Första julen i ”frihet”

Det finns en jul som jag aldrig glömmer. Det som skulle bli första julen i frihet, en lugn jul utan magont och tårar men som istället blev ett trauma för livet.

Just som jag nästan andats ut och konstaterat att den interimistiska domen nog inte skulle hinna komma innan jul, att vi skulle få en mysig första jul i frihet trots allt. Kvällen den 21 december, när jag nattat barnen, låg den plötligt där i inboxen på mailen som en väldigt ovälkommen gäst.

Jag kunde knappt andas och hjärtat slog så hårt att det höll på att hoppa ur bröstet när jag läste vad som stod. Jag fick ensam vårdnad, boendet och den huvudsakliga tiden med barnen MEN allt överskuggades just då av att pappan tilldelades första julen och att barnen skulle överlämnas redan nästa dag. Barnen var då 3 och 7 år. De hade aldrig varit ifrån mig en enda jul. De har aldrig varit ifrån mig överhuvudtaget. Nu skulle de åka till sin pappa som de inte träffat på flera månader och vara med honom en hel vecka, 7 nätter. Hur förklarar man det för sina barn när de vaknar intet ont anande 2 dagar före julafton? Jag sov ingenting den natten.

Det är några år sedan nu men det kommer föralltid leva med oss. Hur domaren i den standardiserade detaljen ”varannan jul” inte verkat reflektera över att den inträffade nu, 3 dagar efter utskriven dom och innebar ett trauma för 2 små barn. Jag önskar att hon hade tvingats stå bredvid när jag berättade och när jag sedan skickade iväg mina förtvivlade små flickor till en ”man” som de var rädda för. Mannen som jag lämnat 6 månader tidigare för att skydda dem.

Det var när jag fortfarande naivt trodde att man hade rätt att skydda sig själv och sina barn. Att ordet ”rätt” som i rättssystemet hade något med vad som är rätt och rättvist att göra. Det var innan det bryska uppvaknandet och insikten att kvinnor förtrycks och utsätts för eftervåld i decennier efter att de lämnat sin förövare om de har gemensamma barn med honom.

Den stora ville låsa in sig på toaletten, hålla sig fast i grinden, rymma, ta ett flygplan och försvinna. Hon letade febrilt lösningar men jag sa som det var att om ni inte följer med så kommer polisen så ni måste gå. Det kanske inte var det mest pedagogiska men annars hade jag aldrig fått iväg dem när pappa och farmor stod där utanför grinden med sina nöjda leenden den 22 december, 2 dagar före dopparedagen.

När dom kom tillbaka 1 vecka senare sa dom att dom aldrig mer skulle fira jul hos pappa. Men det ska dom, varannan jul till de fyller 18, det har domstolen bestämt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s