Från drömprins till monster – ”Louise” berättar

Vi träffades en kväll ute. Jag kände att jag var iakttagen. Att det va någon som tittade på mig. När jag tittade runt så stod han där. Med ett kritvitt leende och gjorde en gest att jag skulle komma upp och dansa med honom. Jag reste mig och gick emot honom. Hans ögon var otroligt intensiva och hans leende fick mig att smälta. Vi dansade resten av kvällen och bytte nummer.

Han kontaktade mig intensivt dom följande dagarna och vi träffades flera gånger. Han gav mig allt jag behövde av bekräftelse, förståelse och han va en sån bra lyssnare. Allt jag sa var han intresserad av. Veckorna gick och han blev mer intensiv och sa att han inte klarade sig en dag utan mig. Han ville att vi skulle flytta ihop. Jag var den mest fantastiska kvinna han någonsin träffat. Jag var allt han ville ha, sa han. Han skickade ständigt sms om hur underbar jag var. Att jag hade fyra barn var inget som var något problem för honom. Bara det var vi och att vi fick barn tillsammans. Det var hans högsta önskan.

Allt gick väldigt fort. Han fixade ett radhus som vi flyttade in i. Han var fortfarande helt fantastisk mot mig och mina barn. Han lagade middagar, lämnade och hämtade barnen på förskola och i skolan. Jag levde som på moln. Jag blev gravid med hans barn. En kväll sitter han vid datorn och jag ligger i soffan. Jag är i vecka 16. Han vänder sig mot mig och frågar vilken vecka jag var i. Jag sa att jag var i vecka 16. Han frågade om jag kunde få missfall eller om jag kunde göra abort fortfarande. ”Självklart inte”, svarade jag. Men tyckte frågan kändes lite märklig. Men tänkte att han va orolig för att vi skulle förlora barnet.

Morgonen efter så var det kaos på morgonen med barnen. Mina yngsta tvillingkillar var runt 1.5 år gamla och började bli förkylda. Dom hade röjt runt hemma på morgonen efter att han hade gått till jobbet. Jag kom äntligen iväg med alla fyra hemifrån men det var kaos hemma. Med saker överallt. Jag tänkte att jag fick ta det när vi kom hem. Jag var redan sen till jobbet. Jag gick lite tidigare från jobbet och han var redan hemma när jag kom hem. Han mötte mig i dörren när han hörde att jag kom och för första gången var han irriterad för att det var så stökigt hemma. Jag sa att jag skulle städa undan så fort jag bara tagit något för att äta.

Jag gick in i köket, stod med ryggen mot honom för att ta ut en mugg ur skåpet. Jag hör att han kommer emot mig och jag vänder mig om och ler. Jag tänkte ge honom en kram. Men får ett knytnävslag i ansiktet så jag faller till golvet. Han kommer emot mig och sparkar mig flera gånger i magen. Jag förstår inte vad det är som händer. Det snurrar och värker i huvudet och jag försöker skydda min mage från hans sparkar. Jag får inte fram ett ljud. Jag vill bara skrika, be honom sluta. Men det går inte. Jag vet inte vad det är som får honom att sluta sparka mig. Men han slutar. Jag ligger i en hög på golvet och bara gråter. Han sätter sig ner på huk vid mig och säger att reglerna kommer ändras från och med nu. Nu är det han som bestämmer och jag ska enbart lyda och inte ifrågasätta honom på något vis. Han säger att jag ska ha pli på mina äckliga horungar och att jag ska städa undan innan jag hämtar barnen och det kan jag gå och göra.

Jag kommer inte ihåg hur jag tog mig upp från golvet. Allt blev svart. Efter den dagen så ändrades allt. Den otroligt fina mannen jag träffat fanns inre längre. Mina dagar bestod enbart av fysisk misshandel, psykisk misshandel och våldtäkter. Varje dag blev en kamp. En morgon så skulle jag börja tidigare för att täcka upp för en kollega som skulle vara hemma och vabba. Jag hade ställt min klocka på 05:30 istället för kl.06. Jag smög upp för att gå till toaletten. Han vaknade och frågade va fan jag trodde att jag höll på med. Jag sa att jag skulle gå på toaletten och göra mig ordning för att jag började kl.07. Han tog ett kliv ur sängen och stod framför mig. Han stod så nära så jag inte kunde se honom ordentligt. Han sa att jag inte hade frågat om lov att gå på toaletten. Då kom örfilen med öppen hand. Huvudet åkte åt sidan och jag kände hur det knäckte till i nacken. Han sa att jag skulle gå och lägga mig igen och göra om och göra rätt.

Jag la mig i sängen och frågade om jag fick gå på toaletten. Det fick jag inte. Han sa att jag skulle lägga mig på mage i sängen. Jag sa att jag inte kunde det för att magen va för stor. Han blev vansinnig. Kastade sig över mig och tvingade mig runt så jag hamnade på mage. Han satte sig över mig och sträckte sig över till sitt nattduksbord, öppnade lådan och tog fram två slipsar som han hade där. Han sa att jag skulle få lära mig den hårda vägen hur det blir när jag trotsar honom. Han band fast mig i sängen så jag inte kom loss. Jag bönade och bad. Sa att jag skulle göra vad som helst för honom bara han släppte loss mig. Han lyssnade inte. Istället våldtog han mig. När jag låg på mage, höggravid. Jag kunde inte andas. Jag fick sån panik och trodde att både jag och mitt ofödda barn skulle dö. När han va klar. Gick han ut från rummet, gick ner för trappan och löt mig ligga kvar fastbunden. Jag vet inte hur lång tid det tog innan han kom tillbaks. Men det kändes som en evighet. När han kom tillbaks satte han sig över mig igen. Han tog ett stadigt tag om mitt hår och hade en kniv i andra handen som han satte mot min hals. Han sa:  ”om du bara tänker tanken att du tänker lämna mig eller anmäla dig kommer jag göra ditt liv till ett jävla helvete! Sen kommer jag döda dig!” Jag lovade där och då att jag aldrig skulle lämna honom eller anmäla något.

Tiden gick och han slog mig mer och mer. Jag levde under total kontroll. Jag fick inte göra något själv. Jag skulle alltid ha barnen med mig om jag till exempel handlade. När vi kom hem förhörde han barnen om vilka jag träffat eller pratat med. Om det va killar jag träffat. Alla på mitt jobb såg att jag mådde dåligt och hade gått ner i vikt. En del såg mina blåmärken som inte gick att dölja och mina ständiga bortförklaringar va det ingen som trodde på längre. Jag hade hög frånvaro på jobbet som ledde till att min chef
såg till att jag fick lämna ett förstadagsintyg när jag va sjuk.
Hon kontaktade även vuxenenheten där jag bor och jag fick komma på samtal. Jag vågade aldrig berätta i början hur jag hade det hemma. Jag berättade enbart om den psykiska misshandeln. Men vi bestämde tillsammans att jag skulle börja söka en lägenhet utan att säga något till honom. Vilket jag gjorde och tillslut fick jag en lägenhet. Jag lämnade honom en morgon när han skulle gå till jobbet. Jag väntade en timme efter att han gått och då kom min familj och två vänner och hjälpte mig att flytta.

Jag hade aldrig i mina vildaste fantasier trott att mitt liv skulle bli som det blev efter flytten. Jag lever i ett rent helvete än idag. Jag lämnade honom 2012. Jag får mordhot, han har förstört min bil, skriver hot på min ytterdörr. Den enda gången det var lugnt, var när han fick kontaktförbud i 6 månader. Men efter det drog allt igång igen. Alla som aktivt har hjälpt mig under den här tiden, skola, soc, advokat, en kille, vuxenenheten, alla har han anmält, till polisen, JO, IVO eller startat tvister i tingsrätten med. Han och hans föräldrar har till och med varit uppe personligen på den mottagning som jag fick min traumabehandling på och hotat dom. Inget stoppar honom. Alla mina anmälningar läggs ner. Vi har gått igenom två vårdnadstvister och ligger i den tredje vårdnadstvisten nu. Jag känner att det här aldrig någonsin kommer få ett slut. Aldrig någonsin. Min dotter vill inte vara hos sin pappa. Men ingen lyssnar på henne. Snart ger jag upp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s