Kontakta oss

Barnen drabbas hårt av eftervåldet – ”Katja” berättar

Eftervåld ja... vi skiljde oss för sex år sedan, efter år av psykiskt våld som förvärrades av att jag försökte värna våra gemensamma barns behov av trygghet, omvårdnad, sjukvård och rätt insatser i skolan. Jag fick ständigt motstånd och kritik. Jag utmålades som fånig, löjlig, överbeskyddande perfektionist och det blev givetvis många konflikter kring det, … Fortsätt läsa Barnen drabbas hårt av eftervåldet – ”Katja” berättar

Pappa tog sitt liv för att straffa och skuldbelägga mamma

Under min sena tonår hörde jag pappa uttala otaliga gånger hur mycket han hatade mamma och att han skulle döda henne - så jag antar att jag får vara tacksam för att han bara tog sitt eget liv. Men det känns onekligen som att han gjorde det enbart för att straffa mamma och få henne att känna att allt var hennes fel. Som tur är har hon inte tagit på sig "skulden" för detta.

Debattinlägg 13/2 -20 Tidningen ETC

https://www.etc.se/debatt/ge-valdsutsatta-kvinnor-och-barn-ratten-att-laka-ifred Ge våldsutsatta kvinnor och barn rätten att läka ifred, fria från våld och förtryck.   Eftervåldet Begreppet eftervåld har äntligen börjat bli etablerat med hjälp av våra berättelser ur verkligheten på Vi bryter tystnaden som idag nått ut till hundratusentals läsare och nu även genom Jenny Hallbergs utmärkta dokumentärserie i P1. Eftervåldet är det … Fortsätt läsa Debattinlägg 13/2 -20 Tidningen ETC

Eftervåldet har gjort min dotter sjuk

Det var många år av psykisk misshandel där skulden och skammen låg på mig men jag gjorde allt för att motverka att barnen tog skada. Det kunde jag leva med men att mitt barn nu tar skada på grund av eftervåldet det går inte att leva med! Efter två års tingsrättsprocess startade växelvis boende när … Fortsätt läsa Eftervåldet har gjort min dotter sjuk

Utdrag ur Louise Carlanders kommande bok.

Han går efter mig, upprepar det jag säger, fast med en annan röst. Jag ber honom att lämna mig ifred. Bara en liten, liten stund behöver jag få vara ifred. Han knackar på dörrarna jag stänger. Knackar. Knackar. Knackar. Jag ber honom sluta, springer in i köket, springer in på toaletten. Han bankar på dörrarna jag stänger. Bankar. Bankar. Bankar.         

Första julen som skild – eftervåldet

Detta blir första riktiga julen som skild, då vi fortfarande bodde ihop och firade jul ihop förra året. Skilde mig huvudsakligen för att han varit våldsam och elak mot det yngsta barnet. Jag träffade en ny man kort därefter. Svartsjukedrama, stalkning, misshandel, hot, nedlagda förundersökningar, soc-utredningar har kantat året. Även ledsna barn, där den yngsta … Fortsätt läsa Första julen som skild – eftervåldet

Utdrag ur Susanne Hydéns bok: ”Det som ingen ser”

"I praktiken är efterlevnaden av alla hans regler omöjlig. Följaktligen märks snart mina avsteg från Patriks rigida regelverk. Vilket ger honom vatten på sin kvarn, då han anser att jag inte är varken tillräckligt sträng eller uthållig. Utan snarare obstinat eftersom jag ju enligt de listor han kan kontroll-läsa verkar tycka att barnen sköter sig … Fortsätt läsa Utdrag ur Susanne Hydéns bok: ”Det som ingen ser”

Makten i en utebliven signatur – eftervåldet

Vi har väl alla upplevt det. Makten i form av en utebliven signatur. Jag läser från hur många som helst av mina medsystrar hur deras ex inte skriver på för adressändring eller skolbyte, inte medger till vård, underhåll eller precis vad som helst. Makt och våld är som mest effektivt (och osynligt) när det utövas som en icke-handling. Tystnad. Ignorerande. Förnekelse. Oförståelse. Och så den där underskriften han aldrig kommer ge dig. Vad är det med dessa män och deras separationsångest över sin signatur? Varför är den så himla speciell att de ska vara så snåla med att skriva under papper?