Nyår var dagen vi gifte oss och det blev 25 nyårsaftnar ihop. Har alltid bjudit in alla vänner och dom som varit ensamma och barnens kompisar. Jobbar natt så jag har många gånger gått upp och börjat med dukning och mat. Mannen har skött fyrverkerierna och inte brytt sig om varken städning eller att röja upp efter kalaset. Inte ens på min dotters bröllop där vi åtagit oss att städa i lokalen efter, då låg han på ett bord och sov dyngfull och var elak och jag grät och städade allt själv.
Ofta har nyår slutat med att han flörtat med någon vännina – stod och pussades och kramades i köket. Jag blev ledsen, hennes kille blev ledsen och sa: ”så här är det alltid”. 2015 satt han och beklagade sig över mig för en vännina på altanen vilket hon berättade för mig. En vännina som han alltid hade klagat på och tyckt illa om. Men på en fest satt han och sa att han tyckte så mycket om henne. Han var allmänt tjurig och blev skitfull och somnade vid bordet.
2016 hade vi 25 åriga bröllopsdag och jag hoppades att han skulle överraska mig med något – en blomma kanske. Jag lagade god mat som han vägrade äta, var sur och vresig stack iväg på kvällen och var borta några timmar och när jag frågade vart han varit så sa han ute och kört. Han tyckte att det var jag som skulle uppvakta honom med presenter. Han stack ofta iväg så här när han blev sur eller låg och tjurade och jag fick be om ursäkt för något jag inte hade gjort för att han skulle bli glad igen. Året efter så uppdagades otroheten med mordhot och vredesutbrott och sedan skilsmässa.
VI BRYTER TYSTNADEN 