För oss var nog nyårsafton ofta värre än julafton. Nyårsafton var vår årsdag, så hans förväntningar på perfektion var skyhöga. Den värsta jag minns var när han blev helt vansinnig för att jag råkade bränna revbensspjällen… de var kvar lite för länge i ugnen eftersom jag passade på att byta blöja på minstingen (något som var långt under hans värdighet att hjälpa till med). Det bråket gjorde att jag tappade aptiten helt och åt ingenting mer på hela kvällen. På natten, när han trodde vi sov, tog han de fina vinglasen vi köpte på bröllopsresan och krossade allihop mot garagegolvet.
Nästa morgon var allt som vanligt, för honom, och han gav mig komplimanger för de goda revbensspjällen. Han viftade bort bråket med att han bara blev lite besviken över att de var brända, eftersom det skulle inte bli någon fin bild på måltiden.
Något år senare undrade han var jag hade ställt vinglasen vi köpte i Italien. Han hade helt glömt bort det bråket och att han själv slagit sönder dem, samtidigt som jag – på grund av samma bråk – inte kunde äta revbensspjäll på många, många år.
I år är första nyåret sedan dess som jag verkligen ser fram mot att planera och laga en fin måltid att avnjuta med vänner och familj.
Det blir en fest helt utan bråk – och 100% fri från revbensspjäll.
Det blir en fest helt utan bråk – och 100% fri från revbensspjäll.
VI BRYTER TYSTNADEN 