För 101 dagar sedan förlorade jag min 7-åriga dotter till mannen som jag flytt ifrån, för att skydda henne…

Sedan den 9 maj är hon boende på heltid hos den man min son anger som förövare av grov våldtäkt mot barn. På 101 dagar har hon inte fått komma hem. På 101 dagar har jag fått träffa henne vid sex tillfällen, tidsbegränsat med restriktioner, förbud och förhållningsregler kring vad jag får säga och inte säga, var vi får vistas, vem som får följa med. På 101 dagar har hon inte tillåtits träffa sina övriga nära anknytningspersoner. Min dotter bor hos en man som aldrig blivit utredd som boendeförälder. En man som flera gånger utretts för grova våldsbrott mot mig och barnen.

Eftervåldet – han kallade mig ”psykiskt sjuk” och begärde ensam vårdnad

Jag levde i en relation präglad av mestadels psykiskt, ekonomiskt, och sexuellt våld, men även fysiskt våld i nära 5 år. Jag fick alltid höra att det jag gjorde inte var tillräckligt, att jag inte var tillräcklig, och min psykiska hälsa försämrades till den grad att jag inte ens ville leva. Trots att jag åkte … Fortsätt läsa Eftervåldet – han kallade mig ”psykiskt sjuk” och begärde ensam vårdnad

Från drömprins till monster – ”Louise” berättar

Vi träffades en kväll ute. Jag kände att jag var iakttagen. Att det va någon som tittade på mig. När jag tittade runt så stod han där. Med ett kritvitt leende och gjorde en gest att jag skulle komma upp och dansa med honom. Jag reste mig och gick emot honom. Hans ögon var otroligt … Fortsätt läsa Från drömprins till monster – ”Louise” berättar

Eftervåldet – stalking och terror

Jag förstod att jag måste lämna när jag inte längre kunde ha privat mobilsamtal i vår bostad trots att han inte var hemma. Det var ljudupptagning i husets övre våning, kameror vid dörrarna och så fort jag larmade på villan fick han en notis i sin mobil. Jag var mammaledig med vår nyfödda son men … Fortsätt läsa Eftervåldet – stalking och terror

”Linneas” berättelse om våld i nära relation och samhällets svek

En dag kom det, käftsmällen från helvetet, brevet från en advokat och stämningsansökan var ett faktum! Han stämmer mig på vårdnaden om våran gemensamma son och här börjar en lång rättslig process utan lyckligt slut. Vi utreds av socialen och familjerätten. Jag berättar min historia, öppet och ärligt. Han berättar sin, vilket är en helt annat verklighet än den vi levt i. Familjerättens utlåtande blir, ”att eftersom jag aldrig polisanmält eller kan bevisa något annat än smsen anses det att ord står mot ord och han anses vara oskyldig.”

”Charlottes” nyårsminne – sabotage och totalkaos

Jag rusade i panik in till grannarna. Allt rann ur mig där precis vid tolvslaget. De hade gäster som också fick höra hela situationen. Jag berättade även om hur han lurat mig på alla pengar, att hans mamma hade ”köpt” hans aktiebolag som ägde vår stora fastighet med en stor villa och ett stor hyreshus, flera miljoner kronor som han blåst mig på. Grannarna avslutade allt firande omedelbart.

”Kristinas” nyårsminnen – vidbrända revbensspjäll och rädsla

Den värsta jag minns var när han blev helt vansinnig för att jag råkade bränna revbensspjällen... de var kvar lite för länge i ugnen eftersom jag passade på att byta blöja på minstingen (något som var långt under hans värdighet att hjälpa till med). Det bråket gjorde att jag tappade aptiten helt och åt ingenting mer på hela kvällen. På natten, när han trodde vi sov, tog han de fina vinglasen vi köpte på bröllopsresan och krossade allihop mot garagegolvet. 

Nyårsminne med O – tapetsering och raseriutbrott

O började skrika och skälla på mig om att jag var helt värdelös på att hålla rakt. Dottern blev ledsen och rädd över att hennes pappa blev så arg på mig. Hon ringde till sin storasyster som hade flyttat hemifrån för att det var jobbigt. Men när pappan upptäckte att dottern ringt sin syster och dessutom gråtit blev han ännu argare. Dottern fick en sådan utskällning att hon blev så rädd att hon kissade på sig.