Jag var fortfarande gravid när jag bad honom flytta ut, men enligt honom så är jag sur och arg för att han lämnade mig. Fast det finns bevisning på att jag skrivit till honom flera gånger att han ska flytta ut, det var jag som skrev ut skillsmässopapperen, det var jag som skrev på först.
Detta är hans argument i tingsrätt och inför andra om varför jag har försökt skydda barnen ifrån honom. Att jag är bitter, arg och lever i det förgångna och jag använder barnen emot honom för det. När han flyttade hade han inte kontakt med vårt första barn på nästan en månad och jag ville inte att hon skulle vara hos honom själv, eftersom han inte är stabil och får för sig sjuka saker att göra mot henne. Duscha henne i kallt vatten, lägga sig och sova medan han gjort en inhägnad så hon inte kommer ut, han har berättat hur han pratar med onda andar osv.
Han tog aldrig hand om henne under vår relation heller, utan använde henne som en trofé när det passade att måla upp en bild som den perfekta pappan. Samtidigt som jag var rädd att lämna henne där kände jag mig tvingad att låta honom ha henne någon gång ibland, tills det blev outhärdligt och jag vara livrädd varje gång hon var där.
Det tar tid att vakna upp och läka från misshandeln och förstå vad jag hade varit utsatt för, därför blev jag ännu mer rädd för honom. Jag beslutade att hon inte fick åka dit något mer, utan han fick träffa henne med mig närvarande tillsammans med någon. Men det var inte hållbart och jag var rädd för honom. Det slutade med att han stämde mig till tingsrätten och en vårdnadstvist var ett faktum.
Mitt i separationen och när vårdnadstvisten ska påbörjas inom snar framtid så föder jag vårt andra barn. Jag hade bollat med min psykolog fram och tillbaka om han skulle vara med eller inte på förlossningen, jag bestämde tillslut att han skulle vara med. Stort misstag, när mina värkar började bli tätare med ca 10 min mellanrum bad jag honom komma över, då anklagade han mig för att ljuga om att jag skulle föda och bråkar med mig om att han ska komma över eller inte. Jag hade även gått över tiden en vecka.
Jag gick samtidigt kvar i skolan, samma program och klass som honom, ett program som är likvärdig som socionom fast med internationell inriktning. För alternativet var att bli fast i en stad jag inte har någon koppling till, gå tillbaka och jobba i något lågavlönat vårdyrke och hoppa av studierna. Det var inget alternativ och jag visste att han inte skulle bli klar eller klara av studierna. Trots tortyren att behöva träffa honom där med ”hans gäng” i klassen som han hjärntvättat och jag hade vår son med mig dit till klassen, så bet jag ihop och krigade mig igenom den tiden som var kvar.
Han visade inte något intresse för sonen och det var sjukt jobbigt att förhålla mig till hans beteende och hans existens. Under den här tiden hann vi med två soc utredningar och en familjerättsutredning, allt kokar samman till samma sak: ”djup konflikt”. Han fick väldigt lite umgänge i det intermistiska beslutet under tiden som familjerätten skulle utreda. Han till och med kortade ner sitt egna umgänge vid varje tillfälle och hade någon med sig som hjälpte honom ta hand om barnen i sex timmar. Äldsta dottern sov där en natt två gånger i månaden, men hon uttryckte flera gånger att hon inte ville sova där och en kväll säger hon att pappa slår henne. Jag fick avbryta umgänget och den andra soc utredningen tog fart.
Utredningen startade för misstanke om våld mot barn av honom, men slutade med att utredningen handlade om mitt mående då jag uttryckt att det är en jobbig situation, samt att jag har samtalskontakt för våld i nära relationer, då anses jag som hjälpsökande. Haft den kontakten närmare två år vid det här tillfället. Denna utredning vänds mot mig också för att han polisanmält mig för förtal, för att jag berättat om det sexuella våldet för familjerätten och att jag har systematisk misshandlat honom, därav gör polisen orosanmälan mot mig och han gör en orosanmälan mot mig. Där han tydligt beskriver hur psykiskt instabil jag är och säger att jag har aggressions problem och jag är en fara för mina barn. Han säger till soc att han har en inspelning där jag erkänner att jag slår vårt yngsta barn, fast egentligen är det en inspelning där jag berättar vi en överlämning av barnen att jag råkade slå till ena barnet när jag tog ut honom ur vagnen det var därför han var ledsen. Jag har den inspelningen själv.
Eftersom han påstår att jag har aggressions problem och att jag alltid haft det, så kontaktar han tidigare vänner för att få någon form av bevis att jag har haft aggressions problem. Han skickar även ett massmeddelande till flera av mina familjemedlemmar, inklusive min egen mamma och berättar vilken psykopat jag är och att det är tråkigt att han inte kan ha kontakt med dem mer. Ingen i min familj har tyckt om honom från start.
I tingsrätten tvingas jag till att gå med på någon form av umgänge, så vi kommer överens om en upptrappning. Om jag inte hade gått med på detta hade tingsrätten dömt och då hade det blivit betydligt mycket mer umgänge. Vi medlade med hjälp av våra advokater för att komma överens, men hans mamma och syster var där, samt hans nya flickvän. Självklart som alltid är det hans syster och såklart hans nya tjej som står och pratar med hans advokat om umgänget, medan han står på sidan och fattar ingenting. Som han själv sa högt och rakt ut. Min advokat har sett igenom honom, speciellt när det kom in bevisning från hans advokat dagen innan rättegången. Det är två skriftliga vittnes attester, dessa två vittnen är två personer från vår klass. Ena vittnet har haft ett personligt agg mot mig från år ett och andra är hans bästa vän som också går i klassen. Alla unga tjejer i 20 års åldern, han är närmare 40 år. Det som är ”skrivet” av hans bästa vän var väldigt underligt, för där stod det saker som hon inte kunnat veta samt svåra ord på svenska (hennes modersmål är inte svenska) och ord som han alltid använder. Min advokat fattade på engång att det var han själv som hade skrivit det. Som tur var så avslog rätten den bevisningen.
Under allt de här har jag fått flera fysiska och psykiska besvär. Magsmärtor som ingen läkare kan säga vart det kommer ifrån, ”allt ser bra ut”. Extrema eksem på händer och fötter som jag gått med ett år, vissa dagar kan jag inte ens gå för det gör så ont. Jag har gått KBT-behandling för panikångest och haft kontinuerlig kontakt med mottagning som är specialiserad inom våld i nära relationer. Idag väntar jag på besked om jag får ensam vårdnad eller inte samt behöver förhålla mig till en person som försöker vända allt mot mig som att jag inte samarbetar.
Sitter även och betalar av hans skulder eftersom jag tog ett lån åt honom, för att vår ekonomi skulle gå ihop eftersom det var jag som försörjde honom. Men jag har gjort det värsta, jag har krigat för min utbildning, jag har fått jobb och jag tänker fortsätta kriga fram tills min död för mina medsystrar och barn som far illa. Jag tänker kriga för mina barns trygghet och säkerhet. Jag tänker aldrig vara tyst, skammen är inte min att bära!
Läs om relationen här: https://vibrytertystnaden.com/2019/09/06/han-var-allt-det-som-jag-ville-ha/
VI BRYTER TYSTNADEN 