förnimmelser har du inom dig just nu?

Andas.

Blunda så att du kan se.

Leta upp en tyst plats så att du kan höra.

Andas.

Det är dina andetag.

Ditt liv.

Vad vill du göra?

Nu? Imorgon? Det kommande året? I ditt liv?

Hur vill du leva?

Vad får dig att må bra?

Vad saknar du, och hur kan du få det?

Vem var du innan du gick in i relationen? Vilka drömmar hade du? Intressen? Behov? Glädjeämnen? Intentioner?

Vad kan du göra idag för att väcka något av det?

 

Nej och ja

Nej, du är inte dålig.

Nej, det är inte ditt fel.

Nej, det är inte ditt ansvar att bära någon annans inre konflikter och känslor.

Nej, du är inte konstig, knäpp, störd, dum, ond, ful eller fel.

Nej, du ska inte gömma dig, fly eller dra dig undan.

Nej, du ska inte vara tyst, lyda eller anpassa dig.

Nej, du är inte orsaken till allt ont.

Ja, du har rätt att uttrycka din vilja, dina åsikter och dina behov.

Ja, du har rätt att känna, och att uttrycka dina känslor.

Ja, du får ha kontakt med dina vänner.

Ja, du får ha egna intressen.

Ja, du får vila när du är trött.

Ja, du får skratta.

Ja, du får prata i telefon med en vän, hur länge du vill.

Ja, du får träffa din släkt om du vill det.

Ja, du har rätt att ta plats.

Ja, du har rätt att vara glad.

Ja, du har rätt att stanna upp och lyssna till ditt inre.

Ja, du har rätt att ta dina beslut.

Ja, du kan säga nej.
Diktsamlingen Kärlek-Rädsla 1-0 finns att köpa här: . http://www.litenupplaga.se/1663

kärlek-rädsla

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s