”Kristinas” kamp med det ekonomiska eftervåldet fortsätter..
Vi har väl alla upplevt det. Makten i form av en utebliven signatur. Jag läser från hur många som helst av mina medsystrar hur deras ex inte skriver på för adressändring eller skolbyte, inte medger till vård, underhåll eller precis vad som helst. Makt och våld är som mest effektivt (och osynligt) när det utövas som en icke-handling. Tystnad. Ignorerande. Förnekelse. Oförståelse. Och så den där underskriften han aldrig kommer ge dig. Vad är det med dessa män och deras separationsångest över sin signatur? Varför är den så himla speciell att de ska vara så snåla med att skriva under papper?
Jag blir så irriterad och arg och den sista veckan så himla ledsen över hur hans signaturskygghet återigen drabbar både barnen och mig. Mina döttrar vill ju byta efternamn och han ville inte dela med sig av sin signatur för att lämna sitt medgivande till namnbytet. Så vi blev tvingade att ansöka om namnändring hos Tingsrätten istället. Familjerätten har gjort sitt och fattat sitt beslut och meddelat Tingsrätten, men ändå dröjer beslutet så länge.
Förra veckan fick jag veta varför. Min ansökan måste delges pappan. En delgivning är lika med en signatur, är lika med han vägrar. Så nu kommer det gå hela långa vägen med delgivningsman och troligtvis kungörelse, innan Tingsrätten kan fatta sitt beslut. För det kommer att bli ett beslut även om han vägrar skriva på. Det kommer bara ta lite längre tid. Och döttrarna kommer bara bli ännu mer stärkta i sitt avståndstagande från honom. Men relationen till barnen är ju inte så viktig för honom. Det viktigaste är att inte slösa på underskrifter hur som helst.
Det andra fallet där hans uteblivna signatur gör enorm inverkan på mitt liv är ju ekonomisk. Jag har många gånger berättat om mitt enorma skuldberg (solidariskt med honom) men också om att vi faktiskt har en gemensam fordran på en byggentreprenör; ett tilldömt vite om 500 000,- kronor plus räntor (hela fordran är idag uppe i 780 000,- kronor). Det enda som behövs för att Kronofogden skall driva in vitet åt oss är att både jag och exet skriver under en ansökan om verkställighet. Han vägrar. I fem års tid har han vägrat. I fem års tid har jag stridit mot byggherren, mot exet, mot Kronofogden och Högsta Domstolen. Jag har försökt hitta omvägar för att slippa hans underskrift. Jag har överklagat Kronofogdens beslut. Jag har begärt resning i målet mot byggherren, bara för att få domen omformulerad så att jag inte behöver hans underskrift. Jag tycker att jag har gjort allt.
För knappt ett år sedan gick Kronofogden till slut med på att se vårt vite som en tillgång och att alla medel som kom in från byggherren direkt skulle räknas av från en av våra gemensamma skulder som ligger hos Kronofogden. Men det utmätningsbeslutet saknade s.k. exekutionstitel, vilket alltså betyder att de inte hade rätt att mäta ut byggherren. I praktiken innebar utmätningsbeslutet bara att KF skrev ett brev till byggherren och bad honom betala det han är skyldig oss. Efter fem månader gav KF upp sina försök och frågade istället vår fordringsägare (Swedbank) om de ville driva fordran vidare till Tingsrätten. Men Swedbank tackade nej.
Alltså: jag sliter som ett djur i fem år. Exet vägrar släppa ifrån sig en underskrift. Kronofogden gör ett halvhjärtat försök i fem månader. Vår fordringsägare vill inte ha pengarna. ÄNDÅ får jag, för tredje gången, avslag på min ansökan om skuldsanering. Med motiveringen att det kan inte uteslutas att fordran kan komma att komma mig tillgodo efter avslutad skuldsanering och då är det en avsevärd summa som mina fordringsägare går miste om. De menar alltså den fordran som Kronofogden själva inte förmådde driva in och de fordringsägare som tackade nej till att driva in fordran. DEN fordran är jag tvungen att driva in på egen hand om jag någonsin ska få skuldsanering. Utan exets signatur. Alltså aldrig.
Så idag vältrar jag mig i självömkan och godis. Imorgon skickar jag ännu en ifylld blankett till exet där han kan låta bli att skriva sitt namn och sedan kommer jag skriva ihop historiens fetaste överklagan till Kronofogden. Jag funderar allvarligt på att skicka en kopia av min överklagan direkt till Svenska Spel, för jag är fullt övertygad om att det är större sannolikhet att jag vinner på Lotto än att jag får skuldsaneringen beviljad.
Läs Kristinas berättelse om våldet och eftervåldet här:
VI BRYTER TYSTNADEN 