Färgen gul är den finaste färgen – ”Isabella” om uppväxten bakom den perfekta fasaden

Han var stilig, min pappa. Lång och smal med mörkt hår och ljusblå klara ögon. Alla pratade om hur snygg och charmig han var. En gång när vi var på fest dansade han med många olika kvinnor som vurmade runt honom. Det kom ofta fram kvinnor till mig och berättade hur snygg och trevlig pappa jag hade. Det riktigt lyste i deras ögon. Jag kände hur jag mådde illa av det men förstod inte då varför, trodde att det var mig det var fel på igen. Att jag inte kunde glädjas över min egen pappa. Han som var så bra, som alla verkade åtrå.